När det tyska försvarsföretaget Rheinmetall i slutet av augusti öppnade en ny ammunitionsfabrik i Unterlüss utanför Hannover, deltog Natos generalsekreterare, två tyska ministrar och Bulgariens president. Fabriken byggdes på bara 15 månader till en kostnad av 500 miljoner euro och kommer att producera 25 000 enheter artilleriammunition under 2025. Till 2027 ska produktionen ha ökat till 350 000 enheter. Det kommer att bli ”den största ammunitionsanläggningen i Europa, kanske i världen”, konstaterade Armin Papperger, vd för Rheinmetall.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vendeline von Bredow, senior Tysklandskorrespondent, The Economist
När det tyska försvarsföretaget Rheinmetall i slutet av augusti öppnade en ny ammunitionsfabrik i Unterlüss utanför Hannover, deltog Natos generalsekreterare, två tyska ministrar och Bulgariens president. Fabriken byggdes på bara 15 månader till en kostnad av 500 miljoner euro och kommer att producera 25 000 enheter artilleriammunition under 2025. Till 2027 ska produktionen ha ökat till 350 000 enheter. Det kommer att bli ”den största ammunitionsanläggningen i Europa, kanske i världen”, konstaterade Armin Papperger, vd för Rheinmetall.
Det företag han leder har gynnats av Europas kapprustning efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022. Företagets aktiekurs har stigit kraftigt från 37 euro när Papperger tog över ledningen 2013, till drygt 1 700 euro i oktober 2025. Företaget köpte upp det spanska tillverkningsföretaget Expal Systems och bygger nya fabriker i Ukraina, Bulgarien, Litauen och Rumänien. Det är Ukrainas största leverantör av ammunition.
Europa upprustar i den snabbaste takten sedan slutet av kalla kriget. Enligt konsultföretaget McKinsey ökar försvarsinvesteringarna i Europa med totalt 700–800 miljarder euro mellan 2022 och 2028. Enbart Tyskland planerar att satsa 215 miljarder euro om året för att bygga upp sin armé.
Kan Europas försvarsindustri leverera? Många europeiska länder har länge underinvesterat i försvaret. Många vapenleverantörer fokuserade på export till andra delar av världen. Trots den snabba expansionen under de senaste tre åren är Rheinmetalls årliga omsättning på 10 miljarder euro eller KNDS:s 4 miljarder euro, en fransk-tysk tillverkare av bepansrade fordon, bara småpotatis i jämförelse med omsättningen för amerikanska företag som Lockheed Martin, 71 miljarder dollar, och Northrop Grumman, 41 miljarder dollar. Mindre europeiska företag kan ha svårt att skala upp snabbt. Därför vänder sig europeiska regeringar till andra. Cirka 48 procent av de europeiska försvarsinvesteringarna går till leverantörer utanför EU.
Miljonbilarna spinner inte loss på el
Spekulanter till supersnabba, superdyra bilar verkar inte vara så intresserade av eldrift.
Det håller nu på att förändras. Enligt tankesmedjan Kiel Institute for the World Economy gick nästan hälften av de 137 miljarder euro som Tyskland investerade i militärutrustning mellan 2020 och 2024 till tyska företag. I juli 2025 började en Rheinmetall-fabrik i Weeze i Nordrhein-Westfalen att tillverka delar till jaktflygplanet F-35 i samarbete med Lockheed Martin. I september meddelade företaget att man tar över Lürssen-varvets krigsfartygsdivision i Bremen. Rheinmetalls mål är en årlig omsättning på 40–50 miljarder euro. Företaget hamnar då i samma klass som de amerikanska jättarna.
Det krävs dock mer. Kiel Institutes analytiker uppskattar att det behövs en sexfaldig ökning av produktionen av stridsfordon, robotar och jaktflygplan för att matcha den ryska upprustningstakten. Det tempot är bara möjligt i en krigsekonomi.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
