Nya försvarsföretag i sikte

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Kenneth Cukier, biträdande försvarsredaktör, The Economist

En av de ikoniska bilderna från kriget i Ukraina visar en liten drönare som förstör en rysk stridsvagn. Det finns gott om liknande exempel på sociala medier. Det asymmetriska förhållandet mellan kostnad och skada är typisk för modern krigföring. Försvaret måste därför skaffa ny utrustning. Under 2025 får Europas traditionella försvarsföretag konkurrens av innovativa startup-företag.

Konceptet ”defence-tech” håller på att mogna, tack vare ny teknik som drönare och AI. USA tog täten, genom företag som Palantir, som erbjuder dataanalys, samt Anduril, som säljer drönare och autonoma ubåtar. Båda slöt nyligen stora avtal med Pentagon. Det är uppmuntrande för startup-företag i den europeiska försvarsindustrin, exempelvis Helsing, med Spotifys Daniel Ek bland investerarna och som utvecklar drönare och AI-programvara, finska ICEYE, en tillverkare av mikrosatelliter, och Delian Alliance Industries, som säljer autonoma övervakningssystem.

Riskkapital på över 2 miljarder euro årligen har gått till cirka 300 försvarsrelaterade startup-företag under de senaste tre åren, enligt dataleverantören Dealroom. Till detta ska läggas statlig finansiering under 2025. Natos innovationsfond har en krigskassa på 1 miljard euro. Det europeiska försvarsindustriprogrammet bidrar med 1,5 miljarder euro.

De här beloppen är små jämfört med Europas årliga försvarsbudget på cirka 340 miljarder euro, men mer pengar är på väg. Trots att satsningarna har ökat sedan kriget i Ukraina inleddes, kommer åtta länder inte att nå Natos mål om att årligen lägga 2 procent eller mer av BNP på försvaret.

Om man når det målet tillkommer ytterligare 45 miljarder dollar om året. Nya regler kan vara på gång som gör att Europeiska investeringsbanken kan låna ut mer till sektorn.

Men Europas försvarsmarknad är fragmenterad: i praktiken finns det 27 olika försvarsdepartement, ett för varje medlemsstat i EU. De gynnar lokala företag och befintliga leverantörer. Nya aktörer har svårt att ta sig in på marknaden, även när det finns ett behov av mindre, innovativa system.

I en banbrytande rapport om EU:s konkurrenskraft, som publicerades i september, argumenterar EU-politikern Mario Draghi för att man behöver stötta sektorn. Det ger medvind för företag som arbetar med försvarsteknik. Cirka 48 procent av försvarssatsningarna i Europa hamnar hos leverantörer utanför EU och 34 procent är amerikanska företag. Bara 18 procent av satsningarna är samarbeten mellan olika länder. Draghi-rapporten uppmanar till en radikal översyn av allt från försvarsfinansiering och upphandling till samarbete över gränserna.

Här finns en uppgift för EU:s första försvarskommissionär, Andrius Kubilius, tidigare premiärminister i Litauen, som nominerades till posten i september. Han ställer sig bakom den kontroversiella idén att låta EU emittera ”försvarsobligationer”, vilket stöds av Frankrike och Estland. Tyskland har dock en annan uppfattning.

Josh Wolfe hos Lux Capital, som investerar i försvarsteknik, förväntar sig att fokus under 2025 ligger på ”underhållsteknik” – innovationer som förlänger livslängden för äldre system. Den nye överbefälhavaren för den brittiska armén uppger att målet är att fördubbla styrkornas slagkraft till 2027 utan att investera mer. Många förväntar sig en våg av samarbeten mellan etablerade företag och startup-företag under 2025.

Mer pessimistiska observatörer är oroade över att för lite kommer att hända och att det saknas förändringsvilja. Det kan leda till att inflödet av ny finansiering faktiskt bara befäster de etablerade företagens ställning och gör situationen ännu tuffare för startup-före­tag. Kampen för att förändra krigföringen utspelas inte bara på slagfältet.