Kampen om de digitala valutorna blir allt mer febril. Både banker, skeptiska makthavare och traditionella betalningsföretag hoppas dock att just stablecoinrevolutionen ska rinna ut i sanden.

Mark Bird, Wall Street-redaktör, The Economist

För utgivare av stablecoins var 2025 ett fantastiskt år. Trumpadministrationen var betydligt mer kryptovänlig än sina föregångare. Marknaden växte med över 50 procent, till ett totalt värde på 310 miljarder dollar. Enligt banken Standard Chartered kan den komma att nå 2 000 miljarder dollar mot slutet av 2026. 

Syftet med stablecoins är att hålla ett stabilt värde mot en annan tillgång, vanligtvis den amerikanska dollarn. De kan handlas billigare och enklare än andra tillgångar, särskilt över nationsgränser, och transaktionerna registreras i digitala system. Branschen fick formellt godkännande i juli 2025 när lag­paketet Genius Act undertecnades av Donald Trump. Där formaliserades de tillgångar som stablecoin-utgivare kan investera i, mestadels mycket säkra, kortfristiga statsobligationer, samt att dessa inte ska regleras av Securities and Exchange Commission – den mest ingripande av USA:s finansiella tillsynsmyndigheter. Det var allt kryptobranschen önskade sig. 

Men under 2026 kommer skeptiker och etablerade aktörer att försöka hejda kryptorevolutionen, särskilt i Europa, där makthavarna har en mer negativ syn på privat utgivna  stablecoins. Europeiska centralbanken, ECB, som oroar sig för att privata utgivare hotar deras valutamonpol, kommer att lansera ett eget, offentligt, euro-denominerat alternativ. ECB hoppas under tidigt 2026 ha nått en politisk överenskommelse om en digital euro, vilket öppnar för lansering av valutan omkring 2029. 

Även för de banker som under 2025 tog kryptovalutorna till sig utgör stablecoins ett hot. Traditionella långivare oroar sig för att kryptovalutorna ska undergräva deras kärnverksamhet – insättningar från privatkunder. Bankerna lobbade för att de ”betalnings-stable­coins” som regleras enligt Genius Act inte ska få erbjuda avkastning till sina ägare, en strid de gick segrande ur. Men de befarar att kampen ännu inte är över. Bransch­organisationen Bank Policy Institute menar att kryphål låter stablecoinutgivare betala indirekt avkastning till innehavarna, vilket kan innebära att kunder överger traditionella bankkonton till förmån för stablecoins. 

Tydlighet kring regleringen från amerikanskt håll har dock lugnat en del av oron kring branschen. Dessförinnan utfärdades stablecoins utanför USA och investerades i en mängd olika tillgångar. 2023 kollapsade stable­coinvalutan Terra plötsligt och förlorade nästan hela sitt värde. Den största stablecoinvalutan, Tether, har aldrig genom­gått fullständig extern revision. Men på grund av Genius Act är nu gränserna för vad stablecoinutgivare kan äga – åtminstone om de vill verka i USA – mycket tydligare. Det borde minska risken för kollapser betydligt. 

Banker, skeptiska makthavare och traditionella betalningsföretag håller alla tummarna för att stablecoinrevolutionen ska rinna ut i sanden, snarare än att ta ytterligare fart. Kritikernas motangrepp kommer att växa i styrka under 2026. Men om de mest optimistiska prognoserna för branschens tillväxt är ens tillnärmelsevis rättvisande, kan motståndarna visa sig vara för sent ute.