Paneldiskussion om Europas säkerhet: ”Vi har varit gratisåkare”
Hampus Delin, Armida van Rij och Joakim Paasikivi i samtal om Europas försvar och säkerhet i en tid av geopolitisk osäkerhet.
Text: Ulrica Segersten, ©InPress 2025.
Sammanfattning
Europas försvar och säkerhet i en tid av geopolitisk osäkerhet: Joakim Paasikivi menar att Europa måste ta sitt eget försvar på allvar, och att Rysslands ekonomiska svaghet kan skapa möjligheter för Ukraina. Armida van Rij oroar sig över en bristande enighet inom Europa om stödet till Ukraina. Hampus Delin ser en möjlighet för Europa att investera i sin egen tillväxt och innovation genom samarbete inom EU och Nato.
Alasdair Ross: Donald Trump har uppmanat Nato-medlemmar att höja försvarsutgiftsmålet till 5 procent av BNP. Endast Polen är i närheten av det målet just nu. Har han en poäng? Givet dramat i Ukraina och det bredare hotet mot global stabilitet, är Europa tillräckligt fokuserat på försvar och på att samarbeta med sina Nato-partners?
Joakim Paasikivi: ”Jag tycker det vore bra om vi tog vårt eget försvar på allvar. Det har vi inte gjort i Europa. Vi har varit gratisåkare. Och alla Trumps ganska bisarra påståenden om Grönland och Panamakanalen är faktiskt strategiskt logiska. Det negativa är att han kritiserar och hotar sina allierade medan han inte säger något direkt mot Ryssland och Kina. Signalerna är dåliga, men om de förpackades bättre skulle det vara begripligt militärt och strategiskt.”
Armida van Rij: ”Siffran 2, 3, 4 eller 5 procent är meningslös om vi inte bestämmer vad vi ska använda pengarna till, och om det inte går till avskräckande kapacitet under Nato. Det jag vill undvika är ett scenario där vi i spenderar mer än 2 procent av BNP på försvar, men att det framför allt går till amerikanska företag och jobb, som stärker den amerikanska ekonomin istället för att stärka och utveckla den europeiska försvarsindustrin.
Men den verkliga utmaningen, är att vi ser en rörelse mot minilateralism*. Om Europas största allierade och säkerhetsgarant, som USA är på grund av den nukleära skyddsmanteln, inte längre är en pålitlig allierad, då har vi problem. Både för de större europeiska länderna, som inte gör tillräckligt, men också för de mindre europeiska länderna vid Rysslands frontlinje.”
Hampus Delin: ”Det är en svår tid. I många europeiska länder är den ekonomiska tillväxten en verklig utmaning. Men jag ser också en möjlighet. Som européer kan vi välja handlingskraft och inflytande, och ta beslut i fall vi ska investera i USA eller i Europa. Om vi investerar i Europa gör vi det för tillväxt, jobb och innovation. Samtidigt är bättre samarbete mellan EU och Nato avgörande.”
In a nut-shell, does the West have what the Americans like to call a theory of winning? I mean, do we actually know what the outcome of an ideal solution looks like?
Joakim Paasikivi
Alasdair Ross: Europas försvar påverkas i olika riktningar beroende på om vi får en försvagad och demoraliserad Putinregim eller en segerviss och självsäker Putin. Vart tror ni att konflikten är på väg? Vad är utsikterna för fred och hur ser en sådan fred ut?
Foto: Samuel Unéus
Joakim Paasikivi: ”Om vi menar allvar med vår egen säkerhet och ser till att fortsätta stödet till Ukraina, tror jag att vi i slutet av andra kvartalet i år kommer att börja se resultat av den dåliga ryska ekonomin. Och med det en ökad insikt från den ryska regeringen att ”specialmilitäroperationen” inte fungerar.
Den ideala lösningen då är att sätta sig ner och ha en plan för hur Ryssland ska dra sig tillbaka, precis som när Sovjetunionen skulle dra sig tillbaka från satellit- och ockuperade länder. Jag tycker att det finns en rimlig chans att vi kommer dit i år. Jag ger det inte en procentandel, men jag tycker att det finns en rimlig chans, förutsatt att vi i väst förstår vårt bästa.”
”Det finns dock en skillnad mellan ett fredsavtal och eldupphör. Jag tror att ett eldupphör är potentiellt mer genomförbart, för det innebär att Ukraina inte måste ge upp sin territoriella integritet, vilket de håller fast vid – av mycket goda skäl. Jag tror att svårigheten är att vi ännu inte har konsensus om vad som är ett bra resultat, och vad europeiska länder behöver göra för att få det att hända. Det finns inte riktigt någon diskussion om vad som händer om till exempel Ryssland bryter mot villkoren för ett eldupphör. Vad gör vi då? Den frågan leder till riktigt obekväma samtal, tror jag …”
Alasdair: … och det gillar vi ju inte … Folk pratar om Europa som en politisk enhet, vilket uppenbarligen inte är fallet. Vilken sammanhållning kan vi förvänta oss av Europa om en enig strategi kring vad man bör göra i Ukraina?
Armida: ”Det här är den andra elefanten i rummet som vi inte kan ignorera. Vi har länder som sticker ut. Det är inte bara Ungern utan också Slovakien, och vi får se vad som händer med de österrikiska regeringskoalitionsdiskussionerna. I Nederländerna finns support för att hålla tillbaka på stödet till Ukraina. Den här vattendelaren kommer att kulminera under 2025.”
”Det finns ingen europeisk konsensus. Vi ser att vissa populistiska högerledare, hur vi än vill kalla dem, har byggt mycket nära band till Trump, men också till Putin. Och det sätter oss i en position där Europa, eller EU, har svårt att agera på ett enat sätt. Det är problematiskt eftersom vi behöver verka enat inom EU, helst med länder som Norge och Storbritannien, för att ta itu med dessa globala utmaningar. Ensamma små länder (jag är holländare själv) kan inte göra det på egen hand.”
Alasdair: Finns det milstolpar under 2025 som kommer att göra skillnad för fred i Ukraina, europeisk politik och det bredare försvarsområdet? Något vi bör hålla utkik efter under året?
Hampus: ”Som representant för ett högteknologiskt företag kommer jag att titta på utvecklingen när det gäller obemannade och autonoma system. Både hur vi ser dem användas i Ukraina nu, men också i väst.”
Armida: ”Tre korta svar: Resultatet av de tyska valen. Om Friedrich Merz vinner och är öppen för att reformera skuldstoppet, så får det också konsekvenser för Tysklands försvarsutgifter, vilket är absolut avgörande. Det andra: rättegången mot Marine Le Pen i Frankrike kan få konsekvenser för om hon kan ställa upp i det franska presidentvalet 2027, eller om hela hennes konstruktion faller sönder. Och det tredje: Årliga toppmötet mellan Storbritannien och EU är ett mycket positivt steg om det resulterar i fördjupat försvarsindustriellt samarbetet mellan Storbritannien och EU.”
Joakim: ”Georgien, Moldavien, Rumänien, Norden och Baltikum är temperaturmätare. Vad kommer att hända i Georgien, vad kommer att hända i Moldavien? Hur kommer valen i Rumänien att gå? Och kommer den nordiska, baltiska och polska hållningen att påverka de andras syn på allvaret i situationen? Och i korthet, har väst vad amerikanerna kan kalla en teori om att vinna? Har vi gjort klart för oss vad resultatet av en ideal lösning är?”
*Minilateralism är ett begrepp inom internationella relationer som syftar på samarbeten mellan ett begränsat antal stater eller aktörer, snarare än att involvera alla relevanta parter som i multilaterala sammanhang (t.ex. FN eller WTO).
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
