Ur The Economist, 14 maj 2022, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Brandsläckarens skum berövar elden det nödvändiga syret. En handfull överanvända fluffiga ord har samma kvävande inverkan på människors tankeförmåga. Ord som ”innovation”, ”samarbete”, ”flexibilitet”, ”syfte” och ”hållbarhet”. De översvämmar konsulternas webbplatser, fyller arbetssökandes meritförteckningar och sprutar ur chefernas munnar. De är så urvattnade att de blir meningslösa.
Orden är överallt och på allas läppar, delvis eftersom de är svåra att invända mot. Vem vill egentligen vara en person som förespråkar stuprörsorganisationer? Vilken chef längtar i hemlighet efter att titulera sig stagnationsansvarig? Är det ens möjligt att ha meningslöshet som mål?
I samma anda som filosofen Karl Popper gjorde falsifierbarhet till ett test av huruvida en teori kan beskrivas som vetenskaplig, kan antonymi användas för att ta reda på om en idé har något värde. Om det inte går att hitta argument som talar för ett begrepps motsats, är begreppet helt enkelt för luddigt för att fylla en funktion.
Fluffighet är en fiende till både exakthet och användbarhet. Ett ord som ”hållbarhet” är så otydligt att man kan använda det för att beteckna allt från en verksamhet som tänker klokt och långsiktigt till kapitalismens slut. Den här krönikan kan mycket väl räknas som hållbar eftersom den återanvänder gamla idéer. Bristen på precision banar väg för grönmålning och spel för gallerierna. Tidigare i år strök dataleverantören Morningstar 1 200 fonder från sin lista över hållbara investeringar i Europa efter att ha tittat noggrannare på deras prospekt och årsredovisningar. Tillsynsmyndigheter i USA och Europa har stora problem med att fastställa standarder för hållbarhetsredovisning.
Fluffighet kväver också debatten om huruvida det kan bli för mycket av det goda. Ta ”innovation”. Alltför mycket av den varan kan verka avtändande för kunderna. En färsk artikel av Yingyue Luan och Yeun Joon Kim vid Judge Business School vid University of Cambridge studerar hur graden av upplevt nytänkande påverkar publikens reaktion på filmer. Forskarna upptäckte att lagom är bäst även när det gäller experimenterande. En film bör vara tillräckligt säregen för att kittla nyfikenheten, men inte så radikalt banbrytande att den skjuter över målet. De stora pengarna finns i utrymmet mellan ”Ensam hemma 4” och ”Tenet”.
”Fluffighet är en fiende till både exakthet och användbarhet.”
Innovation kan också vara påfrestande för de anställda. Forskare vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, undersökte nyligen vilka faktorer som riskerar att leda till utmattning hos personalen. Till sin förvåning upptäckte de att anställda var mer benägna att lämna företag med höga grad av innovation. Exempelvis Tesla och den amerikanska chipjätten Nvidia. Författarnas hypotes är att de långa arbetsdagarna och den starka press som kännetecknar innovativa kulturer kan ligga bakom den större personalomsättningen.
Samarbete är ett annat ord som kräver närmare granskning. Det kan vara underbart: gränserna är upplösta och expertkunskaper och idéer flödar. Men samarbete kan också spåra ur. Det innebär ofta att fler och fler personer blir involverade i mejltrådar och möten. Beslutsfattandet förlamas när åsikter måste hämtas in från alla inblandade, inklusive deras hundar. (Uppriktigt sagt har hunden oftast de mest värdefulla synpunkterna.)
Och belöningen för samarbetsförmågan är sällan rättvist fördelad. I den nya boken ”The No Club” granskar författarna Linda Babcock, Brenda Peyser, Lise Vesterlund och Laurie Weingart den oproportionerligt stora mängd arbete som inte leder till befordran och som utförs av kvinnor. Däribland uppgifter som att täcka upp frånvaro, organisera logistik och fungera som mentor. Att ägna sig åt samarbete i bemärkelsen hjälpa andra blir mycket mindre attraktivt om det stjäl tid från uppgifter som verkligen räknas när det är dags för befordran.
Det finns många fler förrädiskt fluffiga ord. Under det i högsta grad luddiga begreppet ”syfte” döljer sig obekväma frågor om hur chefer ska balansera olika aktörers intressen. ”Flexibilitet” låter som en välsignelse för anställda, men kan upplevas som raka motsatsen för arbetstagare som ständigt måste anpassa sig till schemaändringar i sista minuten. I MIT-studien var ett fast schema sex gånger mer träffsäkert än ett flexibelt schema, när det gällde att förutsäga vilka industriarbetare som skulle välja att stanna kvar på en arbetsplats.
Innovationskraft och samarbetsförmåga kommer att fortsätta vara viktiga för företagen. Den här texten argumenterar inte för att man hela tiden ska specificera vad man avser. Det enda sättet att göra ”syfte” ännu mer irriterande är att sätta ordet ”smart” framför. I stället är den en vädjan till chefer att använda fluffiga ord med försiktighet. De kommer inte att försvinna, men de måste inte nödvändigtvis kväva vår tankeverksamhet.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, juni 2022.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
