Text: Per-Olof Lindsten, Dagens industri. Publicerad i Världen Om. ©2025 Bonnier News Business. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Bränder, översvämningar och extremvärme pressar redan ekonomin. Allt fler varnar nu för att klimatförändringarna kan bli nästa stora risk för det globala finanssystemet, exempelvis om försäkringsbolag drar sig ur riskområden och fastighetsvärden rasar.
Klimatförändringarna är inte längre en avlägsen risk i finansiella rapporter. De är här nu, i form av bränder, översvämningar och värmeböljor som redan skakar lokala ekonomier. Den gångna sommaren har varit en enda lång följetong av extrema väderhändelser. Men frågan är om de också kan bli den gnista som utlöser nästa stora globala finanskris.
Finanskriser har ofta fötts ur en blandning av förnekelse och felprissatta risker. 2008 års kris byggdes upp under lång tid, medan politiker och banker litade på att bolånemarknaden i USA var stabil.
När bubblan sprack fick det globala följder. På 1990-talet var det tillväxtländerna i Asien som stod i centrum och under 1930-talet var det en kombination av börskrasch och politiska misstag som drog ned världsekonomin i depression. Det gemensamma är att varningssignalerna alltid fanns där, men ignorerades.
Skillnaden med klimatet är att riskerna inte är hypotetiska, utan redan synliga och att de inte går att stänga av med räntesänkningar eller snabba stimulanser.
En som börjar oroa sig är världens genom tiderna mest framgångsrika investerare, Warren Buffett.
”Klimatförändringarna kan ha börjat göra sin entré. En dag, vilken dag som helst, kommer en helt hisnande försäkringsförlust att inträffa och det finns ingen garanti för att det bara blir en per år”, skrev han i sitt årliga brev till aktieägarna i Berkshire Hathaway, daterat februari 2025.
En annan tungviktare som den senaste tiden börjat oroa sig allt mer är Günther Thallinger, styrelseledamot i Allianz, ett av världens största försäkringsbolag.
”Vi närmar oss snabbt temperaturnivåer, 1,5, 2, 3 grader, där försäkringsbolag inte längre kommer kunna erbjuda täckning för många av dessa risker. Matematiskt faller det sönder. De premier som krävs överstiger vad människor eller företag kan bära. Hela regioner blir oförsäkringsbara”, konstaterade han i ett uppmärksammat inlägg i mars i år.
”Om försäkring inte längre finns tillgänglig blir andra finansiella tjänster det också. Ett hus som inte kan försäkras kan inte belånas. Ingen bank kommer att bevilja lån för oförsäkrad egendom. Kreditmarknaderna fryser till”, förklarade han vidare.
Två av Europas mest inflytelserika röster inom hållbar finans, Sasja Beslik och Ioannis Ioannou, ser också de oroande tecknen allt tydligare.
”När klimateffekterna börjar drabba konsumenterna i väst, alltså medelklassen, så kommer det ha ganska stora konsekvenser för finanssektorn”, säger Sasja Beslik, som under många år arbetat internationellt med hållbara investeringar.
Han jobbar i dag som investeringschef på fonden SDG Impact i Japan där årets extremvärme redan kostat tusentals människor livet.
”Lika många som dör i hela Japan i trafikolyckor.”
Både han och Ioannis Ioannou, professor vid London Business School, pekar liksom Allianz Günther Thallinger ut försäkringsmarknaden som den mest sårbara länken i det finansiella systemet. Redan i dag ser man sprickorna. I USA växer områdena där hus inte längre går att försäkra på grund av brand- eller översvämningsrisker. I Kalifornien drog sig försäkringsbolag ur marknaden redan innan de senaste bränderna, och när elden väl slog till stod både hushåll och företag helt utan skydd. Fastighetsvärden rasade, bolån förlorade i värde och en kedjereaktion sattes i gång.
Ioannis Ioannou jämför med subprime-krisen 2008, men med den avgörande skillnaden att klimatkrisen kan slå på flera platser samtidigt.
Sasja Beslik ser samma mönster. När försäkringsbolag inte längre kan ersätta skador tvingas någon annan bära risken. Då riskerar det osäkra att paketeras och säljas vidare, precis som bolånen före 2008.
”Det blir lite som subprimevarianterna. Du försöker sälja icke försäkringsbara paket till höga priser på marknaden till någon som ska spekulera vidare i det.”
Kedjereaktionen blir tydlig. ”Först faller försäkringsbolagen, sedan bankerna med sin stora exponering mot fastigheter, därefter pensionsfonderna. Och i slutänden hushållen, som plötsligt sitter med bolån på hus som tappat i värde eller med kostnader som inte längre kan försäkras”, beskriver Sasja Beslik.
Ioannis Ioannou understryker att det här inte bara är en finansiell risk. När fastighetsvärden rasar blir det de mest utsatta som blir kvar i riskområdena, de som inte har råd att flytta. Det är då en finansiell kris snabbt också förvandlas till en social kris. Och när förtroendet för banker, försäkringsbolag och regeringar sviktar, finns risken för något ännu större, ett systemskifte.
”Hela vår ekonomi bygger på förtroende. Men när människor ser att extremväder inte möts av fungerande svar riskerar tilliten att försvinna. Det kan bli som en bankrusning, fast riktad mot hela systemet”, varnar Ioannis Ioannou.
Klimatkrisen slår samtidigt rakt in i realekonomin. Ioannis Ioannou beskriver hur en vecka med 45 graders hetta i hans forna hemland Cypern samtidigt orsakar bränder, strömavbrott och enorma statliga utgifter. I Grekland har vinodlare sett skördarna förstöras och grönsaker bokstavligen brännas bort i hettan. En global livsmedelskris med stigande priser kan snabbt leda till att hushåll tvingas välja mellan mat på bordet och betalning av sina lån, med ökade kreditförluster som följd.
Än så länge har staterna burit de största kostnaderna för klimatkrisen, men det är en modell som inte kan hålla i längden.
”Vi kommer att komma till en punkt där skattesystemet inte orkar kompensera längre. Och det är den brytpunkten som kan leda till att en ny finanskris utlöses”, varnar Sasja Beslik.
Han ser också hur finanssektorn förlorat sin förmåga till långsiktighet. Geopolitiska konflikter och ökade spänningar har drivit marknaden till allt kortare horisonter.
”Vi har gått från kvartalskapitalism till veckokapitalism. Långsiktighet är helt borta.”
Samtidigt växer problemen i bankernas balansräkningar, osynliga men närvarande.
”Det byggs upp som en stor rosa elefant, en klimatelefant i varje bank. Men som ingen ser. Eller vill se.”
Den geopolitiska utvecklingen förvärrar riskerna. Ioannis Ioannou ser en värld på väg mot fragmentering, där regionala block sätter upp murar och satsar på egna lösningar. Men klimatförändringar är ett globalt problem som kräver globala svar. När världen i stället delas upp blir åtgärderna dyrare och mindre effektiva. Sasja Beslik varnar för vad som händer om flera centrala leverantörsled drabbas samtidigt, som Indien, Kina, Indonesien och Malaysia. Då kan konsekvenserna snabbt växa till ett globalt systemhot.
Trots de mörka utsikterna är varken Sasja Beslik eller Ioannis Ioannou renodlade pessimister. Ioannis Ioannou ser positiva krafter i att regioner tar egna initiativ. I Asien betraktas hållbarhet som en konkurrensfråga snarare än en ideologisk. Kina driver på inom grön innovation, Sydostasien har det inbyggt i sin utvecklingsmodell och i Mellanöstern ser man behovet av att diversifiera bort från oljan.
Europa däremot riskerar att hamna i ett falskt motsatsförhållande mellan tillväxt och hållbarhet.
”Det handlar om att skapa grön tillväxt”, säger Ioannis Ioannou.
Han menar också att hållbarhet behöver en starkare berättelse.
”Vi har försummat narrativet. Motståndarna har fyllt tomrummet och spridit bilden av att hållbarhet innebär att du förlorar bilen, köttet, jobben. Vi behöver en positiv berättelse, som visar hur hållbara investeringar faktiskt ger lösningar och stärker samhällen.”
Sasja Beslik sammanfattar krasst att finanssektorn inte kommer att agera av sig själv. Den reagerar först när de politiska spelreglerna förändras.
”Det innebär att det bara är politikerna som kan göra någonting åt det här. När de väl ändrar spelplanen, då agerar bankerna på en gång.”
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2025.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
