Enligt president Xi Jinping vet Kina att teknik kan avgöra imperiers uppgång och fall. Kinas långa period av stagnation från opiumkrigen i mitten av 1800-talet till Kommunistpartiets maktövertagande 1949 (som brukar kallas ”förödmjukelsens århundrade”) uppstod när landet hamnade på efterkälken under den industriella revolutionen. I dag förutspår makthavare i både Kina och USA att AI i framtiden kan få motsvarande betydelse för respektive lands framgång.

Corbin Duncan, Global korrespondent, The Economist

Enligt president Xi Jinping vet Kina att teknik kan avgöra imperiers uppgång och fall. Kinas långa period av stagnation från opiumkrigen i mitten av 1800-talet till Kommunistpartiets maktövertagande 1949 (som brukar kallas ”förödmjukelsens århundrade”) uppstod när landet hamnade på efterkälken under den industriella revolutionen. I dag förutspår makthavare i både Kina och USA att AI i framtiden kan få motsvarande betydelse för respektive lands framgång.

I USA kretsar diskussionen kring huru­vida det går att uppnå superintelligens. AI-labb tävlar om att först lyckas utveckla en gigantisk modell som kan utföra alla kognitiva uppgifter bättre än de flesta människor – ett mål som brukar kallas ”artificiell generell intelligens” (AGI). Detta har lett till politiska åtgärder inriktade på snabb innovation. I Kina väljer man en annan väg. Under det kommande året prioriterar man att så många som möjligt, inom såväl industrin som bland privatpersoner, ska börja använda de AI-modeller som redan finns.

Kinas AI-ambitioner formaliseras i nästa femårsplan, statens viktigaste strategidokument, som väntas utkomma i mars 2026. Makthavarna ser framför sig en utrullning av AI i tre steg under det kommande årtiondet. För det första siktar de på att AI ska användas brett inom sex områden senast 2027: forskning, industriella processer, konsumentprodukter, hälso- och sjukvård och utbildning, digital offentlig förvaltning och teknikexport. För det andra väntar de sig att AI senast 2030 kommer att vara lika utbrett som el och internet, och en viktig drivkraft i den ekonomiska tillväxten. Slutligen ska Kina bli ett ”intelligent samhälle” senast 2035, då AI väntas ha präglat kultur och sociala relationer på samma sätt som internet gjorde.

Satsningen på att sprida artificiell intelligens i hela samhällsekonomin under 2026 och göra AI till en del av befintliga processer, har fått namnet ”AI+”. Rege­ringen utarbetar nu en ”AI+-energistrategi” för att styra elnätet. Makthavarnas mål är att utbyggnadstakten ska bli lika rasande snabb som när privatpersoner och företag tog in internet i alla delar av livet under 2010-talet, från taxiappar till matleveranser, som del av projektet ”Internet+”. Utifrån detta mål kommer Kinas främsta AI-labb att fokusera på utvecklingen av scenariespecifika modeller för att lösa särskilda problem, exempelvis i industriprocesser. De kommer också att snabbt försöka följa de senaste amerikanska modellerna som driver på för AGI. 

Strategin spelar på Kinas styrkor. Lan­det har en stor digital ekonomi, där AI-tillämpningar kan spridas i stor skala, och en tekniskt kunnig befolkning. Enligt opinionsföretaget Ipsos är Kinas befolkning världens mest entusiastiska vad gäller användningen av AI. AI-labben gör med statens godkännande sina modeller fritt tillgängliga, vilket ökar användningen (i kontrast till västerländska företag som tar betalt), och stöder anpassningen av modeller för att utföra särskilda uppgifter. USA:s exportförbud för avancerad AI-teknik har tvingat de kinesiska labben att prioritera mindre, mer effektiva modeller och mindre energikrävande samt billigare att driva. Båda stormakterna oroar sig för att hamna på efterkälken. 2026 kan bli året då respektive land kör sitt eget race.