Artikel ur The Economist 27 mars 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Europas forskningsministrar från olika EU-länder har pläderat för att locka talanger till Europa för att stärka det vetenskapliga samarbetet inom EU – som ett led i att stärka Europas strategiska autonomi.
Albert Einstein var en del av den våg av framgångsrika forskare som flydde från Nazityskland till USA och utvecklade nya forskningsfält. Det fick enorma innovationseffekter. Patenten inom kemiområdet ökade med drygt 70 procent, enligt en studie av Fabian Waldinger, då vid Warwick University, och hans medförfattare. USA byggde sedan vidare på de stora forskningsframgångarna under andra världskriget och tog täten i teknikkapplöpningen mot de nya konkurrenterna i kommunistländerna. I många decennier gjorde de stora satsningarna på amerikansk forskning att Europas ledande vetenskapliga begåvningar lockades över till andra sidan Atlanten.
Nu ser europeiska politiker en möjlighet att vända det flödet. Trumpadministrationen minskar anslagen och riktar av politiska skäl in sig på bland annat klimatforskare. Columbia University gick nyligen med på att ändra sina policyer för disciplinärenden och den politiska inriktningen i undervisningen inom vissa institutioner. Detta skedde efter att Trumpadministrationen hotat med att minska det federala stödet med 400 miljoner dollar. I ett brev till EU-kommissionen daterat den 20 mars uppmanade 13 forskningsministrar från olika EU-länder till ”omedelbara åtgärder” för att göra Europa mer attraktivt för ”lysande begåvningar från andra länder som kan ha drabbats av försöken att påverka forskningen och av dåligt underbyggda och omfattande anslagsnedskärningar”.
Universitet och forskningsfinansiärer tittar också på mer kortsiktiga möjligheter. Europeiska forskningsrådets anslag till seniora forskare kommer att utökas, säger en tjänsteman. Max Planck-sällskapet i Tyskland säger att man kontaktats av ledande forskare i USA som kan tänka sig att flytta och undersöker vilka alternativ som finns. Karolinska Institutet i Stockholm har inrättat en särskild arbetsgrupp. Den här månaden drog Université d’Aix-Marseille igång ett initiativ med målet att locka till sig 15 forskare med bas i USA. Universitetet har fått in flera ansökningar. ”Utgångspunkten för vårt program är ilskan och chocken över Trumpadministrationens åtgärder”, säger Eric Berton, universitetets ordförande.
”Det är oklart om Europa kan matcha USA som en stormakt inom vetenskap och innovation.”
Reinhilde Veugelers, ekonom och professor vid Katholieke Universiteit i Belgien
Att erbjuda amerikanska forskare en fristad i Europa är ett led i insatserna för att stärka det vetenskapliga arbetet inom EU. ”Forskning, vetenskap och talanger … är nödvändigt om Europas strategiska autonomi ska kunna stärkas”, skrev de 13 ministrarna i brevet. Hotet från Ryssland leder till att Europa måste ligga i framkant när det gäller avancerad försvarsteknik. Kina ligger före på områden som kvantberäkning och cybersäkerhet. För Europa tycks det inte längre rimligt att vara beroende av digitala tjänster från Silicon Valley. Allt eftersom kontinentens industriella modell och dess befolkning åldras, måste man bli bättre på innovation om man vill öka tillväxten och bygga nästa generations industrier och tjänster.
Foto: Andreas Vanhorn
Det är oklart om Europa kan matcha USA som en stormakt inom vetenskap och innovation. Idag produceras fler högt citerade vetenskapliga artiklar i Europa, säger Reinhilde Veugelers vid KU Leuven, ett universitet i Belgien. Men Nature Index, en lista som rankar hur ofta forskning citeras i 145 naturvetenskapliga tidskrifter, visar att Europa halkar efter samtidigt som Kina och Indien är på väg uppåt (se diagram). Om Europa ska göra framsteg krävs mer pengar, fler talanger och mer frihet.
EU lägger cirka 2 procent av BNP på forskning och utveckling – alltså bara drygt hälften av USA:s 3,6 procent. Skillnaden förklaras av att företag satsar mindre på forskning och utveckling. Därför krävs det mer rörliga kapitalmarknader som tillhandahåller riskkapital för innovativa företag och en mer enhetlig och mindre reglerad marknad som gör att de kan skala upp sina produkter. Project Europe, ett initiativ där mer än 150 europeiska tech-grundare ingår, stöttar begåvade ungdomar i Europa som vill lösa tekniska problem och starta företag. ”Europa har alla de rätta ingredienserna, men vi misslyckas med paketeringen”, säger Matthias Knecht, en av grundarna. Han upplever en djup frustration över ”att Europa inte tar sig samman”.
När det gäller högre utbildning i stort håller europeiska satsningar måttet, men en stor del av pengarna går till lägre rankade universitet. USA har betydligt fler ledande institutioner. ”Innovationer som bygger på forskning har störst ekonomiskt värde och de kommer oftast från de ledande labben och universiteten”, säger Monika Schnitzer vid Ludwig-Maximilians-Universität i München. Europa måste röra sig bort från idén om regional jämlikhet och ge elitinstitutionerna större anslag – och då som löpande investeringar, inte som engångssatsningar. Det lär bli svårt att skapa politiska majoriteter för en sådan omställning.
Europa behöver fler talanger. ”I USA finns det en efterfrågan på utländska talanger. Så är det inte i Europa. Eller så var det åtminstone inte tidigare”, säger en forskare i biomedicin från Indien, som nu är baserad i USA. Om USA fortsätter att skapa problem för forskare från andra länder, kan det gynna Europa.
När den första Trumpadministrationen under 2017 stramade åt behörighetskriterierna för H-1B-visum för specialister sökte sig forskarna till Kanada. Det gjorde att företagen i landet kunde öka produktionen och höja lönerna, enligt en ny studie från Agostina Brinatti vid Yale University och Xing Guo hos Bank of Canada. Det är attraktivt att bo och leva i Europa, även om kontinenten kunde vara mer välkomnande när det gäller såväl visum som karriärmöjligheter.
Den sista ingrediensen handlar om forskningsfrihet. De administrativa bördorna vid europeiska universitet och komplicerade processer för att få tillgång till data måste förenklas. Europa behöver fler världsledande anläggningar och bredare forskningsnätverk för att kunna samarbeta globalt. Det finns dock en risk att forskningen segregeras inom respektive lands gränser när man behandlar forskare som strategiska resurser. Så skedde under första världskriget – och forskarnas produktivitet minskade. Den här gången hoppas Europa kunna stärka forskningssamarbetet med USA – samtidigt som man konkurrerar för att lägga beslag på landets ledande forskare.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2025. Översättare: Helen Gustafsson
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
