Med en enkel smartphone kan en marathitalande bonde nu rådfråga en chatbot om jordmån, sådd och bevattning – och få lokala råd på sitt modersmål. Möjligheterna är uppenbara, men också riskerna: felöversättningar och dåliga råd kan få kostsamma följder.

Med en enkel smartphone kan en marathitalande bonde nu rådfråga en chatbot om jordmån, sådd och bevattning – och få lokala råd på sitt modersmål. Möjligheterna är uppenbara, men också riskerna: felöversättningar och dåliga råd kan få kostsamma följder.

För att AI ska fungera på denna nivå måste svaren vila på trovärdiga, ansvarsfulla källor som kan spåras och verifieras. I Indien utgör lantbruksuniversitet, kooperativ och statliga departement sådana källor. Trygghet betyder i det här sammanhanget teknisk tillförlitlighet och institutionellt ansvar.

Införandet av AI i Indien har gått snabbt, miljontals människor använder AI-appar regelbundet. Men den verkliga prövningen ligger inte i antal användare eller nedladdningar, utan i om Indien med hjälp av AI kan skapa säker, inkluderande tillväxt som kommer alla till del.

Indiens digitala offentliga infrastruktur utgör modellen. Det gemensamma ”digitala vägnätet” byggdes av staten, men gjordes tillgängligt för innovation i privat sektor. Aadhaar, landets biometriska identitetsplattform, omfattar nu fler än en miljard människor. Det enhetliga betalningssystemet UPI hanterar omkring 20 miljarder transaktioner varje månad. Två exempel på hur teknik kan skalas upp och möta verkliga behov.

Under 2026 bör de principer som låg till grund denna digitala infrastruktur – öppenhet, interoperabilitet, inkludering och samskapande – också vägleda utvecklingen och användningen av AI, för att säkerställa att den förblir pålitlig och fokuserad på människan.

I Indien är trygghet inget abstrakt begrepp. När monsunen blir sen vill människor veta vem som står bakom de råd som kommer. Medborgarna tenderar att lita mer på institutioner än på algoritmer. Om AI ska tas i bruk av hela befolkningen måste den präglas av samma trovärdighet som ansedda institutioner, med spårbara källor och råd som kan ifrågasättas och rättas.

Det innebär att skyddsmekanismer måste byggas in redan från grunden: det måste finnas kännedom hur modeller tränas, om hur resultaten kan tolkas, och systemen måste testas i avgränsade miljöer innan de tas i drift. Indien behöver skapa riktlinjer för landets språkliga och kulturella verklighet, samt ramverk för datautbyte och sömlöshet. Sådana åtgärder är nödvändiga för att institutioner ska kunna förlita sig på AI.

Indiens viktigaste bidrag kan faktiskt bli att visa världen hur AI kan förbättra vardagen när den knyts till verkliga behov. Förtroende bidrar till användning, och användning ger återkoppling som förbättrar systemen.

Det finns många exempel på hur det kan gå till. Forskare från AI4Bharat, ett labb vid Indian Institute of Technology Madras, arbetade i över 400 distrikt och samlade in mer än 12000 timmar inspelat tal, 783 miljoner översatta meningar och data från närmare 2 000 fält­arbetare på samtliga av Indiens 22 officiella språk. De öppna datamängder som forskarna skapade har gett bättre precision och inkludering i Indiens AI-ekosystem, och en språklig grund som saknar motstycke.

Indiens viktigaste bidrag kan bli att bevisa hur AI kan förbättra vardagen.

Bhashini, den statliga, AI-drivna språkplattform som erbjuder översättning, tran­skribering och andra tjänster, används av fler än 300 miljoner människor. AXL, en utbildningsplattform från EkStep Foundation, erbjuder personlig läs- och matematikundervisning till miljontals elever i statliga skolor. Och i Maharashtra ger MahaVISTAAR i text och tal jordbruksrådgivning på marathi till fler än 15 miljoner bönder.

Läs även

Indiens folkräkning i miljardklass

Det är ett enormt projekt att genomföra folkräkning i Indien. Inte bara en svår uppgift utan även kontroversiell.

Indien lyckades med införandet av digitala betalningar och identitetssystem eftersom tjänster och information kunde röra sig fritt inom en öppen infrastruktur. AI måste fungera på samma sätt – så att modeller kan bytas, data verifieras och tjänster kombineras på smidiga sätt. Systemkompatibilitet – inte bara storlek – är det som gör att enskilda framgångar kan växa till ett rikstäckande ekosystem. För att fler ska fortsätta ta till sig AI behöver den bli en del av våra processer i vardagen.

Indien har blivit en av de största marknaderna för världsledande AI-företag. Det är också här teknikens möjligheter och begränsningar syns tydligast. Min önskan är att internationella företag, akademiker och utvecklare ska testa sina system i Indien under 2026 – på nationell nivå, med säkerhet, interoperabilitet och ansvarstagande inbyggt från grunden. Om det görs på rätt sätt kommer tillämpningen av AI i Indien inte bara att ge bättre samhällsservice, utan också stärka AI som koncept, tack vare återkoppling från hundratals miljoner användare.

Artificiell intelligens behövs som allra mest på de platser där den är svårast att implementera. Om AI kan göra nytta i Indiens skolor, sjukhus och jordbruk, kan den göra nytta för världen.