Bygg baby bygg – fler bostäder i Storbritannien

Labour kommer att vara ”besatt av tillväxt”, lovade Keir Starmer när han var i opposition. Labourledaren hävdade att Storbritannien var fattigt eftersom landet hade haft ett kaotiskt styre och glömt hur man bygger. Men två botemedel – förnuftig planering och reformering av det förstelnade planeringssystemet – skulle utlösa en byggboom. Och praktiskt nog tycktes även satsningen på tillväxt erbjuda en utväg ur Storbritanniens finanspolitiska röra utan skattehöjningar. Inte nog med att stabilitet skulle leda till tillväxt, framhöll sir Keir i Yodas anda – tillväxt skulle också leda till stabilitet.

Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Tom Sasse, Public policy editor, The Economist

Labour kommer att vara ”besatt av tillväxt”, lovade Keir Starmer när han var i opposition. Labourledaren hävdade att Storbritannien var fattigt eftersom landet hade haft ett kaotiskt styre och glömt hur man bygger. Men två botemedel – förnuftig planering och reformering av det förstelnade planeringssystemet – skulle utlösa en byggboom. Och praktiskt nog tycktes även satsningen på tillväxt erbjuda en utväg ur Storbritanniens finanspolitiska röra utan skattehöjningar. Inte nog med att stabilitet skulle leda till tillväxt, framhöll sir Keir i Yodas anda – tillväxt skulle också leda till stabilitet.

Men så har det tyvärr inte blivit. Under Keir Starmer fortsätter den brittiska ekonomin att hacka, och prognosmakare ser inga tecken på att farten ska öka. Ingen byggboom har ännu uppstått. Tvärtom minskade bygglovsansökningarna under första kvartalet 2025, och i London där byggbehovet är störst har nya projekt nästan helt upphört. Och beträffande kaoset så tycks det sitta i väggarna. Starmers ämbetsperiod har hittills präglats av tumult. Två gånger har Labours skatte- och utgiftsplaner stressat obligationsmarknaden. I sin sena höstbudget måste finansminister Rachel Reeves lappa ett stort hål i den offentliga ekonomin.

Räkna med att det ljusnar något 2026. Storbritanniens ekonomiska resultat har varit klent i nästan två decennier. Det har bara vuxit med sammanlagt 5,2 procent sedan innan coronapandemin. Det är klart mindre än hälften av vad USA har presterat, även om stora delar av G7 också har gått knackigt. Men om man vill se det från den ljusa sidan finns det stort utrymme för för­bättring. Stor­britannien har fortfarande styrkor – det engelska språket, bra universitet, en kompetent tech- och tjänstesektor – och kan vara väl positionerat för att rycka fram när världen ruskas om av artificiell intelligens.

Den som vill utröna om dysterheten skingras, kan hålla ögonen på tegel och murbruk. Starmers regering har fått igenom en detaljplanelag, som visserligen inte är perfekt, men ändå är bättre än Tories NIMBY-stadgar. Påbörjade bostadsbygganden steg med 17 procent första kvartalet 2025, jämfört med föregående kvartal. Med räntor som väntas sjunka 2026 lär bostadsbyggarna bli mer hoppfulla. Bostadsminister Steve Reed lovar att ”bygga, bara bygga” och förespråkar mer avreglering. Regeringen kommer inte att nå målet på 1,5 miljoner nya bostäder till 2029, men det kommer att börja kännas som att Storbritannien bygger igen.

Affärsinvesteringar borde få fart. Före valet uppvaktades företag med Rachel Reeves ”rökt lax-offensiv”. Den blivande finansministern träffade företagsledarna över frukost med lax och äggröra. Deras humör sänktes snabbt när hon drämde till med högre skatter mot dem. Men ibland kan kaos bära frukt. När den väns­terorienterade vice premiärministern Angela Rayner avgick – sedan hon inte hade betalat rätt skatt för sitt fritidshus – innebar det att en lag om anställningsskydd blev ytterligare uppmjukad. Under tiden fortsätter regeringen att planera för fler serverhallar och små kärnkraftverk. Storbritannien är kanske inte den stabila ö som sir Keir utlovade, men landet blir heller inte ett dåligt ställe för affärer.

Olyckskorpar målar upp ett dystrare scenario: Storbritannien kommer att drabbas om den globala obligationsmarknaden rasar samman. Men det är fånigt att prata om att gå till Internationella valutafonden med mössan i hand, som man gjorde 1976. Vid behov kan Labour helt enkelt höja skatterna. Det blir knappast någon katastrof, men det är lika osannolikt att Storbritannien skulle överraska positivt. Inget parti har någon större lust med tuffa reformer som skulle göra ekonomin mer konkurrenskraftig. Och när flaggviftarna i Reform UK toppar opinionsmätningarna, kommer en ny politik att fokusera på sätt att minska antalet invandrare och asylsökande – oavsett vilka frågor Keir Starmer säger sig vara besatt av.