The Economist diskuterar Ryssland, Kina och EU:s väg framåt med kvinnan i hjärtat av Europa: Ursula von der Leyen.
Ur The Economist, 9 april 2023, översatt av InPress. ©2023 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Bara dagar efter att Ursula von der Leyen återvänt från ett kontroversiellt besök i Kina den 7 april, var hon på väg att flyga till Sydamerika för att arbeta fram ett handelsavtal. Något slags ödets barmhärtighet ledde till att mötet med den brasilianske presidenten fick skjutas upp. Hon behöver nog den andningspausen. Under de senaste fyra månaderna hade hennes dagordning innehållit besök hos president Joe Biden i Washington och tal till det kanadensiska parlamentet. Samt te med kung Charles i England, gästspel på ett tyskt regeringsmöte och återkommande toppmöten med EU:s 27 regeringschefer. Dessutom resor för att träffa Storbritanniens, Estlands, Frankrikes, Italiens, Norges, Sveriges och Ukrainas politiska ledningar. I maj medverkade hon vid G7-toppmötet i Japan.
Det är inga pråliga nöjesresor det handlar om. EU befinner sig i en omvälvande tid. Kriget i Europa har tvingat fram en omdaning av det 60 år långa fredsprojektet. Von der Leyen formulerar svaren på de utmaningar EU står inför, från avsaknaden av rysk gas till underdimensionerade försvarsutgifter. Unionens ekonomi, som just tagit sig ur coronapandemin, slår in på nya vägar för att bättre kunna värja sig mot amerikansk protektionism. Samt för att minska det överdrivna beroendet av Kina och göra det som det kräver i kampen mot klimatförändringarna.
Kriserna samlade EU
Tidigare kriser, typ eurosamarbetets sviktande hälsa för ett decennium sedan, hotade att slita isär EU. En växande debatt om hanteringen av Kina är den senaste stressfaktorn. Men kampen mot covid, följd av Rysslands krig, har skapat ny sammanhållning. Europa har samlat sig kring den blågula, stjärnbeströdda EU-flaggan, som fladdrar utanför kommissionens högkvarter i Bryssel. När hon möter The Economist i sitt rymliga kontor på byggnadens trettonde våning, säger von der Leyen. ”Vi har visat denna enighet eftersom vi förstod från allra första början att Rysslands krig i Ukraina kommer att förändra Europa”.
Hennes utnämning 2019 kom som en överraskning. Hon var långvarig allierad till Angela Merkel, och hade i 5 års tid hankat sig fram, snarare än stortrivts, i den knepiga rollen som tysk försvarsminister. Toppjobbet i Bryssel passade den flerspråkiga von der Leyen. Hon växte upp i Bryssel, hennes far var hög EU-tjänsteman när unionen tog form. ”Jag är i högsta grad född till europé”, säger hon.
Egenskaper som roar
Tre egenheter roade EU-byråkraterna när hon först tillträdde. För det första: von der Leyens ovanliga väg till makten. Hon läste ekonomi innan hon blev läkare, sedan förenade hon politisk karriär med sju barn. För det andra: hennes beslut att omvandla en del av kontoret i Bryssel till en lägenhet att bo i, för att klara långa arbetsdagar och arbetsnätter. För det tredje: redan från början tog hon för vana att beskriva sig själv som ledare för en geopolitisk kommission. Att leda EU:s 32 000 medlemmar starka verkställande gren i Bryssel handlar ofta mer om malande teknokrati än om politiskt hantverk.
Ändå har Europas politiska struktur stöpts om under hennes ledarskap. Och betydligt mer makt har flödat till den kommission hon leder. Pandemin, som slog till strax efter hennes tillträde 2019, innebar en första utmaning. Von der Leyen kämpade för att förhindra barriärer mellan EU-länderna. Hennes medarbetare fick av medlemsländernas regeringar i uppdrag att upphandla vaccin till 447 miljoner européer. En uppgift de var illa förberedda på, och klarade först efter kostsamma dröjsmål.
Rykten om att hon skulle kunna bli Nato-chef, även då med bas i Bryssel, är förmodligen bara rykten.
64-åriga von der Leyen beskriver hur kommissionen måste ”ta tillfället i akt och visa ledarskap”. Till exempel genom pandemiåterhämtningsfonden på 750 miljarder euro, ett stort steg mot ett mer federalt EU. Enligt ett snillrikt upplägg kan pengarna bara bli utbetalade i enlighet med de prioriteringar som man gör i Bryssel. Vilka har använt fonden för att trycka till de länder man menar brister i efterlevnaden av EU:s regler. Polen och Ungern, som man anser ha begränsat rättsväsendets självständighet, har hittills blivit utan pengar.
Von der Leyen talar om ”resiliens”
Kriget ledde till ytterligare förändringar. EU bemötte Rysslands invasion av Ukraina med tio sanktionspaket mot Vladimir Putins regim, och har gett 38 miljarder euro i ekonomiskt bistånd. Även vapenköp har gjorts, för cirka 3,6 miljarder euro, något som tidigare hade varit högst tabubelagt. Den efterföljande avstängningen av rysk gas väckte frågor om Europas beroende av omvärlden. Von der Leyen talar om ”resiliens” – ett begrepp inte alltför olikt den ”strategiska autonomi” som Frankrikes Emmanuel Macron föredrar. De två reste under våren till Kina tillsammans.
Resan illustrerade den knepiga maktdynamiken i Europa, där enskilda staters ledare fortfarande har en dominerande roll. Strax innan avresan höll von der Leyen ett tal där hon i hårda ordalag beklagade att ”Kina nu lagt bakom sig en era av ’reformer och öppenhet’ och är på väg in i en ny tid av säkerhet och kontroll”.
Andrafiol på Kinabesök
Makthavarna i Peking såg till att hon fick spela andrafiol vid sidan av den betydligt mer eftergivne franske presidenten, och gav henne betydligt mindre mötestid med president Xi. Den som sökte splittring i EU:s syn på Kina hade det därefter lätt för sig. Macron gjorde sedan saken värre genom att i samtal med journalister uttrycka att Europa inte borde ”gå i USA:s ledband” i händelse av en kris kring Taiwan.
Oavsett om det handlar om att hålla lamporna tända, utveckla vapen eller bygga elbilar, så vill EU i högre grad stå på egna ben. De regler som har gjort unionens ekonomier till några av de mest öppna i världen har därför tappat i popularitet. En ny ekonomisk modell där staten – inklusive Brysselbyråkratin – får en betydligt större roll, håller nu på att växa fram. Det är delvis ett resultat av den enda aspekten av von der Leyens ursprungliga agenda som har överlevt kontakten med verkligheten. Europa är på väg att minska koldioxidutsläppen med 55 procent från 1990 års nivåer till 2030. Och har därför en rimlig chans att nå nettonoll 2050.
Von der Leyens framtida uppdrag
Vad kommer härnäst? Von der Leyens nuvarande mandat löper ut 2024. Kritiker anklagar henne för att centralisera makten till en liten stab. Andra klagar på att hon bara kanaliserar enskilda staters kollektiva intressen, snarare än att sträva efter ett högre europeiskt ideal. Kanske är det just därför de flesta länder verkar inställda på att ge henne en andra mandatperiod.
Dags för Europa att kliva fram
När ett långt krig väntar, kan man inte längre förlita sig på USA:s stöd till Ukraina, menar Christopher Lockwood.
Men den föråldrade processen för att tillsätta EU:s toppjobb, som man avgör efter valet till Europaparlamentet våren 2024, kan komma i vägen. Rykten om att hon skulle kunna bli Nato-chef, även då med bas i Bryssel, är förmodligen bara rykten. När hon får frågan om sina avsikter ger hon, som den härdade politiker hon är, inget annat svar än ett leende i mjugg.
Pandemin och kriget, de dubbla tragedierna, var förvånansvärt lämpliga utmaningar för en tidigare läkare och försvarsminister. Utmaningar som hon kunde ha misslyckats med, men klarade. Att upprätthålla enigheten i Europa är ”ett ständigt pågående arbete”, säger hon. Det utgör grunden för EU:s oväntat starka inflytande på senare tid – och hennes eget dito. ”Det är något … vi måste arbeta för, dag efter dag efter dag.”
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, juni 2023.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
