Fossilfritt, tack! Ett utdraget farväl
I 150 år har olja varit livsnerven i den globala ekonomin och format geopolitiska landskap. 1970-talets oljekris, fungerade som en skarp påminnelse om sårbarheten hos nationer som är alltför beroende av fossila bränslen. Den här gången med Ryssland som huvudaktör. Den långa skugga klimatförändringarna kastar över världen, kräver både djärva beslut och raskt agerande, konstaterar Alasdair Ross.
Text: Ulrica Segersten, ©InPress 2024.
– Stora förändringar tar tid, säger Alasdair Ross, Country Editor för The Economist World Ahead, när han inledningstalar på eventet ”Green transition”, arrangerat av BSCC, BRG, Stockholm Business Region, Invest in Skåne och Världen Om i Göteborg. Drygt ett 60-tal personer hade samlats på Stena Line som var värdar för eventet.
– Om du är bekant med Londons Square mile (London city), där ett av världens största finanscentra slingrar sig längs medeltida gator, vet du hur lång tid det kan ta för mänsklig geografi att forma sig efter nya sätt att leva och göra affärer. Stråken som skissades upp redan av romarna, speglar en era då förbränningsmotorernas och skyskrapornas stordriftsfördelar var helt okända för stadsplanerarna, säger Alasdair Ross.
Allt det antika avskräcker dock varken globala finansbolag eller banker från att trängas längs de gamla gatorna.
Det nya måste ofta leva sida vid sida av det gamla. Det beror på att förändring tar tid, och på att det gamla fortsätter att skapa värden även efter att någonting nytt dykt upp. Samtidigt är det just den unika och livliga närheten mellan banktjänstemän, advokater och rådgivare som bidrar till Londons starkaste USPar, påpekar Alasdair Ross.
Han menar att det samma gäller för den globala energisektorn. Övergången är ofullständig, går långsamt. Världen ska bli grönare och renare. Måste bli det. Och trots ibland högljudda och populistiska motreaktioner, har många företag och regeringar i tysthet, eller högljutt, gått vidare för att försöka skapa en renare fossilfri framtid.
Stora förändringar är de facto på gång, i alla fall i höginkomstländer. Men är de tillräckligt stora? Det finns många åsikter om hastigheten och hur radikala förändringarna borde vara. Allt fler batterifabriker byggs, gröna finanser vinner mark och industrier och branscher som har uttalade och ambitiösa mål för netto noll-utsläpp blir fler. Hållbarhet har blivit ett självändamål på flera nivåer.
– Förändring sker. Men det här är kanske den största omvandlingen som mänskligheten någonsin försökt ta sig an. Och det tar tid, eller hur? Fossila bränslen, som möjliggjort global handel, tekniska framsteg och maktpolitik i två århundraden kan inte bara stängas av, eller?
Utfasningen är inte längre en fråga om, utan när och hur. De oljeproducerande nationerna, och företagen, står vid dramatiska vägskäl.
Peak oil som aldrig blev av
Dock verkar inte tillgången på olja vara det stora problemet, bortsett chocken Rysslands krig mot Ukraina skapat. Peak oil (Oljeproduktionstoppen) skapar få rubriker i dag. Egentligen är det inte så många som pratar om att användningen av olja är större än någonsin och verkar öka fram till 2030-talet, innan fler elfordon och strängare miljöbestämmelser har slagit igenom på bred front.
– Hittills har peak oil-ögonblicket visat sig svårfångat, säger Alasdair Ross.
Det finns många skäl till detta. Den första är tendensen hos vind och tidvatten att variera och att solens strålar upphör på natten.
– Kanske inte här i Göteborg den här tiden på året, men generellt sett är det problem med intermittens. Det behövs stabila energikällor vid sidan av förnybara energikällor för att hålla företag och hushåll fungerande dygnet runt.
Fossilfritt kräver innovationer för lagring
Ett sätt att kringgå intermittensproblemet är smart lagring av grön energi för att sedan kunna användas vid behov. En rad alternativ används redan för detta ändamål, från traditionella litiumjonbatterier till vatten som pumpas in i upphöjda reservoarer (PSH), uppvärmda underjordiska sandavlagringar eller andra fantasifulla lösningar.
– Jag läste nyligen om innovativ betong som absorberar solljus och genererar elektricitet. Så ditt eget energinät kan bokstavligen sitta i väggarna, säger Alasdair Ross.
Den andra stora orsaken till att fossila bränslen biter sig fast är den lätthet med vilken de kan flyttas från platsen de produceras till platsen de konsumeras.
– Återigen, fossilt är lätt att räkna på. Men överföring och lagring av förnybara energikällor kan också hitta sin lösning. I teorin – och alltmer i praktiken. Bränsleceller, batterier, väte och hållbara biobränslen håller alla på att uppdateras. Prisjusteringar pågår, men det kan ta många år innan teknik finns tillgänglig som kan användas i stor skala och till en konkurrenskraftig kostnad.
Takten på tekniska innovationer, särskilt inom batterilagring och förnybar energi, kommer att vara en avgörande faktor.
Opec går en oviss framtid till mötes
Samtidigt, påpekar Alasdair Ross, tar låginkomstländerna en allt större andel som oljekonsumenter. Och på sätt och vis är det deras tur, trots allt. Det kommer att driva upp den globala efterfrågan. Utöver detta har vi oljelobbyn som inte är obetydlig på något sätt för hur lång tid utfasningen kommer att ta.
Man kan ändå säga att dynamiken inom oljeindustrin genomgår en seismisk förändring. Opec känner av att man går en oviss framtid till mötes. Men gulfstaterna har de lägsta marginalkostnaderna för fossilt, och kommer förmodligen ändå vara de sista som står kvar med olja.
– Gulfstaterna och deras Opec-allierade tar dock ingenting för givet och investerar strategiskt i förnybar energi och teknik för utsläpp och lagring av koldioxid, säger Alasdair Ross.
Gulfstaterna anstränger sig för att behålla sin position som de främsta energileverantörerna genom att också se till att möta en växande efterfrågan på renare energilösningar. Deras proaktiva agerande kan faktiskt ge dem ett försprång gentemot producenter som har högre produktionskostnader eller mer koldioxidintensiva verksamheter.
– Men här är fortfarande manipulation och att priset varierar ett problem, även om oljestater och nuvarande ledare vill agera ansvarsfullt, tror Alasdair Ross.
Arabemiraterna förbereder sig för en framtid bortom olja
Förenade Arabemiraten är ett målande exempel. Samtidigt som de energiskt pumpar olja och gas, förbereder de sig också för en framtid bortom olja, med betydande investeringar i solenergi, väteproduktion, avskiljning och lagring av koldioxid. Deras glänsande solcells- och ambitiösa CCS-anläggningar ger signalerar om att de försöker anpassa och diversifiera sin ekonomi.
– Deras ekonomiska beroende av nuvarande oljeintäkter innebär att de kommer att balansera sina intressen noggrant. Och bortom Förenade Arabemiraten brottas andra stora oljeproducenter med liknande utmaningar.
Ryssland, till exempel, undersöker sätt att positionera sig med investeringar i väteproduktion och CCS. Men Rysslands beroende av oljeintäkter, som förstärkts av den blodiga invasionen av Ukraina, gör navigeringen i denna övergång djävulskt komplicerad.
– Det finns små utsikter att Ryssland villigt kommer att ge upp sin kolvätefördel snart, även om det innebär en radikal förändring av deras marknader och handelsvägar.
Investeringar i flera 100 000 miljarder dollar-klassen
Förutom tekniska framsteg över hela linjen, från batterilagring till förnybar energi är robust klimatpolitik och internationellt samarbete avgörande för utfasningen av fossilt, menar Alasdair Ross.
– Att stimulera investeringar i infrastruktur för ren energi och säkerställa en rättvis övergång för ekonomier och arbetskraft som för närvarande är beroende av fossila bränslen kommer att vara oerhört viktigt. Resan bort från kolväten kommer att vara kantad av utmaningar. Storleken på den energiinfrastruktur som behövs är skrämmande. McKinsey räknar med att det skulle behövas investeringar på cirka 275 000 miljarder dollar de kommande 30 åren. Det är ungefär 7,5 procent av den globala BNP per år i genomsnitt.
Att balansera behovet av omedelbar energisäkerhet med långsiktiga klimatmål kommer att kräva noggrann planering och internationellt samarbete. Ändå är de potentiella fördelarna tydliga. Övergången till renare energikällor erbjuder löften om en mer hållbar framtid, ett minskat beroende av flyktiga och geopolitiskt svajiga fossilbränslemarknader. Nya så kallade gröna jobb kommer förmodligen att skapas.
– Mer än så, möjligheten till rikligt med ren energi som är billig eller gratis, öppnar upp för en rad möjligheter som är svåra att föreställa sig i dag. Öknar kan blomma när avsaltning blir en praktiskt taget gratis resurs. Materialvetenskap, databehandling och lagring, till och med rymdresor skulle ta form i en sådan värld. Men först och främst, låt oss koncentrera oss på att överleva klimathotet som vi själva har skapat, även om det vägskäl som världen står inför också erbjuder unika möjligheter.
Hur länge ska vi fortsätta att bränna olja och gas?
Omställningen bort från kolväten är ett nödvändigt steg mot en mer hållbar framtid. Genom att driva på med teknisk innovation, anamma robust klimatpolitik och samarbeta som en global by kan vi förhoppningsvis stoppa skadan som vår industriella era har orsakat – och kanske reparera den.
– Frågan kvarstår, hur snabbt kan vi åstadkomma detta? Och hur länge ska vi fortsätta att bränna olja och gas?
– Ska vi leta efter en big bang-förskjutning bort från förorenande energikällor, och gå loss på det svarta? Eller bör vi planera en mer gradvis utfasning? Ska vi överhuvudtaget överge kolväten? Eller bör vi fokusera våra ansträngningar på att mildra effekterna av dess användning och anpassa vår livsstil till en ny verklighet?
Ska vi täppa till alla olje- och gaskällor redan nu?
Alasdair Ross återvänder till metaforen från London city med sina slingrande finans- och affärsgator präglade av en svunnen tid.
– Londons Docklands är en helt annan modell. Hamnanläggningar revs och ett skinande nytt globalt imperium byggdes på 1980-talet, bestående av skyskrapor i glas och stål, specialbyggda handelsgolv, toppmoderna kommunikationsnätverk och stora företagskontor. Den enda blinkningen till områdets historiska förflutna är bevarandet av några detaljer – enbart för dekorativa ändamål. När utvecklare planerade stadsdelen Docklands, böjde de sig inte för historien.
– De rev det gamla och började från noll. Är det något vi skulle kunna göra inom den globala energisektorn? Borde vi sikta på att täppa igen alla olje- och gaskällor, stänga alla kolgruvor och ägna oss åt en helt hållbar framtid?
– Jag borde svara på de frågorna, men jag vet inte svaret, konstaterade Alasdair Ross, med förhoppning om att den efterföljande paneldiskussionen mellan Marlene Burwick från St1 och Hans Pehrson från Polestar 0 och Mission 0 House skulle komma med svar.
Material från eventet i Göteborg 13 juni 2024
Ladda ned sammanfattning av eventet här
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
