Ur The Economist, 7 februari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Dieter kommer och går. En av de mest populära i dag är ”periodisk fasta” där man, som namnet antyder, begränsar sitt matintag till vissa tidsfönster. En populär variant, ”5-2-dieten”, innebär att man äter antingen mycket små mängder eller ingenting alls två dagar i veckan, men äter som vanligt de övriga fem dagarna.
Periodisk fasta är populärt. Och som strategi för att gå ned i vikt har den flera fördelar. En är att den är okomplicerad. Man behöver inte väga ingredienserna vid varje måltid, som vissa dieter kräver, och du behöver inte heller ändra din kost drastiskt. Att begränsa restriktionerna till ett par dagar i veckan eller flera timmar per dygn, varav de flesta tillbringas sovande, kräver också mindre viljestyrka, vilket kan göra det lättare att hålla fast vid vanorna.
Men det är svårt att veta om det faktiskt innebär en större viktminskning än med andra dieter. De flesta studier bygger på begränsade data och ger blandade resultat. Den allmänna uppfattningen, säger Nichola Ludlam-Raine, dietist och talesperson för British Dietetic Association, är att periodisk fasta verkar fungera ungefär lika bra för viktminskning som traditionell kaloriräkning.
Andra hälsofördelar kan också vara lockande. Om försöksdjur tvingas fasta, om än inte periodvis, kan det öka deras livslängd med upp till 40 procent. Det verkar också mildra den fysiska försämring som följer med åldrandet, förbättra olika markörer för metabol hälsa, och till och med minska risken för cancer.
ludlam-raine
Exakt hur allt detta sker är dock inte helt klart. En viktig faktor verkar vara autofagi, den process genom vilken celler bryter ned och återvinner delar av sig själva. Cellerna blir mycket mer angelägna om autofagi när det råder brist på näringsämnen. Samtidigt verkar autofagi ha en förkärlek för att attackera skadade och nedbrutna delar av cellerna – och ansamlingen av sådant cellulärt ”skräp” är en av flera mekanismer som tros ligga bakom den skröplighet som följer med åldrandet.
Förhoppningsvis ska periodisk fasta kunna framkalla en liknande reaktion hos människor. Det finns teoretiska skäl att tro det. De cellulära mekanismer som utlöses av bristen på mat verkar ha bevarats av evolutionen hos en rad olika djur. Men det är omöjligt att genomföra definitiva studier på människor av den typ som görs på försöksdjur.
”När vi säger ’begränsat antal kalorier’ menar vi att i det närmaste svälta [djuren]”, säger Adam Collins, näringsforskare vid University of Surrey.
Det innebär att forskarna än så länge är hänvisade till små, korta studier som använder mindre drastiska dieter och som förlitar sig på indirekta hälsomått som insulinrespons eller kolesterolnivåer.
Resultaten är blandade. Adam Collins team har till exempel publicerat en randomiserad kontrollstudie, den striktaste typen, som tyder på att periodisk fasta förbättrar fettmetabolismen mer än vad traditionell bantning gör. I en översiktsartikel som publicerades i april 2024 granskades 23 andra studier och slutsatsen blev att periodisk fasta var något bättre än vanlig bantning för överviktiga personer när det gällde att förbättra nivåerna av kolesterol och insulin. En liknande artikel, som publicerades i januari, fann ingen tydlig skillnad för vare sig viktminskning eller kardiovaskulär hälsa.
Det finns också risker. En studie på möss publicerad i Nature i oktober 2024, visade att sträng fasta, där kalorierna minskades med 40 procent, hade nackdelar, bland annat minskad muskelmassa och eventuellt försvagat immunsystem. Även måttfullhet bör tillämpas med måtta.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2025. Översättare: Elisabet Flodin
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
