Ur The Economist Graphic detail, 18 juli 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Rikedom handlar inte bara om inkomster. Priserna skiljer sig länder emellan, och en blygsam lön kan räcka längre där saker kostar mindre. Arbetstiden varierar också. Vissa länder lyckas generera höga inkomster med färre arbetstimmar, vilket ger mer fritid. Vilka länder är då verkligt rika?
För att besvara frågan rankade vi 178 av dem utifrån tre mått. För det första, BNP per capita vid marknadsväxelkurser. Måttet är enkelt och intuitivt, och hänvisas ofta till. Men det bortser från prisskillnader mellan länder. Det andra måttet justerar inkomsterna utifrån lokala kostnader, köpkraftsparitet. Det ger en bättre indikation på levnadsstandard, men tar inte hänsyn till mängden fritid. Andelen människor i arbete och hur länge de arbetar varierar mellan länder. Det sista måttet tar hänsyn till såväl lokala prisnivåer som antalet arbetade timmar.
De tre länder som toppar våra listor är Schweiz, Singapore och Norge. Rent dollarmässigt ligger Schweiz i topp, med snittinkomster på över 100 000 dollar förra året. Singapore och Norge kommer därefter, med 90 700 respektive 86 800 dollar. Men Schweiz är också ett av världens dyraste länder, så de höga lönerna räcker inte särskilt långt. Justerat för lokala priser tar Singapore ledningen. Och justerat för antalet arbetade timmar kniper Norge förstaplatsen, precis som förra året, följt av Qatar och Danmark. USA, världens BNP-mässigt största ekonomi, rankas fyra, sjua och sexa utifrån de tre måtten. Storbritannien hamnar på 19:e, 27:e och 25:e plats.
Länders olika rankning utifrån olika mått kan avspegla sociala mönster. Länder där få kvinnor lönearbetar – som Saudiarabien och Turkiet – rankas högre på inkomst per timme än på inkomst i sig, eftersom inkomsterna är koncentrerade till färre personer. Länder med ovanligt gamla och unga befolkningar rankas också olika. I Italien är många pensionärer, i Nigeria har många inte hunnit nå arbetsför ålder. I båda länderna stöttas en större grupp av en mindre arbetande befolkning.
Jämfört med förra året har Guyana klättrat mest, i snitt 17 platser i de olika rankningarna. En oljeboom har höjt snittinkomsterna med över 40 procent på årsbasis. USA klättrade i snitt 1,6 platser, även om landets tullar slår mot levnadsstandarden.
Längst ned på listan finns Burundi, där större delen av befolkningen är under 17 år gammal. Inkomsterna är knappt 0,15 procent av Schweiz dito. Även med köpkraftsjustering skulle 100 burundier kunna dela på en schweizares inkomst.
Vissa områden är undantagna. Små territorier som Bermuda är för små för att rankas. Indexet bortser också från Irland, vars BNP-siffror blir missvisande på grund av skattearbitrage, och Luxemburg, där inkomstnivåerna blir uppblåsta av utrikespendlare. Rankningen tar ingen hänsyn till ojämlikhet eller tillgångars värde. Och för vissa av de länder som ingår kan siffror saknas eller vara opålitliga. Inget enskilt mått kan fånga hur goda liv människor lever, men sammantaget ger dessa siffror en användbar fingervisning.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2025. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
