”Den som är bäst förberedd är den som är fri och levande i en okänd miljö”

Artikeln publicerades ursprungligen i Världen Om #4 2021, producerad av InPress.

Text: Sofia Hillborg

Världen förändras i rasande takt. De studenter som började på Handelshögskolan för två år sedan går ut i en värld som har förändrats fundamentalt. Hur förbereder man unga människor för ett så föränderligt samhälle?

– Pandemin är ett exempel på den väldigt snabba omställning som har skett i samhället. Men i grunden handlar det mycket om den tekniska utvecklingen. AI och robotar förändrar många yrken. Våra studenter måste kunna förhålla sig till det, annars skulle vi rusta dem ganska illa. Vi kommer alla rent kognitivt att bli överträffade av maskiner. Därför vill vi träna våra studenter att utnyttja all den potential som de har som människor.

Filosofen Ingemar Hedenius har sagt: ”Den som är bäst förberedd är den som är fri och levande i en okänd värld.” Det är väldigt träffande. För är man fri och levande är man redo att möta också en värld som man inte förstår. Att vara fri, det är helt centralt för utbildning. Utbildning är ett emancipatoriskt projekt. Man kommer in genom en dörr – och när man går ut igen har det öppnats många dörrar.

Den tanken är central för hur ni lägger upp utbildningen också?

– Ja, vi har byggt upp den kring principen FREE. F står för fakta och vetenskapligt baserat synsätt. Det har alltid varit viktigt och är ännu viktigare i dag i en värld av alternativa fakta. R står för reflektion och självkännedom. E står för empatisk och kulturellt känslig. Att vara empatisk, att förstå hur andra människor känner, är kanske den allra viktigaste egenskapen i framtiden. Det är något som maskiner aldrig kommer att kunna lära sig.

Den som har förmågan att sätta sig in i andras världar blir bättre på allt. Kulturell förståelse går att träna upp, till exempel genom humaniora och konst. Läser man Romeo och Julia kan man känna hur det är att vara en av de personerna. Och på det sättet tränar man upp sin empati. Därför har vi infört massor av sådana inslag på Handelshögskolan. Det är också därför vi ser till att ha ett inflöde av människor från andra länder. Det andra E:et står för entreprenöriell och ansvarstagande. Att man inte räds att skapa egna bolag, att vara kreativ och nyskapande.

Man behöver alltså både nya och gamla kompetenser för att möta framtidens utmaningar?

– Det är faktakunskaperna som är fundamentet. Men samtidigt behöver man vidga sin förståelse. Världen har alltid varit mycket komplicerad och i dag är den det ännu mer. För att se framåt måste man också lära sig av historien. Därför har vi ett ekonomiskt-historiskt forskningsinstitut på Handelshögskolan. Man måste förstå hur världen har kommit att bli som den är.

Konst tar stor plats på Handelshögskolan. Ni ställer ut konst på skolan och samarbetar nära med konstnärer och konsthögskolor.

– Konsten är en del av själva miljön. Vår tanke är att man ska exponeras för nya intryck, även om kurserna i ekonomi och finans ju är vår kärnverksamhet och det som vi sysslar med.

Den här tonvikten på konst i den akademiska miljön kan tyckas ny, men är den inte i själva verket mycket gammal? En institution som Handelshögskolan byggdes ju en gång som en totalmiljö av arkitektur och konst som utformades för att främja lärande.

– Ja, vi går tillbaka till hur man tänkte för 100 år sedan när det gällde miljöer för lärande. Östra Real till exempel, som jag ofta går förbi, är en fantastisk skolbyggnad, fullspäckad med konstverk. Det speglar den vikt man lade vid det på den tiden. Man såg på skolan som kunskapens borg. Den inställningen, att konst är viktig, kommer tillbaka, men nu ofta i en mer kommersialiserad form. Till exempel kan restauranger, som säljer upplevelser, lägga hur mycket pengar som helst på en spektakulär trappa eller så. I kommersiella miljöer förstår man det, men i lärmiljöer lägger man inte samma vikt vid det.

Varför?

– Kanske för att Sverige är ett ingenjörsland och estetik är svårt att räkna på. Och det klart att arkitektoniskt och konstnärligt påkostade skolor är dyrare att bygga än en trave baracker. Men en väl utformad miljö visar att man är omhändertagen och värderad, ungefär som när man bjuder in någon till en middag och dukar med blommor och finaste porslinet. Det är en kärlekshandling. Och likadant är det med miljöer för lärande.

Man visar studenterna: Ni är viktiga, lärandet är viktigt, verksamheten ska bemötas med respekt. Det är därför vi till exempel låter konstnärer göra totalinstallationer av våra lektionslokaler. Det ska vara inbjudande, stimulerande, välkomnande. Man ska aldrig vilja gå härifrån. Det bygger också en känslomässig koppling. Alma Mater (som man ofta kallar sitt universitet) betyder ju den hulda modern. Det är en anledning till att alumner återvänder och vill ge tillbaka till sina institutioner.

Utbildning är ett emancipatoriskt projekt

Lars Strannegård, rektor, Handelshögskolan i Stockholm

Det där är man ofta bättre på i USA.

– Ja, att ha ett holistiskt perspektiv som handlar om kropp, tanke och själ. Anglosaxiska universitet är högestetiserade miljöer med välklippta gräsmattor och fantastisk arkitektur. Man har också betoning på det kroppsliga; sport och idrott är superviktigt. Men också själen. Man har inslag av poesi och religiös praktik, något som ligger helt utanför de svenska universi­tetens definition av ansvarsområden. Vi har mycket att lära.

I Sverige har vi ofta en rätt instrumentell syn på att utbildning och forskning ska ge samhällsnytta.

– Vad är nytta egentligen? Våra studenter är extremt eftertraktade på arbetsmarknaden. Vi har ofta en trång beskrivning av nytta. Hur ser man till att det blir banbrytande forskning? Vi har en ganska kortsiktig, nyttoinriktad forskningspolitik i Sverige. Universiteten blir verktyg för att lösa allehanda problem i samhället. Men samtidigt … man kan ju inte strössla med forskningspengar hur som helst. Det är en svår fråga. Men jag tror ändå på att skapa en livskraftig, förlåtande, sanningssökande akademisk miljö.

Det är lite paradoxalt. Samtidigt som forskare på offentligt finansierade universitet ofta uttrycker att de måste anpassa sig till det som är populärt för dagen, säger du som är rektor för den till stor del privat finansierade Handelshögskolan, att högre utbildning har ett värde för sin egen skull.

– Jag kan säga det för att vi har en typ av attraktionsförmåga. Vi attraherar superambitiösa, motiverade studenter och har möjlighet att ge dem en sinnes­utvidgande utbildning. På det sättet blir de mer nyttiga för alle­handa uppgifter.

Det sägs att Winston Churchill när han under andra världskriget ombads skära ner på kulturbudgeten svarade: ”Vad kämpar vi då för?”.

– Det är ett ganska underbart citat. Och det är ju just så. Ibland tror politiker att en bra kulturell verksamhet kan generera pengar. Men mening i livet handlar om vänskap, kärlek, gemenskap och sådant som kultur. Det materiella är inte ett mål i sig, det är ett medel. Det ser man hos många framgångsrika företag, särskilt familjeföretag, att de drivs av ett högre syfte. Och det är det som ger en känsla av mening.

Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, september 2021. Läs fler artiklar från samma nummer här.