Artikeln publicerades ursprungligen i Världen Om #6 2022, producerad av InPress.
Text: Sofia Hillborg
Den generation som föddes efter andra världskriget fick det mesta serverat. 40-talisterna var generationen som blev synonym med sex, droger och rock’n roll. Ändå föll på något vis allt på plats. Någon arbetslöshet upplevde de aldrig och lagom tills de behövde ett förstahandskontrakt stod miljonprogrammet färdigt.
De som i dag är unga på riktigt, alltså inte bara klär sig i jeansjacka, hänger på Rolling Stones-konserter och identifierar sig som unga (hallå, 70 är det nya 30!), har på många sätt en helt annan inställning. I korthet: Sex, drugs n’ rock’n roll – not so much.
De unga verkar för det första inte speciellt intresserade av sex. Ungdomsbarometern för 2022 visar att ungas intresse för sex har minskat med 16 procent under en tioårsperiod. Kanske beror det på grund av en överdos internetporr under uppväxten, som Billie Eilish hävdar, kanske på något annat, mer fundamentalt. Som sångerskan Annika Norlin har påpekat: Många av oss är inte skapade för snabbkärlekssamhället. Kanske kommer vi att se en Tinderbacklash, en generation av ”trofasta hjärtan” som håller fast vid sina relationer så länge de lever.
I vissa länder har ungas bristande intresse för sex rentav blivit ett problem.
Som i Japan, där många unga tycks ha tappat intresset för sex och relationer helt och hållet. Enligt Japans familjeplaneringsorganisation, JFPA, är 45 procent av de japanska kvinnorna i åldern 16–24 år och mer än 25 procent av männen i samma åldersgrupp ”inte intresserade av och föraktar sexuella kontakter”. Om utvecklingen fortsätter beräknas befolkningen minska med 30 procent till 2060.
Faktum är att vi på många sätt kommer att bli mer finska. Göra mer, prata mindre.
Och i Kina vägrar många i den unga generationen trots statens påtryckningar att skaffa barn. I januari publicerades statistik som visar att födelsetalen har sjunkit till de lägsta på 61 år. 2021 var födslarna med nöd och näppe fler än dödsfallen i Kina, vilket av analytiker beskrevs som en ”demografisk tidsinställd bomb”. Och det är inte osannolikt att de verkliga, osminkade, siffrorna är värre än så.
Ryssland ska vi inte tala om. Här minskade befolkningen med en miljon under 2021, delvis på grund av pandemin, delvis på grund av lågt barnafödande och kort medellivslängd (bara 59 år för män).
Den unga generationen har i princip övergett supandet. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings undersökning från 2019 har antalet elever i nian som dricker minskat kraftigt. Bara 38 procent av killarna anger att de dricker alkohol, vilket är bland de lägsta siffror som uppmätts sedan undersökningen startade 1971. Mängden alkohol som man dricker har också minskat, från 5,4 liter per år ren alkohol bland killarna i nian år 2000, till 1,0 liter i dag. Den nya generationen gillar alkoholfria alternativ. Och det var länge sedan rökning var spännande. Mellan 2012 och 2019 minskade de rökande eleverna i gymnasiets år 2 från 30 till 20 procent.
Inte ens rocken håller ställningarna. Spotify har problem med det som i USA kallas Generation Z. Denna generation verkar ha ett mindre intresse för musik och använder inte strömningstjänsten tillräckligt mycket. Eller som Spotifys vd Daniel Ek sade i en intervju med Bloombergs Lucas Shaw i november 2021: ”Vi kunde prestera bättre i den åldersgruppen”.
Och det är inte de ungas musik som regerar, ens på strömningstjänsterna. Gamla låtar står för 70 procent av den amerikanska musikmarknaden. De 200 mest populära nya låtarna står bara för 5 procent av de totala strömningarna, enligt MRC Data. Faktum är att musikmarknaden krymper. Kanske handlar det också här om en slags övermättnad. All världens musik är bara ett sirikommando bort. Kanske är det därför en del nu värderar musik mindre, jämfört med den generation för vilken varje ny LP-skiva var en noggrant övervägd investering och en pusselbit i identitetsbyggandet.
Och detta var innan den mörka rullgardinen drogs ner. Just nu verkar många decenniers utveckling hända på några få veckor. Det som väntar framöver är en tid när helt nya, eller ska vi säga nygamla, värderingar tar över.
För en hint om tidsandan framöver, ta en titt på de äppelkäcka svenska underhållningsfilmer som gjordes för att skingra tankarna under 40-talet.
Pandemitidens intresse för friluftsliv i skog och mark kommer inte att avta. Vi vandrar, cyklar och tältar (old school, i skogen, alltså, och vaknar till fågelsång). Men den får ny inriktning, när plötsligt hemvärnet seglar upp som en angelägenhet för många.
Denna institution som länge varit bland det mest otänkbara man kunnat tänka sig i vissa kretsar bombarderas nu (ursäkta) av ansökningar – också från kulturpersonligheter på Södermalm.
Många fler lär sig därför första hjälpen, läsa kartor och släcka bränder. En del skaffar sig också dödligare kompetenser. Räkna med att försvaret kommer att bli närmast sönderkramat framöver. Lagom tills pandemin gick över och Folkhälsomyndigheten ställde in sina pressträffar ersattes de av försvarsmaktens.
Den lilla pin med svenska flaggan som ministrar haft när de uttalat sig under pandemin, lär få sitta kvar på kavajslagen. De svenska flaggorna i pressrummet på Rosenbad får också stå kvar.
Kungahuset får ett uppsving, men lär synas mindre i glamorösa sammanhang. Kronprinsessan Victoria genomgår just nu ett utbildningsprogram i Försvarsmakten. Bilden på en sammanbiten kronprinsessa i grönkläder har blivit viral.
Bränslepriserna kommer att fortsätta att vara höga en lång tid framöver. Det innebär att fler lär ta cykeln till jobbet, av andra orsaker än motion och omsorg om miljön. Och de höga bränslepriserna gör det dyrt att resa utomlands, så hemestrarna fortsätter. Energisparande knep har potential att bli något av en folksport. Nästa trend på sociala medier?
Över huvud taget lär mycket bli dyrare än vi är vana vid. Inflationen biter, liksom det säkerhetspolitiska läget. Lösningen blir enklare vanor och billigare nöjen.
På matfronten blir det mer fokus på råvaror från Sverige och resurseffektiv matlagning. I stället för hämtsushin kommer vi att gräva fram den mer vardagsbetonade Vår Kokbok och lära oss hur man planerar för en hel veckas matlagning och matlådor till jobbet – på en matkasse. Allergierna, de avancerade dieterna och veganerna kommer som genom ett trollslag att bli avsevärt färre. Restaurangbranschen, redan hårt drabbad av pandemin, måste tänka om än en gång. Det är ingen djärv gissning att antalet stjärnkrogar kommer att minska.
Samtidigt lär skatterna behöva höjas, vilket i sin tur innebär att fler hushåll tvingas spara. Det innebär att det inte kommer att vara lika fult att vara fattig, men däremot blir det lite tveksamt att flasha sitt välstånd på ett alltför utmanande sätt. Kort sagt: Det är slut på excesserna.
Det är ute med lyxbåtar, spaanläggningar, plastikoperationer, middagar som kostar som en månadshyra och accessoarer med stora lyxmärkesloggor – hela oligarkestetiken. Men det är också ute med masskonsumtionsvaror med tveksamt ursprung. Så vi gräver lite djupare i garderoben för att se om det finns något plagg vi kan återuppliva. Att lära sig laga hål och trasiga sömmar kommer att bli stort. Högst status är att rädda något från mormors garderob eller sticka själv.
Över huvudtaget, i denna tid, kommer det att framstå som allt mer eftersträvansvärt att kunna något riktigt. Att behärska en praktisk färdighet, om det så bara är att rensa avlopp eller klyva ved.
Med det allvarligare läget kommer kostnadsmedvetenheten att öka, både hos myndigheter och företag. Kommunikationsavdelningar och HR-avdelningar lär krympa. Det kommer att produceras färre dokument och mindre fluff.
I stället kommer de ”röda” personlighetstyper, inriktade på praktisk handling och jobbiga moraliska principer, som HR-avdelningarna helst ville slippa under sötebrödsåren, att få en renässans. Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson, den socialdemokratiska politikern i Göteborg som gick över till att jobba som sopgubbe i stället för att tulla på sina principer, blir role model.
Den som vet hur man rensar ett avlopp blir snabbt uppskattad i kvarteret. Och det kommer att leda till en ny slags samhörighet. Vi kommer att hjälpa varandra mer, kanske byta en timmes barnpassning mot grönsaker från den egna täppan. (Kolonilotter blir stort.) Viljan att hjälpa, kanske rentav att uppoffra sig, kommer också att utsträckas till människor som tvingas fly från våra grannländer. Men vi kommer inte att posta om det i sociala medier. Och om vi gör det, kommer vi inte att sminka oss först. Faktum är att vi på många sätt kommer att bli mer finska. Göra mer, prata mindre.
Foto: Rosalyn Tirado/Unsplash
Nu är det dags att bita ihop. Det kommer paradoxalt också att innebära att vi, under denna tid som kommer att drabba många av oss på ett personligt plan, kommer att prata mindre om känslor än på länge.
Samtidigt blir den nära kretsen viktigare. I Ungdomsbarometerns undersökning svarar 37 procent att det är viktigt att vara tillsammans med familjen. Som kontrast tycker bara tio procent att det är viktigt att festa.
I stället för att alla äter vad de vill på väg till olika aktiviteter kommer familjer och vänner att samlas runt matbordet hemma. Soppa och grytor blir stort (billigt och räcker till nästan hur många som helst). När vi i plötslig klarsyn inser att vi behöver hålla fast vid det som verkligen är viktigt, kommer antalet skilsmässor att minska. Och auktionshusen kommer att få sälja fler begagnade matgrupper med plats för många.
Lägerelds-tv och -radio blir också ett sätt att samlas. Liksom korpligan i fotboll. Å andra sidan lär intresset för sport på internationell toppnivå falna. IOK och Fifa har skämt ut sig för evigt.
I denna värld kommer den nya generationen att växa upp. De kommer att göra det snabbt, för de blir tvungna.
Dagens unga får ingenting gratis. De har aldrig förväntat sig att samhället ska fixa fast jobb och förstahandskontrakt, och de är en strävsam skara. Enligt Ungdomsbarometern tycker 51 procent att det är viktigt att göra bra ifrån sig i skolan. Bland de intressen som har ökat bland de unga under den senaste tioårsperioden finns privatekonomi (+15 procent), att idrotta (+15 procent) och att ta hand om barn/andra som behöver hjälp (+13 procent).
Fram tonar bilden av en riktig helyllegeneration, sund, okuvligt positiv och klarögd. Tänk på Nils van der Poel.
De kommer att spara och gneta, jobba hårt, anstränga sig i skolan och engagera sig för att hjälpa andra. De kommer att cykla till jobbet i stället för att gå på gym och semestra i Sverige i stället för att åka till Maldiverna. De kommer att göra lumpen. De kommer själva att städa sina hem, lära sig laga cykelpunkteringar och odla potatis. Kort sagt: de kommer att kavla upp ärmarna, för det här är gör-det-själv-generationen.
Påminner det om några ni minns? Javisst ja, 40-talisternas föräldrar, de som genomlevde den förra krigsperioden i Europa, med ransoneringar, dyrtid och ovisshet.
Den nya generationen kommer att tvingas ta ansvar. Så i stället för att prata om Generation Z (en bokstav som just nu inte väcker några positiva känslor) kanske det är dags att gå tillbaka till början av alfabetet och kalla dem Generation A, som i ansvar.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, maj 2022.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
