En ny värld tar form

Mot slutet av 2026 kommer konturerna av 2000-talets geopolitik att vara mycket tydligare.

Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Zanny Minton Beddoes, Chefredaktör, The Economist

I världspolitiken blev 2025 året då den gamla ordningen upphörde. President Donald Trump raserade normer och institutioner som byggts upp under årtionden, lika dramatiskt som han byggde om Vita huset. Hans tullar slog hårt mot det multilaterala handelssystemet. Den internationella diplomatin, från FN till biståndet, drabbades av amerikanska nedskärningar. Gamla försvarsallianser blev mer transaktionella, med fokus på de monetära aspekterna av USA:s ekonomiska och politiska tyngd. På hemmaplan släppte Trump spärrarna och utökade den exekutiva makten på sätt som inte skett på hundra år. Militär sattes in i städer styrda av Demokraterna, universitet tvingades till lydnad genom hot och indragen finansiering, centralbankens oberoende angreps, och statsapparaten blev ett verktyg för att angripa presidentens fiender.

Den svindlande takten och omfattningen gjorde det svårt att överblicka slutresultatet. Var det ett välbehövligt omskakande av en stel byråkrati eller ett angrepp på den amerikanska demokratins grundpelare? Var det trans­aktionella ett nytänkande sätt att få saker gjorda, eller var det mafiosotaktikens seger över långsiktigt strategiskt tänkande? Det larmades, bland annat av The Economist, för farorna med protektionism, korruption, politisering av oberoende institutioner, och allteftersom året gick växte oron för att Trump & Co upplever sig ohejdade av lagen.

Förvisso ledde presidentens Sopranosaktiga ledarskap till verkliga framgångar, där eldupphöret i Gaza sticker ut mest. Det skapade förutsättningar för en nystart, och gav upprättelse åt Trumps sätt att hantera diplomatin som New Yorks fastighetsmarknad, vilket han ofta fått kritik för. Hårda krav på Nato-allierade ledde till försvarsutgiftsökningar som få hade vågat hoppas på ett år tidigare. Och i konflikter mellan mindre stater bidrog presidenten, som törstar efter Nobels fredspris, till att lösa eller åtminstone släta över konflikter genom påtryckningar och hot om tullar.

Konturerna av den nya världen kommer att bli mycket tydligare under 2026 – på tre viktiga områden.

Men det fanns också tydliga misslyckanden. Strategiskt sett var det föga meningsfullt att införa strafftullar mot Indien, uppenbarligen ett straff för inköp av rysk olja, och Brasilien, för rättegången mot Jair Bolsonaro. Båda åtgärderna driver dessa länder i riktning mot Kina. Trump gjorde knappa framsteg med Vladimir Putin. Och han blev utmanövrerad av Xi Jinping. Kina gick tydligt segrande ur 2025 års handelspolitiska vågspel.

Lyckligtvis sänkte inte tullarna den globala ekonomin. Ett halvår efter ”Liberation Day” pekar tullintäkterna på en faktisk nivå just över 10 procent från amerikansk sida, betydligt lägre än vad som väntades i april. Motreaktionerna blev begränsade, och det kom inget handelskrig i 1930-talsstil. Istället slöt länder nya avtal och importörerna tog en stor del av tullsmällen. Under tiden ledde Trumps energiska avreglerande entusiasm för kryptotillgångar och beslutsamhet i att USA ska vinna AI-kapplöpningen till en anmärkningsvärd börsuppgång, vilket ytterligare stärkte en påfallande motståndskraftig ekonomi.

Denna boom, i kombination med rädslan för veder­gällning från Trump, bidrog till att företagsledare talade med enad röst. Den kollektiva sanningen blev att USA:s ekonomi kommer att blomstra, oavsett vart världen är på väg. Få ville uttrycka sig kritiskt, och absolut inte offentligt.

I den gamla ordningens ruiner kommer konturerna av den nya världen att bli mycket tydligare under 2026 – på tre viktiga områden. För det första, de västerländska, liberala demokratiernas framtid. Mellanårsvalet i november blir avgörande för om USA på allvar riskerar att bli kvasi-auktoritärt. Om Demokraterna vinner representanthuset kommer det att innebära en betydande motvikt mot Trumpadministrationen. Ska man tro historiska erfarenheter bör det bli så. Men världen är inte vad den brukade vara. Demokraterna är ännu mindre populära än Trump. Och det finns en reell risk att Trumpadministrationen försöker påverka valsystemet.

På andra sidan Atlanten får vi under 2026 se om populister i Maga-stil närmar sig makten i Europas största ekonomier. I Storbritannien, där Nigel Farages Reform UK leder i opinionsmätningarna, kommer lokalvalen att visa om denna ledning kan omsättas i röster – och alltså vad oddsen är för Farage som premiärminister efter nästa parlamentsval. I Frankrike tyder den senaste tidens utveckling på att ännu en regeringskris väntar 2026. Det skulle tvinga fram ett parlamentsval och förmodligen leda till att Jordan Bardella blir Frankrikes första högerpopulistiska premiärminister. I Tyskland får tiden utvisa om ”brandväggen” mot det högerextrema Alternative für Deutschland håller.

Det andra området där vi får mer klarhet är geopolitiken. 2026 blommar Trumps transaktionalism ut i en märklig hybrid av stökigt fredsmäklande världen över, hårda interventionistiska nypor i USA:s närområde, och opportunistiskt avtalsmakeri kring viktiga försörjningskedjor. Trumps törst efter Nobels fredspris kommer att hålla honom fortsatt engagerad i Mellanöstern. Han kommer att hindra Israel från att återuppta fullskaligt krig i Gaza, verka för att Benjamin Netanyahu benådas och möjligen får göra graciös sorti ur det politiska livet.

Trump kan också agera fredsmäklare på andra håll, särskilt där det går att nå avtal om sällsynta jordartsmetaller. Men givet Putins bristande medgörlighet kommer USA att lämna Ukrainas öde åt Europa, ett Europa som på grund av sin upptagenhet med växande högerpopulism, kan misslyckas med att ta sitt ansvar.

De tydligaste signalerna om riktningen i amerikansk utrikespolitik syns i Asien och Latinamerika. I Asien finns risken att Trumps önskan om affärer med Kina leder till en farlig urholkning av stödet till Taiwan. USA:s strategiska tvetydighet kan komma att övergå i utstuderad nonchalans, särskilt om en svagare amerikansk ekonomi gör att ett stort handelsavtal med Kina blir viktigare för Trump.

De tydligaste signalerna om riktningen i amerikansk utrikespolitik syns i Asien och Latinamerika.

På västra halvklotet däremot, kommer USA att ägna sig åt hårdhänt maktutövning, en kombination av stöd till meningsfränder, Javier Milei i Argentina och Nayib Bukele i El Salvador, och oförblommerad mobbning av ideologiska fiender. Vi kan vänta oss försök till regimskifte i Venezuela och valpåverkan i exempelvis Colombia. Bråkmakeri i Latinamerika blir användbar rekvisita för en president som vill verka hård mot immigration, brottslighet och droger.

Det tredje området där vi får mer klarhet, på gott och ont, är ekonomin. Oavsett om det blir en rejäl marknads­korrigering eller inte, kommer stigande aktiekurser inte att underblåsa framtidstron i ekonomin på samma sätt som 2025. AI:s omvälvande betydelse för produktiviteten kommer heller inte att synas så snabbt som tillskyndarna hoppas. Tullarnas skadeverkningar kommer att märkas tydligare, trycket på konsumenterna blir hårdare, och det ohållbara i USA:s budgetunderskott mer uppenbart. Vem Trump väljer till ny Fed-chef blir avgörande för om centralbanken får förbli oberoende. Med tanke på den röra som råder i andra rika länder, är en massflykt från dollarn osannolik. Men mot slutet av 2026 kan USA:s ekonomi komma att framstå ganska medelmåttig.

Paradoxalt nog kan det vara något positivt. En försvagad ekonomi skulle öka demokraternas chanser att återta representanthuset och återupprätta vissa kontrollmekanismer i den amerikanska demokratin. Nervösa finansmarknader kan också avskräcka revolutionärerna i Vita huset från den mest vidlyftiga sortens härjande med grundlagen. Och bräcklighet i ekonomin kan kanske till och med mana Trump själv till att bli mer pragmatisk. Möjligen är det dags att en eller två modiga företagsledare offentligt vågar säga att det för USA:s långsiktiga välmående inte vore något negativt med lite skakighet på kort sikt.