Nu när Donald Trump har gripit presidentmakten med båda händerna och testar lagen från alla vinklar, har USA:s oppositionsparti misslyckats. Demokraterna saknar ledarskap och riktning. Men det ändras förmodligen under året när kampviljan återuppväcks.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Kennett Werner, Washingtonkorrespondent, The Economist
Nu när Donald Trump har gripit presidentmakten med båda händerna och testar lagen från alla vinklar, har USA:s oppositionsparti misslyckats. Demokraterna saknar ledarskap och riktning. Men det ändras förmodligen under året när kampviljan återuppväcks.
I mellanårsvalen i november har de goda chanser att återta representanthuset. Det skulle bli slutet på den lagstiftande fasen av Trumps presidentskap och början på nya utfrågningar, och kanske en tredje riksrätt. Men ett bra resultat för demokraterna i mellanårsvalen bör inte dämpa oron för deras långsiktiga utsikter.
Oppositionspartiet tar nästan alltid mark i mellanårsval. Så Trump kan ta stryk, och det blir värre av fortsatt höga priser och en trög arbetsmarknad. Demokraterna behöver bara en handfull platser till för att återta representanthuset, men omstrukturering av valdistrikt gör det svårare.
Deras chanser att ta tillbaka senaten är små. Men kontroll över representanthuset ger dem makt och möjlighet att gå på offensiven och sätta käppar i hjulet för Trump-administrationen.
Men vad händer sen? Mellanårsvalet är mer av en folkomröstning om presidentens popularitet än ett val mellan två konkurrerande visioner. Partiets prestationer under det kommande året blir inte ett tillförlitligt riktmärke för dess chanser i presidentvalet 2028. Demokraterna måste göra mycket mer än att bara bekämpa trumpismen. Deras utsikter för 2028 beror på vem som blir deras fanbärare.
De progressiva är ”ganska omedvetna om vad gemene latino sysslar med”.
En presidentkandidat som inte bara lockar deras engagerade liberala basväljare vore en bra början. Men demografiska och strukturella förändringar gör det svårt. När demokraterna blev de högskoleutbildades parti girade de åt vänster, speciellt i kulturella frågor.
Att folk flyttar till platser där man delar deras politiska åsikter har gjort det svårare att konkurrera om platser i kongressen. De två trenderna har bänkat demokrater med moderata åsikter i frågor som invandring och kön.
Efter Trumps seger 2024 verkade vissa ambitiösa demokrater ha insett det. Arizonas senator Ruben Gallego stöttade Laken Riley Act, en lag om kvarhållande av brottsanklagade invandrare. Han sa att de progressiva var ”ganska omedvetna om vad gemene latino sysslar med”. Kaliforniens guvernör Gavin Newsom kallade det ”djupt orättvist” att låta transkvinnor tävla inom kvinnoidrott. Många demokrater vill fokusera mindre på kulturkrig och mer på ekonomin. Progressiva politiker som Alexandria Ocasio-Cortez och Zohran Mamdani vill höja skatten för de rika.
Partiet vill gärna tro att de har bra kandidater. Bland de stora namnen finns stridslystna guvernörer i liberala stater, som J.B. Pritzker i Illinois och Gavin Newsom i Kalifornien. De har även tuffa politiker i vågmästarstater och i republikanska delstater – som Andy Beshear i Kentucky, Gretchen Whitmer i Michigan och Josh Shapiro i Pennsylvania.
Men presidentkandidater måste kunna vinna över väljare som ogillar deras parti. Och det gör många. För även om allt fler amerikaner underkänner Trumps resultat litar de fortfarande mer på Republikanerna vad det gäller brottslighet, invandring och ekonomi. För att Demokraterna ska återhämta sig måste de ta reda på varför.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
