Rörig världsekonomi –marknadsdiciplin behövs

Världens statsfinanser ser allt mer riskfyllda ut. Sannolikheten för ekonomiskt elände i någon av världens stora ekonomier ökar 2026.

Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Henry Curr,  ekonomiredaktör, The Economist

Normalt sett skulle nästa år bli ett bra år för statsobligationer. Centralbanker, däribland USA:s Federal Reserve, har sänkt räntorna. Den globala tillväxten har tydligt avtagit och Kina sitter fast i deflation. Aktiekurserna i USA har nått oerhörda nivåer, och det är svårt att föreställa sig ytterligare uppgångar. Vore inte obligationer det bättre valet?

Nja, världsekonomin är rörig. 2026 kommer de rikaste ländernas statsskulder som andel av BNP att överstiga 110 procent. Trots tullintäkter kommer USA troligen att låna minst 6 procent av BNP. Centralbankerna har sänkt räntorna på senare år, men obligationsräntorna som rör sig omvänt mot priserna, har inte alltid följt efter. Inte ens lågräntelandet Japan verkar säkert längre. Räntan på landets 30-åriga obligationer slog nyligen rekord.

Sannolikheten ökar för ekonomiskt elände i någon av världens stora ekonomier. Mest sårbart är Frankrike. Landet har hög statsskuld, stort budgetunderskott och höga skatter, vilket ger minimalt utrymme att höja skatterna utan att skada tillväxten. Relativt blygsamma försök att minska skuldsättningen har misslyckats. Landet har nu sin femte premiärminister på två år och kämpar med en omöjlig budget.

Faror hägrar även i USA. I maj 2026 kommer president Donald Trump att utse centralbankschefen Jerome Powells efterträdare. En av toppkandidaterna, Chris Waller, utsågs till Feds styrelse av Trump 2020 och förespråkade kring halvårsskiftet 2025 tidiga ränte­sänkningar. Han är en seriös ekonom och ingen nicke­docka: hans prognoser har mer än en gång visat sig anmärkningsvärt pricksäkra. Även förr har presidenter utsett penningpolitiska mjukisar som Waller, men blivit besvikna över deras ihärdiga inflationsbekämpning när de väl är i tjänst. Ju mer trovärdigt Fed försvarar inflationsmålet under en ny ordförande, desto mer sannolikt är det att USA:s långsiktiga obligationsräntor faller om centralbanken sänker de korta räntorna.

Men det är inte bara Waller som spelar roll. En plötslig avgång har redan gett en lucka i Feds sju man starka styrelse, som presidenten för tillfället fyllt med Stephen Miran, en av sina ekonomiska rådgivare. Luckan måste fyllas på nytt i januari 2026. Trumps försök att avskeda ledamoten Lisa Cook kan frigöra ytterligare en plats Och när Powell lämnar ordförande­skapet måste han besluta om han ska stanna i styrelsen. Om Powell helt lämnar Fed kan Trump ha tre platser att fylla, vilket ger honom betydande inflytande. 

Oavsett vad som händer på centralbanken, kommer USA:s inflation att stiga på grund av Trumps tullar, vars effekter fortfarande sprider sig i ekonomin. Även om de flesta ekonomer tror att inflationen sjunker så småningom, kan det ta ett tag – tillräckligt länge för att fortsätta oroa obligationsköparna, givet hoten mot centralbanken. 

På andra håll är inflationen mer begränsad, Stor­britannien är ett anmärkningsvärt undantag. Men även de länder som tyglat prisökningarna står inför en värld med större kapitalbrist och därmed högre räntor. Central­bankerna har minskat sina obligationsinnehav i takt med att de avvecklar sina kvantitativa lättnader. Även pensionsfonder, särskilt i Storbritannien, har minskat sina innehav på obligationsmarknaderna. 

Samtidigt slukar USA:s teknikjättar kapital och investerar det i AI-infrastruktur. Om aktiemarknaderna har rätt om AI:s påverkan på ekonomin, bör det ge ökade investeringar på alla områden. Eftersom kapitalmarknaderna är globala kommer det då att driva upp räntorna överallt, vilket plågar regeringar även i de i länder som inte satsar på AI. 

Kapitalbristen ökar lånekostnaderna, vilket i sin tur förvärrar risken för panik över statsskulderna, som driver upp riskpremierna. När Storbritannien stod inför en obligationskris 2022, bytte regeringen kurs. Men liksom i Frankrike utmanas många politiker från populistiskt håll, vilket gör det svårt att strama åt. Västvärlden är politiskt splittrad och kanske inte redo för den kamp om resurserna som väntar när stater upptäcker att de, förr eller senare, måste rätta mun efter matsäck. Obligationsköparna får hoppas på krisinsikt.