1 av totalt 6 artiklar ur Teknikrapporten, TQ: Watching the watchers, 6 juli 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Med 8 miljarder smarta telefoner globalt som via sensorer kopplas samman i telefoner, datorer, bilar och tv-apparater skapas underrättelsefabriker i varje ficka, på varje gata. Det förändrar arbetet för spioner radikalt.
För några år sedan noterade underrättelseanalytiker att internetuppkopplade övervakningskameror i Taiwan och Sydkorea på ett oförklarligt sätt pratade med vitala delar av det indiska elnätet. Den märkliga kopplingen visade sig vara en avsiktligt invecklad metod som kinesiska spioner använde för att kommunicera med skadlig kod, som de hade gömt djupt inne i viktiga delar av det indiska elnätet. Förmodligen för att möjliggöra framtida sabotage. Analytikerna upptäckte det eftersom de skannade internet för att leta efter lednings- och kontrollnoder, C2, till exempel kameror, som hackare utnyttjar för att komma åt sina offer.
Attacken avslöjades inte av någon indisk eller västerländsk underrättelsetjänst, utan av Recorded Future, ett företag i Somerville, Massachusetts (med kontor i Göteborg, red.anm.). Enligt företagets svenska grundare och vd Christopher Ahlberg känner bolaget till fler C2-noder än någon annan i världen.
”Vi använder det alltid för att avslöja kinesiska och ryska underrättelseverksamheter.”
Företaget har också tillgång till miljarder stulna inloggningsuppgifter som finns på dark web, en svåråtkomlig del av internet, och samlar in miljontals bilder varje dag.
”Vi känner till alla brittiska företag, alla kinesiska företag och alla indiska företag”, säger Christopher Ahlberg. Recorded Future har 1 700 kunder i 75 länder, inklusive 47 regeringar.
Det kinesiska intrånget och upptäckten av det var ett mikrokosmos av modern underrättelseverksamhet. Internet, och enheter som är anslutna till nätet, finns överallt och erbjuder mängder av möjligheter till övervakning, brottsprovokation och hemliga verksamheter. De som övervakar och agerar på detta är ofta privata företag, inte statliga myndigheter.
Det som är möjligt online stannar dock inte kvar online. Kamerorna i Taiwan och Sydkorea ingick i de mer än 1 miljard kameror som installerats globalt, en del av ett växande nätverk av teknisk övervakning som har gjort livet svårare för underrättelseofficerare och de medarbetare de måste rekrytera.
Underrättelsetjänsterna arbetar med att ta reda på andras hemligheter och skydda sina egna, och ägnar sig åt hemliga aktiviteter som andra delar av statsapparaten helst skulle avstå från: bygga upp inflytande, upprätthålla hemliga kontakter med terroristgrupper, störa komplotter eller mörda fiender. Tekniken har varit en viktig del av detta i mer än ett sekel. Michael Warner, en före detta CIA-historiker, skriver att när världen övergick från kurirer till telegraf och radio blev underrättelseverksamheten ”mekaniserad och industrialiserad”. Den utnyttjade också den bästa tillgängliga tekniken.
”Vi använder alltid C2-noder för att avslöja kinesiska och ryska
Christopher Ahlberg
underrättelseverksamheter.”
Den första programmerbara datorn, Colossus, utvecklades för att knäcka nazisternas koder. Spionsatelliternas intåg gjorde att jordens yta blev synlig. Avancerade prylar, såsom miniatyrtransistorer och hemligt bläck från den framväxande plastindustrin, förändrade den personbaserade inhämtningen (underrättelseinhämtning genom personkontakt, humint). Dessa trender var mest påtagliga i världens stora tekniska supermakt USA.
Då, liksom nu, kom en del av tekniken från områden utanför spionernas värld. När CIA höll ett av sina första AI-symposier 1983 i Langley, Virginia, ingick en utställning där industrin kunde visa upp sina produkter. Men flaggskeppstekniken – superdatorer, spionflygplan, Corona-satelliter – var elitprojekt. De användes mest för att spionera på en värld som inte hade tillgång till samma teknik, och till följd av deras storlek och kostnaderna för dem var de statiska.
I dag finns den digitala tekniken inom alla områden. Globalt finns det 8,5 miljarder smarta telefoner som ingår i en mikroelektronisk revolution där kostnaden för kameror, mikrofoner, GPS-mottagare och andra sensorer har sjunkit kraftigt. I takt med att den globala internetpenetrationen steg från 35 procent 2013 till 67 procent 2023, kopplades dessa sensorer – i telefoner, datorer, bilar och tv-apparater – samman och skapade underrättelsefabriker i varje ficka, på varje gata. Algoritmerna och datorkraften för att göra dataflödet begripligt blev exponentiellt mer kapabla och effektiva.
Det har förändrat vilka saker som spioner bryr sig om. Underrättelsetjänster har inte bara till uppgift att hålla koll på sina rivalers teknik – bygger en rival en stor AI-modell i hemlighet? – utan också påverka hur den används. Västvärldens säkerhetstjänster oroar sig för att kinesiskt inflytande över internetanslutna produkter, från TikTok till routrar och självkörande bilar, kan bli verktyg för datainsamling, politisk inblandning eller sabotage i krigstid. Signalspaning (sigint) stod i förgrunden för offentliga debatter om huruvida den kinesiska telekommunikationsjätten Huawei skulle hindras från att leverera viktiga delar av västvärldens infrastruktur.
Förutom att det förändrar vad man kan spionera på, förändras också spionernas arbete. Vissa saker är enklare. Thomas Rid vid Johns Hopkins University konstaterar att hemliga operationer – eller ”aktiva åtgärder” enligt KGB:s språkbruk – under kalla kriget krävde en detaljerad och dyr infrastruktur. CIA:s paramilitära operationer krävde militär utrustning som kunde dementeras (gamla sovjetiska vapen), bulvanföretag (falska flygbolag) och en vilja att riskera amerikanska liv. Virtuella operationer – som Rysslands senaste angrepp på industriella kontrollsystem i amerikanska och europeiska kraft- och vattennät – är billigare, enklare och säkrare. ”Operationer i datornätverk har en inbyggd frestelse att göra hemliga aktioner mer destruktiva, mer aggressiva och att gå från underminering till sabotage”, säger Thomas Rid.
Andra verksamheter har blivit svårare. Utbredningen av end-to-end-kryptering har komplicerat signalspaningen. Ökningen av ”allestädes närvarande teknisk övervakning” (ubiquitous technical surveillance, UTS) har gjort det svårare att dölja underrättelseagenters identiteter, liksom att resa under alias och träffa agenter utan att åka fast. Kontrollen i dag har blivit mer kraftfull, mer utbredd och mer fientlig: Kina har exporterat övervakningsteknik över hela världen.
Det här är inte bara mystiska spel mellan spioner. Genom Hamas invasion av Israel den 7 oktober, blev konsekvenserna av en misslyckad underrättelseverksamhet uppenbara. I en värld där ett stormaktskrig hotar kan god underrättelseverksamhet bidra till stabilitet. Under kalla kriget ville Nato att Warszawapaktens signalspaning skulle vara ”hygglig eller bra”, konstaterar John Ferris i sin välgrundade historia om GCHQ, Storbritanniens enhet för signalspaning, eftersom det bidrog till avskräckning.
Technology Quarterly
Detta är en av 6 artiklar ur The Economists andra Teknikrapport 2024, TQ: Watching
the watchers, som finns i sin helhet på www.economist.com
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2024.
Översättare: Elisabet Flodin
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
