Får ”Tullmannen” sin vilja igenom?

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Alice Fulwood, Wall Street-redaktör, The Economist

Nästan ett sekel har gått sedan den amerikanska kongressen senast antog ett lagförslag om tullar på importerade varor. 1930 års Smoot-Hawley Tariff Act, som höjde de genomsnittliga importtullarna med cirka 20 procent, utlöste ömsesidigt handelskrig och var fruktansvärt effektiv. Världshandeln sjönk med två tredjedelar. Det var så katastrofalt för tillväxten i USA och världen i övrigt, att lagstiftarna sedan dess låtit frågan vara. ”Smoot-Hawley” blev synonymt med katastrofal ekonomisk politik.

Med Donald Trump återvald som USA:s president hotar historien att upprepa sig. Under kampanjen lovade han tullar på 10–20 procent på alla importvaror – uppemot 60 procent på import från Kina och 100 procent på det som kommer från Mexiko. Många ekonomer har försökt uppskatta hur det skulle påverka tillväxt och inflation. Samtliga slår fast att så breda tullar skulle skada tillväxten och driva upp priserna.

Tankesmedjan Peterson Institute for International Economics räknar med att en 10-procentig generell tullhöjning inklusive vedergällning från handelspartners skulle minska USA:s tillväxt med en procentenhet under två år efter införandet, och fortsätta begränsa tillväxten på obestämd framtid. Handelspartners som Kina och Mexiko skulle också drabbas hårt. Banken UBS har redan justerat ned tillväxtprognosen för Kina under 2025, från 4,5 till 4 procent. De stora frågorna för USA och resten av världen är nu om Trump faktiskt kommer att försöka driva denna politik, och om han i sådana fall kommer att lyckas.

Vi kan börja med den mer donquijotiska frågan om huruvida Trump verkligen menar vad han säger. Det vet bara han själv. Men många av hans ekonomiska rådgivare har hävdat att hoten om enorma tullar helt enkelt är en förhandlingstaktik – och att han faktiskt inte vill genomföra sådana svepande åtgärder. Problemet med denna logik är att den är alltför bekant. Samma saker sades under hans första valkampanj, apropå löftena om att ”bygga muren”, förmodligen bara en metafor, och införa ett ”förbud mot muslimer”, en överdrift.

Faktum är att han menade allvar med bådadera – alltså kan han mena allvar även med handelspolitiken. Robert Lighthizer – kompromisslös i handelsfrågor och tullförespråkare – verkar vara aktuell för olika viktiga roller i den blivande Trumpadministrationen. Som ansvarig för Trumps handelspolitik vore han redo att sätta igång direkt.

Analytiker slår fast att breda tullar skulle skada tillväxten och driva upp priserna.

Hur är det då med den mer konkreta frågan om Trumps möjligheter att genomföra sina planer? Han kan säkert införa vissa tullar. Han gjorde det under sin förs­ta mandatperiod, på sådant som stål och aluminium, i enlighet med de breda befogenheter som delegerats av kongressen, och låter presidenten agera i nödsituationer och för att skydda rikets säkerhet.

Dock skulle Trumps handelspolitik, i sin mest svepande form, med all säkerhet gå bortom dessa befogenheter. Det ofrånkomliga juridiska motståndet skulle förmodligen leda till att förslagen hamnade i Högsta domstolen. Huruvida domarna skulle godkänna så breda tullar är oklart. Införandet av generella tullar skulle alltså förmodligen kräva lagstiftning i kongressen.

Det är troligen uteslutet med fristående tullagstiftning. Trump kommer också att ha lövtunn marginal i representanthuset, där många republikaner, dock inte tillnärmelsevis så många som förut, motsätter sig en handelsfientlig agenda. Om ett lagförslag tar sig igenom representanthuset kan det undvika fördröjning i senaten genom att antas som en del av budgeten, enligt ett så kallat förlikningsförfarande. Men ett sådant förfarande kan bara genomföras en gång per räkenskapsår, och har blivit det huvudsakliga sättet att få igenom politik.

Vilket förslag tullarna än blir en del av, skulle det alltså sannolikt innehålla ett smörgåsbord av Trumps ekonomiska politik – däribland en förlängning av vissa skattesänkningar från hans första mandatperiod – och ett tillbakarullande av vissa miljösubventioner som införts av president Biden. Fördelen med att ta med tullar i ett sådant förslag vore att de skulle kunna ge intäkter som kompenserar för skattesänkningarna. Men det vore svårt att knyta ihop en extrem handelspolitik med så många andra, konkurrerande prioriteringar. En del tullar skulle alldeles säkert kunna ingå, men inte de svepande förslag som lanserades under valkampanjen.

Att Trumps handelspolitik kan hållas tillbaka av politiska begränsningar kanske förklarar marknadernas reaktioner. Spararna är uppenbart oroliga över påverkan på vissa länder, den mexikanska peson har haft ett rätt tufft år och fallit med omkring en femtedel mot dollarn, som i sin tur har legat kvar på närmast oförändrad nivå i jämförelse med andra globala valutor under det senaste året. Men mer allmänt verkar investerarna reagera med en axelryckning på det hot mot tillväxten som drastiska tullar skulle innebära. Amerikanska aktier steg med 2,5 procent dagen efter Trumps val­seger, och har fortsatt stiga sedan dess. Är det överdrivet optimistiskt? Det får världen veta under 2025.