Text: Per-Olof Lindsten, Dagens industri. Publicerad i Världen Om. ©2024 Bonnier News Business. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Städer är till för människor. I svensk stadsplanering har funktion snarare än charm ofta stått i centrum. När nya stadsdelar planeras från scratch eller förtätas, behöver stadsplanerarna både se till att skapa kreativa miljöer och tillräckligt många gröna oaser för biologisk mångfald, säger intervjupersonerna i reportaget.
För några år sedan föreslog en statlig utredning bygget av nio nya stora städer och tätorter i Sverige.
”De flesta städer har ju ett omfattande arv som i vissa avseenden försvårar smarta och hållbara lösningar. En fördel när man bygger helt nytt är att det går att bygga in smarta lösningar för hållbarhet från början, till exempel bra planerad kollektivtrafik, vilket också underlättar för människorna”, konstaterar Josef Conning, urbanist, alltså stadsplanerare, och platsstrateg på A spatial story som hjälper städer och platser med utveckling och framtidsanpassning.
Den stora utmaningen för nya städer och stadsdelar är attraktiviteten, menar han vidare.
”De kan vara väldigt funktionella och hållbara, men inte nödvändigtvis charmiga eller attraktiva. Jag brukar säga att städer måste vara både liveable och loveable. I liveable ligger det funktionella och hållbara, men man vill också gärna bo i miljöer som man tycker om, och kanske till och med förälskar sig i. Jag tycker att helt nya städer ofta saknar själ och identitet.”
Hur kan man då göra en ny stad eller stadsdel loveable från scratch?
”Jag jobbar mycket med platsidentitet och när man utvecklar en ny stadsdel är det viktigt att verkligen sätta sig in i och förstå de människor och företag man vill locka dit. Det kanske finns en hypotes om vilka man vill attrahera, så man kan börja där, men också bredda det scopet och tänka på vilka andra som kanske kommer dit.”
En utmaning för helt nybyggda städer och stadsdelar är att de måste vara en bra grogrund för just kreativitet, eftersom så stor del av den urbana befolkningen arbetar i kreativa och kunskapsintensiva näringar.
”En central faktor i det är diversitet, dels i befolkningen, dels i de olika intryck och uttryck staden erbjuder. Det är ofta svårt för helt nya städer att möjliggöra sådan diversitet”, menar Josef Conning.
De blågula stadsbyggnadsdrömmarna har till största delen stannat vid just drömmar. Icke desto mindre fortgår urbaniseringen med nya stadsdelar i rask takt även i Sverige men också genom förtätning av våra befintliga städer.
Det finns stora fördelar med förtätning, konstaterar Meta Berghauser Pont, professor i urbanmorfologi och stadsbyggnad på Chalmers i Göteborg, som studerat fenomenet ingående och ”läst all empirisk forskning som finns kring förtätning”.
”Täthet vet vi väldigt mycket om. Hållbara transporter gynnas av en högre täthet. Det finns gynnsamma ekonomiska effekter och den är resurseffektiv, man behöver mindre infrastruktur både på och under marken”, förklarar hon.
Även Josef Conning ser positivt på stadsförtätning.
”Ur ett hållbarhetsperspektiv är det bättre att använda det som redan finns, den mest hållbara byggnaden är ju ofta den som redan finns. Till exempel i Marievik i Stockholm används gamla byggnader i hög grad, man river dem inte och bygger nya, utan drar nytta av det som finns och förtätar.”
”Jag tror i grunden att man kan förtäta ganska mycket. Många städer och områden i städer är lite för glesa. I regel går det att förtäta ganska mycket i många städer i Sverige.”
”Det var på 1900-talet en tradition att bygga glest, mycket punkthus, strösslade på ganska stora ytor. I sådana fall tror jag att det blir mer hållbart att förtäta”, fortsätter han och nämner Slakthusområdet i Stockholm som ett bra exempel där man har tagit tillvara på en historia och en identitet för att använda det i förnyelse och förtätning. Men även den nya trästaden i Sickla i Nacka.
Nackdelarna med att förtäta i befintlig stadsmiljö finns till en viss del kopplade till hälsa.
”Jag är övertygad om att man kan förtäta och generera mer biologisk mångfald.”
Meta Berghauser Pont
Foto: Anna-Lena Lundqvist
”En nackdel är att det finns ett samband mellan förtätning och högre stressnivåer som också hänger ihop med många andra sjukdomar. En annan nackdel är den sociala sammanhållningen; högre täthet genererar inte per automatik mer interaktion mellan människor. Det finns fler människor, men vi interagerar inte så mycket med varandra”, säger Meta Berghauser Pont.
En viktig möjlighet när man förtätar är att det går att blanda funktioner mer.
”Traditionellt har många områden byggts monofunktionellt och funktionsseparerat, så att människor måste resa mellan områden där de bor, till områden där de arbetar och till områden där de shoppar eller konsumerar kultur. En grundidé i den stora urbana trenden ’15-minutersstaden’ handlar om funktionsblandning och närhet”, förklarar Josef Conning.
Ekologin i staden påverkas naturligtvis också av förtätning. Det finns lite fördelar, men för det mesta är det negativa konsekvenser av en förtätning i och med minskade grönytor och därmed sämre biologisk mångfald.
Hur ska vi utveckla den här urbaniseringstrenden som ändå pågår?
”Förtätning kan vi inte undvika, för de stora fördelarna kring transport och resurseffektivitet kan man inte blunda för. Men den måste kombineras med en hög tillgänglighet till grönytor av en viss kvalitet. Då menar jag att man kan förtäta ganska ordentligt, men ändå ha en relativt hög biologisk mångfald, med grönytor som är rätt utformade och placerade”, säger Meta Berghauser Pont.
Vad är nyckeln till rätt utformade och placerade grönytor i en stad?
”För biologisk mångfald vet vi att det krävs antingen en stor grönyta eller sammankopplade grönytor, så att det blir precis som ett torg, som i sig inte genererar ett urbant liv, men ett torg som är bra integrerat i stan, där det rör sig många människor. Då har vi den urbana känslan och alla affärer som kommer att överleva på det här torget. Det är precis på samma sätt med biologisk mångfald i grönytor, de måste vara sammankopplade.”
I Göteborg tittar Meta Berghauser Pont och hennes kollegor just på den frågan, och mäter biologisk mångfald i alla parker för att se hur isolerade grönytor genererar mindre eller lika mycket som väldigt bra integrerade grönytor i en tät miljö.
”Jag är övertygad att man kan förtäta och generera mer biologisk mångfald.”
”Träd har en jätteviktig funktion i biologisk mångfald. De kan generera väldigt många ekosystemtjänster som hänger ihop med biologisk mångfald, och de tar inte så mycket yta, så man kan tänka sig en stad som, även om den förtätas, genererar mer biologisk mångfald än vad den har idag. Men då måste vi veta var vi ska plantera träden, vilka sorter vi ska plantera, hur ska de hänga ihop med större ytor så att man på en viss skala har andra typer av grönytor som kopplas med en gata med många träd, till exempel”, säger hon.
”Det finns bra exempel på pollinering, där grönytor utanför städer har blivit så fattiga och monokulturella att de inte är ett bra habitat för pollinatörer. Staden erbjuder egentligen mycket mer som världen ser ut idag. Den gör det redan i pollineringssyfte och den kan göra det för många fler arter”, tror Meta Berghauser Pont.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2024.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
