Sudans nödrop om fred
En vapenvila är möjlig i Sudan, men kan den bestå? En viktig fråga för de miljoner sudaneser som lider av hungersnöd och är på flykt.
För många sudaneser – omkring 2 miljoner enligt FN – blev 2025 ett år med visst andrum. Under det gångna året hade landets inbördeskrig vuxit till att bli det kanske största och mest förödande i världen.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Tom Gardner, Afrikakorrespondent, The Economist
För många sudaneser – omkring 2 miljoner enligt FN – blev 2025 ett år med visst andrum. Under det gångna året hade landets inbördeskrig vuxit till att bli det kanske största och mest förödande i världen.
När Sudans väpnade styrkor, SAF, i mars återtog huvudstaden Khartoum kom dock en vändpunkt. Så många som en halv miljon människor återvände till staden bara i juli månad. Optimismen inom SAF och bland dess anhängare var stor. Vissa trodde att armén snart skulle besegra Rapid Support Forces, RSF, den paramilitära grupp de strider mot om kontrollen över Afrikas tredje största land.
Men RSF slog tillbaka mer kraftfullt än till och med pessimisterna kunde ha förutsett. RSF tog kriget till himlen, beväpnade med drönare förvärvade med hjälp av deras främsta utländska finansiär Förenade Arabemiraten. (Förenade Arabemiraten förnekar inblandning.)
Port Sudan – SAF:s bas och Sudans provisoriska huvudstad sedan krigsutbrottet 2023 – utsattes för första gången för eldgivning. Efter att ha retirerat från Khartoum, för att omgruppera i sin hemregion Darfur, återtog RSF initiativet på slagfältet.
I juni avancerade de in i de strategiska gränstrakterna mellan Sudan och landets nordliga grannar Libyen och Egypten, där de erövrade en armégarnison och en viktig smugglingsväg. Upptrappningen bidrog till den redan utbredda rädslan för att kriget ska förvandlas till en större regional konflikt.
RSF:s framryckning ledde till några av de blodigaste massakrerna under det snart treåriga kriget. I el-Fasher, den belägrade huvudstaden i Darfur, som RSF tog full kontroll över i oktober, slaktades civila, mestadels från lokala afrikanska etniska grupper. I april kan så många som 1 500 personer ha dödats i ett enda angrepp av RSF, som uppstod ur den arabiska milisen Janjawid som terroriserade Darfur på 2000-talet. Hundratals tros ha dödats i RSF:s räder mot byar i Kordofan i juli.
Under 2025 misslyckades fredsförhandlingar i London, Washington och Genève. Men 2026 kan det se annorlunda ut. Donald Trump har siktet inställt på Nobels fredspris. Efter framgångarna i Mellanöstern och med att förhandla vapenvila mellan Rwanda och Kongo, har han signalerat intresse för att få till en sudanesisk uppgörelse också. Ett föreslaget möte med utrikesministrar från Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten i juli ställdes in, enligt uppgift på grund av tvister om ordalydelsen i ett gemensamt uttalande. Men det visade vad USA skulle kunna åstadkomma om man gör Sudan till en prioritet. USA är det enda land som i teorin kan tvinga de krigande och deras utländska finansiärer in i förhandlingsrummet.
Det skulle därför vara förhastat att utesluta en vapenvila i Sudan. RSF och dess parallella regering ledd av befälhavaren Mohamed Hamdan Dagalo (ofta kallad ”Hemedti”) kontrollerar nu en utbrytarstat utan kust. Vissa analytiker tror att RSF:s ledare gärna undertecknar ett fredsavtal där Sudans mineraler, och framför allt dess guld, delas upp och de får en del av makten.
Afrika blickar mot Kina när den rika världen vänt ryggen till
Afrikaner omprövar sina relationer när väst skär ner bistånden och USA:s protektionism får konsekvenser för dem. Kina står redo med öppen famn.
Men en vapenvila med tillhörande makt- och rikedomsfördelning är inte detsamma som en varaktig fredsuppgörelse. Både RSF och SAF är till viss del kleptokratiska karteller med fraktioner som har skott sig ekonomiskt på kriget, särskilt genom att handla med guld, vilket i sin tur används för att köpa vapen och inflytande. Speciellt RSF består av legosoldater som lockas in i striden med löften om plundring.
Om en fred rycker undan mattan för dem, kan de mycket väl sätta käppar i hjulet för ett avtal. Lika oroande är utsikterna till ett slags affärsuppgörelse à la Trump som gör kleptokraterna nöjda, men åsidosätter Sudans civilbefolkning. Ett sådant avtal kan tysta vapenskramlet, men i det långa loppet lär det inte vara bra för Sudan.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
