Games over för idrottsevenemanget i kolonialstil
Slutsignalen närmar sig för Samväldesspelen som samlade länder som Storbritannien en gång koloniserade för idrottsevenemang
Året 2026 samlas länder som Storbritannien en gång koloniserade (plus några till) för ett idrottsevenemang. Tusentals idrottare deltar, men Commonwealth Games, Samväldesspelen, blir en luggsliten historia. Sedan den australiska delstaten Victoria drog sig ur värdskapet med hänvisning till stigande kostnader, var mästerskapet nära att ställas in. Glasgow, Skottlands största stad, klev heroiskt in, men stadens insats kommer inte att räcka långt. Det här blir året då spelen slutligen får sin dödsstöt.

Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Tom Sasse, Public policy editor, The Economist
Året 2026 samlas länder som Storbritannien en gång koloniserade (plus några till) för ett idrottsevenemang. Tusentals idrottare deltar, men Commonwealth Games, Samväldesspelen, blir en luggsliten historia. Sedan den australiska delstaten Victoria drog sig ur värdskapet med hänvisning till stigande kostnader, var mästerskapet nära att ställas in. Glasgow, Skottlands största stad, klev heroiskt in, men stadens insats kommer inte att räcka långt. Det här blir året då spelen slutligen får sin dödsstöt.
Spelen sjösattes 1930, samma år som fotbolls-VM, och kombinerade ursprungligen idrottslig kamp med imperiesammanhållning. ”The British Empire Games” blev ”The British Empire and Commonwealth Games”, sedan ”The British Commonwealth Games” och från 1978 enbart ”The Commonwealth Games”. I dag är det inte lika mycket en kolonial kvarleva: två fransktalande länder, Gabon och Togo, gör debut i Glasgow.
Tävlingarnas största charm ligger i deras egensinnighet. Förutom den vanliga friidrotten, gymnastiken och simningen, får sporter som inte står på det olympiska programmet – som lawn bowls, nätboll och squash – för ovanlighetens skull internationell uppmärksamhet. Maskotarna brukar också lyftas fram. När Glasgow stod värd för spelen 2014 leddes lagens inmarsch av en skotsk terrier, vilket gladde publiken, men upprörde politiker i Malaysia som
ansåg att förekomsten av hundar var respektlöst mot muslimer. I Brisbane 1982 studsade barn utklädda till känguruungar ut ur pungen på den 13 meter höga mekaniska kängurun Mathilda.
Människor får också sin stund i solen. Även om blott 56 länder är medlemmar i samväldet, deltar mer än 70 lag i spelen. Stolta nationer som Skottland och den polynesiska ön Niue marscherar in under egna fanor. Däremot inte det engelska grevskapet Cornwall, trots intensiv lobbying. När USA inte är med kan lilleputtländer hoppas på framgång. Fijis förre premiärminister tävlade i spjut, slägga, kulstötning och tiokamp. Marcus Stephen blev nationalhjälte i Nauru när han tog sju guld som tyngdlyftare, och valdes senare till landets president.
Men trots sin charm har spelen länge varit ett slags lågbudget-OS. Förutom idrottandet har ”samväldesfamiljen”, som den kallas i pressreleaserna, inte mycket gemensamt. Tidigare kolonier och påhäng som Moçambique och Rwanda har ingen större värdegemenskap och än mindre något gemensamt språk.
I ”det trasiga Storbritanniens” era kämpar samväldet för sin relevans som varumärke. Och med drottning Elizabeths bortgång försvann dess galjonsfigur. Drottningens stafett, som infördes 1958 för att förmedla ett budskap från monarken, känns nu ihålig. Få kommer att stå andlöst och invänta kung Charles ord.
Kriser har förekommit tidigare. Sydafrika fråntogs spelen 1934 när landets regering uteslöt svarta och asiatiska idrottare. Birmingham räddade spelen 2022 sedan den sydafrikanska staden Durban dragit sig ur. Nejsägare har länge förutspått spelens hädanfärd. Men den här gången känns det annorlunda.
När australiska Victoria hoppade av var det spelens mest framgångsrika deltagarland och flitigaste arrangör som tappade stafettpinnen. Victorias chefsrevisor kallade evenemanget ”slöseri med skattebetalarnas pengar”.
Glasgow har för sin del lovat att ordna ett slimmat spel, utan maratonlopp och skotska hundar. Ingen ”by” byggs för deltagarna. Återupplivandet av amatörandan är rörande. Men i en tid med sportevenemang i mångmiljardklassen finns inget utrymme för nostalgi. Både Indien och Nigeria har ansökt om att få arrangera hundraårsjubileet 2030, så spelen är ännu inte officiellt över. Men om de äger rum då kommer det att bli i form av en likvaka: deras slutgiltiga förfall blir uppenbart 2026.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."