Frankrike präglas av instabilitet under 2026. Ett splittrat parlament och konkurrens om vem som ska efterträda president Emmanuel Macron 2027 kan skapa kaos. I oktober 2025 hade Frankrike redan haft tre olika premiärministrar på 12 månader. Den tredje av dem – Sébastien Lecornu – fick ett nytt försök. Det bästa utfallet är att problemen kan lösas genom kompromisser i parlamentet. Det sämsta utfallet skulle vara en fullskalig politisk kris.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Sophie Pedder, chef för Parisredaktionen, The Economist
Frankrike präglas av instabilitet under 2026. Ett splittrat parlament och konkurrens om vem som ska efterträda president Emmanuel Macron 2027 kan skapa kaos. I oktober 2025 hade Frankrike redan haft tre olika premiärministrar på 12 månader. Den tredje av dem – Sébastien Lecornu – fick ett nytt försök. Det bästa utfallet är att problemen kan lösas genom kompromisser i parlamentet. Det sämsta utfallet skulle vara en fullskalig politisk kris.
Det finns tre tänkbara scenarier. Ett av dem är att Sébastien Lecornus minoritetsregering i mitten behåller stödet från mer måttfulla parlamentariska krafter så att en budget för 2026 kan klubbas igenom. Lecornu kan samtidigt behöva göra eftergifter åt vänstern och försöka behålla stödet från mitten-högern. Både ytterkantsvänsterns Jean-Luc Mélenchon och hans parti, Det okuvliga Frankrike, och ytterkantshögerns Marine Le Pen och Nationell samling griper varje tillfälle att kritisera regeringen. Tillsammans klarar de inte att fälla regeringen i den andra kammaren, som har 577 platser. Därmed blir socialisternas och republikanernas röster avgörande.
Ett andra möjligt scenario är att Lecornu misslyckas och den politiska pressen på Macron att upplösa parlamentet och hålla nyval blir för hård. När han utlyste nyval 2024 slutade det med att mittengruppen krympte, medan Nationell samling fick fler platser. Frankrike genomför kommunalval i mars. Om så krävs kan ett parlamentsval hållas samtidigt.
Blir det så visar opinionsundersökningar att migrationskritiska och EU-skeptiska Nationell samling skulle ta hem första omgången med 35 procent, vänstergruppens fyra partier skulle säkra 24 procent och Macrons centrister skulle tillsammans få 14 procent.
Under 2024 bidrog en taktisk mobilisering mot Nationell samling till att partiets röstsiffror pressades ned. Men 2026 blir det svårt att uppbåda en sådan enighet. Om Nationell samling och deras allierade tar så många som 250 platser skulle de kräva att få regera. Jordan Bardella, den 30-årige partiledaren, skulle vara partiets kandidat för premiärministerposten. Frankrike skulle då hamna i en period av ökad osäkerhet, med den första populistregeringen i modern tid. Oroligheter och gatuprotester skulle bryta ut.
En period av ”cohabitation” under slutet av president Macrons mandatperiod kan bli ett eldprov för den konstitutionella maktdelningsprincipen.
Ett tredje scenario – det minst sannolika – är att pressen på president Macron ökar, och att han tvingas överväga ett tidigarelagt presidentval. Jean-Luc Mélenchon och några av Macrons allierade har krävt hans avgång. Marine Le Pen – som under 2026 får besked om huruvida domen som hindrar henne från att ställa upp i val fastställs – jublar också om Macron avgår. Ju fler problem han ställs inför på hemmafronten, desto mer energi lägger han på internationell diplomati. Förmodligen gör Macron sitt yttersta för att undvika att lämna posten i förtid.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
