Massdeportering är inget man uppnår på ett år. Idén var redan från början vag. De pengar och den arbetskraft som krävs för att samla ihop tusentals eller miljoner illegala invandrare tar tid att säkra. Men president Trumps första år vid makten har lagt grunden. Under 2026 finansierar One Big Beautiful Bill Act immigrationsagenter, interneringscenter, deporteringsflyg och övervakningsteknik.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Aryn Braun, västkustkorrespondent, The Economist
Massdeportering är inget man uppnår på ett år. Idén var redan från början vag. De pengar och den arbetskraft som krävs för att samla ihop tusentals eller miljoner illegala invandrare tar tid att säkra. Men president Trumps första år vid makten har lagt grunden. Under 2026 finansierar One Big Beautiful Bill Act immigrationsagenter, interneringscenter, deporteringsflyg och övervakningsteknik.
Mycket av Trumps strategi är redan klar. Gamla fängelser öppnas upp och nya byggs, för att hysa migranter i väntan på utvisning. Tältläger, som Alligator Alcatraz i Florida (se bild) och ett på en militärbas i Texas, kommer att bli vanligare. De tillsynsorgan som ska garantera migranters och arbetares säkerhet i de provisoriska fängelserna har gjorts tandlösa, så förhållandena försämras när fler människor trängs in. Den federala polismyndigheten ICE, som genomför deporteringar, rekryterar nya medarbetare. Allt fler agenter skickas till ”friststäder” som Los Angeles och Chicago där man inte samarbetar fullt ut med federala immigrationstjänstemän. Högsta domstolen godkände nyligen räder och gatugripanden, vilket blir en vanlig syn på platser styrda av Demokraterna. Det blir även sammandrabbningar mellan ICE-agenter och demonstranter.
Men massdeportationer är bara en del av Trumps strategi. Hans förbud mot asyl vid gränsen, som prövas av domstolarna, och stor militär närvaro där, betyder att få migranter försöker ta sig över. Den lagliga invandringen kan också minska, när tuffa ansökningskrav och nya avgifter gör det svårare för blivande amerikaner.
Färdriktningen verkar tydlig. Men två faktorer kan övertyga Trump att lugna sig. För det första syns en tendens i Kalifornien att oron för invandringsräder gör att vissa arbetare håller sig hemma. Trump verkade lyssna på jordbrukare och hotellchefer som uttryckte rädsla för arbetsbrist. Näringslivslobbyn kan försöka med påtryckningar, men Trumps förkärlek för hämnd innebär att man kanske vädjar till honom personligen – säg över en middag på Mar-a-Lago
– istället för att kritisera politiken offentligt. Samtidigt lär immigrationskritiker inom administrationen, som Stephen Miller, försöka övertyga presidenten att fortsätta på samma spår. Än så länge har Miller ledningen.
För det andra har folkets förtroende för Trumps hantering av invandringen sjunkit sedan han tillträdde. De är för att deportera brottslingar, men vill inte se maskerade agenter knuffa in folk i omärkta skåpbilar. Mellanårsvalen i november blir ett test. Kommer de republikaner som kampanjar för omval att ivra lika starkt för deportationer som förut? Och i så fall – vinner de?
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
