Ut med Scholz, in med Merz 

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Tom Nuttall, chef för Berlinredaktionen, The Economist

Tyskland inleder 2025 med med att förbereda sig för ett nyval som utlystes när trepartikoalitionen föll samman i november. Det överraskande nyvalet hålls i slutet av februari, sju månader tidigare än väntat. Det ger Europas största ekonomi en möjlighet att ta sig an en del självklara utmaningar, där den främsta är den dysfunktionella industrimodellen, och att förhålla sig till Donald Trumps återkomst till makten.

Friedrich Merz, som kandiderar till posten som förbundskansler för krist­demokraterna, CDU, och deras systerparti i Bayern, CSU, tar troligen över efter Olaf Scholz, den sittande socialdemokratiske, SPD, förbundskanslern. Merz (på bilden) är 69 år och en hetlevrad veteran med lång erfarenhet från näringslivet. Han lär sälja in sig som Tysklands bästa chans att lyfta landet ur dess ekonomiska svacka. Han förväntas driva sin kampanj till höger om den tidigare förbundskanslern Angela Merkels position, med förslag om att reformera välfärden, locka till sig utländska investeringar och möjliggöra ett kapitalflöde till tyska företag. Med förhoppning om att minska stödet för Alternativ för Tyskland, AfD, ett ytterkantsparti till höger, kommer Merz också att ha en tuff linje i migrationsfrågan.

Frågan om hur man får fart på den tyska ekonomin, som knappt har växt alls under de senaste sex åren, dominerar kampanjen och de koalitionssamtal som sedan följer. Den nya regeringen måste också förhandla om en ny budget, då landet sannolikt inte har en sådan när 2025 inleds. De tyska industrijättarna kämpar med energipriser, höga skatter, byråkrati och brist på arbetskraft, och landets stora bilindustri tycks inte ha något svar på den snabba utvecklingen på elbilsområdet i Kina. Tysklands specialiserade ”Mittelstand”-företag är oerhört exponerade för den ökade globala protektionismen, inte minst mot bakgrund av hotet om att Donald Trump kan införa nya tullar. Här spelar den nye förbundskanslern en viktig roll.

Ett tidigt test på den kommande rege­ringens ambitioner kan vara vad som händer med Tysklands ”skuldbroms”, en konstitutionell mekanism som kraftigt begränsar den offentliga upplåningen. Här kan till och med personer runt Merz vilja lätta lite på kraven. Det kräver godkännande i Bundestag med två tredjedels majoritet. Men om man tar sig förbi det hindret och Merzs kommande samarbetspartier i regeringen kan övertala honom, skulle en justerad skuldbroms skapa utrymme för nya offentliga investeringar i infrastruktur och försvar och ökat stöd till Ukraina. Det är välbehövligt om Donald Trump lämnar landet åt sitt öde. Om så inte sker kan ett andra stödpaket, det förra genomdrev Scholz 2022, utanför budgeten bli verklighet.

Diplomatin bjuder på ett annat test. Om Ukraina sluter ett fredsavtal med Ryssland, kanske under press från Trump, ställs krav på att Tyskland ska tillhandahålla säkerhetsgarantier och leda finansieringen av landets återuppbyggnad. I EU:s ledande huvudstäder – bland annat Bryssel, Paris och Warszawa – väntar man sig att en Merz-ledd regering ska ta täten i större utsträckning än vad Scholz gjorde, även om resultatet inte alltid blir som dessa länder önskar. Ett exempel är att Merz knappast går med på ett stort gemensamt låneprojekt för att finansiera ett EU-försvar.

Allt detta överskuggas av frågan om vilka partier som ska ingå i en koalition. Ett segrande CDU/CSU behöver förmodligen välja mellan att styra med SPD i en ”storkoalition” – vilket Angela Merkel ofta föredrog – eller med De gröna, som är hatade av många konservativa. Men i den fragmenterade tyska politiken kan de konservativa behöva stöd från båda håll. Olaf Scholzs treenighet av socialdemokrater, gröna och liberaler inledde optimistiskt, men klarade inte att agera samstämmigt i en krissituation. Merz har sannolikt dragit lärdom av det.