Vad handlar artikeln om?
Sedan 1930-talet skiljer hälso- och sjukvården mellan neurologi och psykiatri. Genom att sammanföra de båda områdena kanske vi kan se fler genombrott i att upptäcka biologiska kopplingar mellan psykiska störningar och sjukdomar.
Ur The Economist Technology Quarterly, Fixing the brain, 21 september 2022, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Alltifrån att du läser orden på den här sidan till minnet av din frukost och hårets kittlande mot din hud är upplevelser av nervcellernas verk. Detsamma gäller dina känslor, dina resonemang, dina goda och mindre goda vanor. Det gäller även din ångest och ditt humör. Liksom dina darrningar och minnesluckor som, om de inte ännu har drabbat dig, troligen kommer att göra det så småningom. Hela den mänskliga erfarenheten finns i de elektrokemiska impulser som passerar längs och mellan de 90 miljarder nervceller, även kallade neuroner, som utgör en människas hjärna.
När sinnet förändras så förändras också hjärnan – och det motsatta gäller också. Saker som förändrar hjärnan och det centrala nervsystemet, eller beteendet hos specifika typer av neuroner och stödjeceller i dessa strukturer, kan också förändra sinnet, på gott och ont. När hjärnan åldras, skadas eller påverkas av så kallade partydroger förändras också sinnet. Ibland förändras hela personligheten. Detta innebär att läkemedel och andra behandlingar som riktas mot nervsystemet kan användas för att behandla både fysiska sjukdomar – till exempel nervdegeneration – och psykiatriska tillstånd. Det innebär även att läkemedel och andra behandlingar som riktas mot nervsystemet kan användas för att behandla både fysiska sjukdomar – till exempel nervdegeneration – och psykiatriska tillstånd.
Hjärnans två vetenskapliga områden
För hundra år sedan var det ett enda område, neuropsykiatrin, som dominerade både forskning och behandling av störningar i hjärnans funktion. En splittring uppstod dock i början av 1930-talet. Inom hälso- och sjukvården i dag skiljer man fortfarande mellan neurologi och psykiatri. Inom det första ägnar man sig åt organiska funktionsstörningar i nervsystemet. Det senare behandlar det mänskliga psyket. Många anser att man borde ha sammanfört de båda områdena för länge sedan. Detta blir allt viktigare i takt med att de biologiska kopplingarna till psykiska störningar, som depression och ångest, blir allt tydligare. Eftersom tankar och känslor, och hur kopplingarna i hjärnan sker spelar en viktig roll, spelar de också roll för sjukdomar.
Den vetenskap som ligger till grund för båda områdena är på samma gång avancerad och ganska primitiv. Hjärnan är så komplex att det kan tyckas som om hjärnforskningen ligger flera decennier efter forskningen om andra organ. Förutom miljarder nervceller har hjärnan ungefär lika många celler som inte är nervceller. Dessa kallas gliaceller och de isolerar nervbanorna, ger nervcellerna de näringsämnen de behöver för att bilda nervbanor samt reglerar immunförsvaret och avfallshanteringen så att hjärnans funktion kan upprätthållas. De bidrar även till att ta bort oönskade kopplingar i hjärnan under utvecklingen. Historien om gliacellernas betydelse för hjärnans hälsa har precis börjat utforskas.
Öven hundra neurotransmittorer identifierade
Nervcellerna kommunicerar med varandra via kontaktytor som kallas synapser. En synaps är en plats där en signal som har överförts elektroniskt längs en nervcell översätts till meddelande och sedan överförs till nästa cell. Detta sker med hjälp av en kemisk signalsubstans, en så kallad neurotransmittor. Hittills har mer än 100 neurotransmittorer upptäckts. Men även om vissa, som serotonin och dopamin, har blivit allmänt kända, återstår fortfarande mycket arbete för att förstå hur de och deras mer okända kompisar fungerar.
Under andra hälften av 1900-talet upptäcktes en rad psykiatriska läkemedel. Men de tre stora psykiatriska läkemedelsklasserna – antidepressiva, antipsykotiska och anxiolytiska (ångestdämpande)– upptäcktes av en slump. Vetenskapliga teorier om hur de fungerade saknades, var schematiska eller felaktiga. För tio år sedan hade inget nytt läkemedel med ny verkningsmekanism nått marknaden på över 30 år. Man talade då om att psykofarmakologin var i kris.
Hjärnan bildar nya celler under hela livet
Men den neurovetenskapliga forskningen levererar nu imponerande snabbt nya rön. Dessa bygger till stor del på genetik och en växande kunskap om kretssystem på molekylär nivå. Andra faktorer som driver på utvecklingen är verktyg som optogenetik, organoider (organisering av celler till organliknande strukturer) och nya former av bildbehandling. Även ett allt större intresse för hjärnans underliggande funktioner är en betydande faktor. En av de mest spännande insikterna på senare tid är att hjärnan är plastisk och bildar nya nervceller under hela människans livstid. Dett kan innebära att många sjukdomar i hjärnan kan behandlas och till och med botas.
Dessa framsteg leder till nya innovativa metoder för att behandla sjukdomar i hjärnan. Optimismen gäller också framgångsrika nya behandlingar av sjukdomar som depression, epilepsi, migrän, förlossningsdepression och spinal muskelatrofi (SMA).
Psykiatrin omprövas
Bland de nya metoderna finns neuroimmunologi, som riktas mot hjärnans immunceller, genterapi, som levererar fungerande gener i stället för de muterade, och ett återuppväckt intresse för psykedeliska läkemedel, neuromodulering och precisionsmedicin som bygger på genetiska eller molekylära ledningsvägar. Andra nya metoder som genredigering, stamcellstransplantationer och RNA-terapier kan också leda till nya behandlingar. Det gäller även partydroger vars uppenbart sinnesförändrande krafter studeras med sikte på att utveckla behandlingsmetoder. Psykiatrin håller på att omprövas, med insatser för att förbättra klassificering och diagnostisering av sjukdomar, och genom närmare kopplingar till neurobiologin. Investerare, bioteknikföretag och framsynta läkemedelsföretag visar förnyat intresse för neurovetenskapen och pipelinen av läkemedel fylls på.
Järnkoll på hjärnan
Neurovetenskapen är ett komplext och förvirrande forskningsområde, men inget ”dårhus” längre.
Likväl, enligt Global Burden of Disease-projektet, finns det 12 psykiatriska störningar som drabbar omkring 970 miljoner människor. Förekomsten har ökat med 48 procent sedan 1990 i takt med att befolkningen har vuxit. Mer än en av tio människor har en psykiatrisk störning, vilket gör detta till ett globalt problem, även om tillgängliga data tyder på att psykiatriska störningar är vanligare i västländerna.
Hjärnans komplexa struktur är unik
Neurologiska sjukdomar kräver sin egen tribut. Stroke, demens, migrän, Parkinsons sjukdom, epilepsi och traumatiska hjärnskador är som grupp den främsta orsaken till funktionsnedsättningar globalt. En åldrande befolkning innebär att dödligheten i neurologiska sjukdomar ökar snabbt, särskilt i låg- och medelinkomstländer.
Hjärnan beskrivs ofta som den mest komplexa strukturen i universum. Det är kanske inte förvånande att det har varit svårt för läkarvetenskapen att behandla olika psykiska tillstånd. Med nya vetenskapliga metoder och behandlingsmöjligheter har dock ny energi och entusiasm tillförts området. Framtida upptäckter kommer att förändra såväl hjärnor som sinnen och liv.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, april 2023.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
