Kinas nya gröna teknik

Från The World Ahead 2025 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

BEIJING
Gabriel Crossley, Kinakorrespondent, The Economist

Kina har revolutionerat viss grön teknik på senare år. Pådrivna av generösa statliga subventioner och hård konkurrens har landets företag lyckats göra tillverkningen av solpaneler, batterier och elbilar allt billigare och mer effektiv. I dag dominerar Kina tillverkningen på alla tre områden globalt. Billig kinesisk teknik som nu snabbt rullas ut över hela världen, bidrar till att minska koldioxidutsläppen från elproduktion, vägtransporter och annat.

Nästa steg i den gröna utvecklingen är dock svårare. Cementfabriker, kemifabriker och stålverk – stora utsläppare av koldioxid – behöver stora mängder värme för att fungera, och fossila bränslen förblir den mest praktiska värmekällan. Samtidigt är stora fartyg och flygplan svåra att driva med batterier. Att minska utsläppen inom dessa så kallade ”svårpåverkade” sektorer kan kräva ny teknik. Under 2025 kommer kinesiska företag i allt större utsträckning att försöka utveckla just sådan teknik.

En lösning är att fånga in fabrikernas koldioxidutsläpp innan de når atmosfären, och lagra dem. Det är tekniskt möjligt; problemet är att det behöver bli billigare för att fler ska göra det. Kinesiska forskare har ansökt om tre gånger så många patent rörande ”avskiljning och lagring av koldioxid”, CCS, som sina amerikanska motsvarigheter. 2024 investerade teknikjätten Tencent 100 miljoner yuan (14 miljoner dollar) i ett dussintal lovande CCS-tekniker. Statliga China Energy Investment bygger en demonstrationsanläggning för CCS vid en kemikaliefabrik med målet att fånga 1 miljon ton koldioxid per år i slutet av 2025.

Vätgas är ett annat fokusområde. Den kan användas för att värma stålverk eller driva lastbilar utan att släppa ut några växthusgaser. Svårigheten ligger i att producera gasen på ett rent sätt (att göra det som kallas ”grönt” väte), snarare än genom att använda fossila bränslen (”brunt” väte). Detta kan göras genom att med förnybar energi driva en så kallad elektrolysör, som spjälkar vattenmolekyler till väte och syre. Men i dagsläget är vätgas som produceras på detta sätt fortfarande för dyr för de flesta kommersiella användningsområden.

Kina har goda förutsättningar att pressa ned kostnaderna. De tillverkar redan cirka 40 procent av världens elektrolysörer och gör det billigare än konkurrenterna. Tack vare åratal av satsningar på solpaneler och vindkraftverk finns också gott om förnybar energi. I Inre Mongoliet, en stor region i norra Kina med gott om vind och sol, finns planer på att tillverka 480 000 ton grönt väte 2025 – en liten mängd i kontrast till den bruna vätgas som tillverkas i Kina, men en början.

Andra länder som Indien och Brasilien hoppas också på att bli supermakter inom grön vätgas. Men Kinas kunnande inom infrastrukturutbyggnad ger ett ytterligare försprång. Politikerna bygger rörledningar för att transportera vätgas till industriområden. I teknikstaden Shenzhen i södra delen av landet, finns redan en flotta av vätgasdrivna bussar. Under 2025 är målet att den ska bli Kinas ”vätehuvudstad”.

Det är av yttersta vikt för Kina att sådana satsningar når framgång. De har som mål att nå nettonollutsläpp senast 2060. Men landets stålindustri producerar lika mycket som hela resten av världen. Kinas kemikalie- och fartygsindustrier är också världens största.

Den nya, gröna tekniken har dragnings­kraft även utanför landets gränser. Den skulle kunna skapa nya, värdefulla exportmarknader. Kinas framsteg på dessa områden kommer leda till fler klagomål från landets handelspartners. Företagen i väst har redan svårt att konkurrera med kinesisk grön teknik. Det finns oro för att den globala energi­omställningen har blivit alltför beroende av Kina. Beroendet kan snart växa sig ännu större.