Donald Trumps relationer till omvärlden under 2026 blir förutsägbart oförutsägbara. Hans förmåga att mixtra med förväntningar, svinga piskan, locka med stora morötter och sedan plötsligt ändra sig har fått andra att göra eftergifter.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Anton La Guardia, diplomatiredaktör, The Economist
Donald Trumps relationer till omvärlden under 2026 blir förutsägbart oförutsägbara. Hans förmåga att mixtra med förväntningar, svinga piskan, locka med stora morötter och sedan plötsligt ändra sig har fått andra att göra eftergifter.
Många länder har accepterat handelstullar av rädsla för att förlora tillgången till den amerikanska marknaden. Viktiga europeiska och asiatiska allierade, som Japan och Taiwan, har höjt försvarsutgifterna av rädsla för att bli övergivna. Israel och Hamas har accepterat eldupphör under påtryckningar. Trump påstår sig ha löst åtta krig på åtta månader, från Afrika till Sydostasien, inklusive ett begynnande krig mellan Indien och Pakistan, genom att tillämpa ”fred genom styrka”.
Presidenten framställer sin inkonsekvens som en styrka. ”Från och med nu måste vi vara oförutsägbara”, sa han under sin valkampanj 2016, och satte igång med att uppfylla löftet under båda sina mandatperioder. Ingen kan anklaga honom för att ha en tydlig ideologi eller strategi. ”America First” betyder vad helst Trump säger att det betyder.
”Från och med nu måste vi vara oförutsägbara”, sa Trump under sin valkampanj 2016.
Men han har tydliga impulser. USA är unikt mäktigt, säger han: ”Vi behöver inte dem. De behöver oss. Alla behöver oss.” Att USA ska bevara ordningen världen över ser han som ett bedrägeri. Handelsunderskott är subventioner som länderna måste betala tillbaka med tullar. Olja, gas och viktiga mineraler måste säkras, i Grönlands fall med en möjlig annektering. Bruk av kortvarigt, intensivt och chockerande våld får fienden ur balans. Håll ögonen på Venezuela, där ett försök att störta regimen kan bli ett stort misslyckande. Fler amerikanska styrkor lämnar Europa, Asien och Mellanöstern 2026. Med ekonomiska gåvor och genom att ta emot USA:s deporterade migranter hamnar man på hans goda sida, men att reta Trumps vänner gör honom till en fiende.
Trump har länge varit svag för Ryssland. Han har också upptäckt att USA behöver den kinesiska marknaden, och landets sällsynta jordartsmetaller. Oförutsägbarhetens fördelar var tydliga 2025, men dess baksida lär börja visa sig under 2026.
Trumps löfte om att avsluta kriget i Ukraina på sin första dag som president förverkligas inte ens under hans första år. Den ryske ledaren verkar mer intresserad av vänskap med Kina än med USA. Trump upptäcker snart att han behöver allierade, trots allt. Men han kanske inte inser det förrän en stor kris uppstår.
Hjälper USA:s vänner honom, efter all nedrig behandling? Vissa har inte mycket val. Europa fruktar Ryssland och Asien fruktar Kina. Men samarbetet blir mer motvilligt. Och Trump har retat upp flera stora länder som ännu inte valt sida. Brasilien och Indien hotas med sanktioner, även om USA länge har uppvaktat dem. Fattiga länder i Afrika och på andra håll har många röster i FN, men de har drabbats av USA:s biståndsnedskärningar.
När världens mäktigaste man också är den mest ombytlige tar flera länder det säkra före det osäkra och söker sig till Kina. I dag framstår Kinas ledare Xi Jinping som betryggande förutsägbar.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
