Ett ensamt Afrika
Neddragningarna i det internationella biståndet blir kännbara på hela den afrikanska kontinenten.
Vi kan inte fylla igen hålen”, suckar Seramila Teddy. Han är guvernör i Savaregionen i nordöstra Madagaskar, ett av de fattigaste länderna i världen. Han säger att president Trumps beslut att lägga ned USA:s största myndighet för internationellt utvecklingsarbete, USAID, har fått ”väldigt stora konsekvenser”. Det märks tydligt när man besöker byar i regionen, där många små kliniker är stängda. Amerikanskt bistånd hjälpte till att betala för vårdpersonalen. De kvarvarande sjuksköterskorna har inte råd att ta sig till avlägsna platser, vilket medför sjukdomsspridning enligt en lokal läkare.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
John McDermott, Afrikakorrespondent, The Economist
Vi kan inte fylla igen hålen”, suckar Seramila Teddy. Han är guvernör i Savaregionen i nordöstra Madagaskar, ett av de fattigaste länderna i världen. Han säger att president Trumps beslut att lägga ned USA:s största myndighet för internationellt utvecklingsarbete, USAID, har fått ”väldigt stora konsekvenser”. Det märks tydligt när man besöker byar i regionen, där många små kliniker är stängda. Amerikanskt bistånd hjälpte till att betala för vårdpersonalen. De kvarvarande sjuksköterskorna har inte råd att ta sig till avlägsna platser, vilket medför sjukdomsspridning enligt en lokal läkare.
År 2026 blir det tydligt att epoken för den internationella utveckling som utvecklades efter det kalla kriget är över. Trump-administrationen har krävt ytterligare budgetnedskärningar det kommande året. De största europeiska givarna kommer också att börja minska sina biståndsutgifter. Onlineverktyget Donor Tracker uppskattar att biståndet från de 17 största västerländska givarna kan bli minst 25 procent lägre 2026 än det var 2024. Afrika söder om Sahara blir värst drabbat enligt OECD, en klubb av mestadels rika länder.
På lång sikt kan det tvinga afrikanska politiker att rycka upp sig ur den stagnerade politik de har drivit. Men på kort sikt kommer de fattigaste afrikanska länderna och de mest utsatta afrikanerna att bli lidande. Bilaterala biståndsnedskärningar – alltså exklusive minskade bistånd via internationella organ som FN – kommer att motsvara mer än 1 procent av BNP i nio afrikanska länder, enligt tankesmedjan Center for Global Development, CGD, i Washington, DC (se karta).
I de största afrikanska ekonomierna som Nigeria, Sydafrika och Kenya, blir den makroekonomiska betydelsen liten. Men i länder som Malawi, Liberia och Etiopien, där IMF säger att bistånd står för en ”betydande” andel av statens intäkter, kommer minskningarna att sätta ytterligare press på redan ansträngda budgetar.
Det finns goda skäl att vara skeptisk till kopplingen mellan bistånd och ekonomisk tillväxt. Men få förnuftiga människor tvivlar på att bistånd räddar liv, särskilt när de går till humanitär hjälp och sjukvård. Grova uppskattningar av Charles Kenny på CGD och Justin Sandefur tyder på att Trumps föreslagna budgetnedskärningar sätter en miljon liv i fara globalt. Ransonerna skärs redan ned i flyktingläger över hela Afrika, och precis som i Madagaskar drabbas sjukvården på platser som är beroende av bistånd.
Ansträngningar görs för att täppa till hålen efter nedskärningarna. Teknikmiljardären och filantropen Bill Gates har lovat att donera ”praktiskt taget” hela sin förmögenhet fram till 2045, främst till Afrika. Gulfstaterna kanske lättar på plånboken vid humanitära kriser. Men varken filantroper eller stater på uppgång kan kompensera helt för underskottet.
Kina visar inget större intresse för den altruistiska biståndsmodell som väst har lagt grunden för. De föredrar en mer transaktionsbaserad strategi med handelsavtal och infrastrukturprojekt. Det blir upp till afrikanerna själva att bestämma hur den nya eran ska se ut. I teorin borde nedskärningar i biståndet och nedmonteringen av ”utvecklingsindustrin”, med dess tusentals välmenande, men ofta naiva teknokrater, tvinga afrikanska politiker att ta mer ansvar. Alltför länge har de förlitat sig på utomstående.
Sudans nödrop om fred
En vapenvila är möjlig i Sudan, men kan den bestå? En viktig fråga för de miljoner sudaneser som lider av hungersnöd och är på flykt.
Slutet på den gamla eran bör ge afrikanska eliter utrymme att tänka mer ambitiöst på att modernisera sina länder på egna villkor. Utmaningen är att samma afrikanska eliter har bidragit till att deras ekonomier har underpresterat i många decennier. Kontinenten går in i en ny fas av bistånd och utveckling. Men man kan behöva en ny generation ledare för att den ska få fart.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
