Fusionskraft – en game changer 

Text: Ulrica Segersten. ©InPress 2025.

Alasdair Ross: Jag måste hålla tillbaka mina nördinstinkter här, för detta har varit ett spännande område sedan jag var barn – vilket säger en del. Fusion har alltid verkat vara ”i horisonten”, men något känns annorlunda nu. Har jag rätt att vara exalterad eller säg mig, är detta ännu en hype-cykel?

Samantha Job betonar att vi just nu befinner oss i ett unikt ögonblick där behov, teknologi och geopolitik sammanfaller:

”Vi har en miljö- och klimatkris, vi har en geopolitisk situation som inte hjälper oss, och vi har en energi­efterfrågan som ständigt ökar. Samtidigt har tekniken nu mognat till en nivå där vi faktiskt kan bygga det här systemet i systemet.”

Storbritannien har varit engagerat i fusion i decennier genom UK Atomic Energy Agency och att JET-projektet drevs i 40 år. Nu går vi in i en ny, spännande fas där kommersialisering och internationellt samarbete är avgörande:

”Varför skulle vi inte samarbeta med ett land som Sverige? Det är världens näst mest innovativa land enligt Global Innovation Index. Norden har tre av de tio mest innovativa länderna. Dessutom har Sverige en historia inom fusion, inklusive Nobelpristagare i fysik. Det är en naturlig partner.”

Samantha Job betonar även att vetenskap alltid är en samarbetsprocess, där regeringar, akademi och industri spelar olika roller för att lösa komplexa problem.

Alexander Norén drar paralleller mellan fusion och AI-utvecklingen.

”AI började på 50-talet, men utvecklingen gick långsamt. Vi hade AI-vintrar där nästan ingenting hände. På 1990- och 2000-talet tog det fart. Jag ser en liknande utveckling inom fusion – de senaste fem åren har verkligen förändrat min syn på att detta är på väg att bli en industri.”

Han menar att en viktig indikator är att privata investeringar ökar:

”Om startups kan attrahera kapital, betyder det att de måste ha en affärsmodell som är realistisk nog för investerare att satsa på.”

Alasdair Ross lyfter frågan om fusionens möjliga påverkan på den globala maktbalansen: ”Genom hela historien har energi varit en geopolitisk maktfaktor. Olja har skapat en uppdelning mellan producenter och konsumenter. Även när vi går mot förnybara energikällor som vind och sol, krävs fortfarande sällsynta resurser som litium. Men fusion kanske kan bryta det mönstret?”

Peter Roos är övertygad om att fusion kan förändra världens energi­karta: ”Absolut, och på sätt vi knappt kan föreställa oss. Med fusion kan varje suverän stat försörja sig själv med energi i den skala de behöver. Det förändrar allt.”

Samantha Job är något mer försiktig i sina framtidsutsikter men erkänner att potentialen är revolutionerande:

”Det är nästan svårt att före­ställa sig en värld där vi inte längre är beroende av olja, gas, vind eller vattenkraft. Men det är en lång väg dit, och vi har fortfarande utmaningar att lösa, från ingenjörsproblem till elnätsinfrastruktur.”

Ross frågar panelen om det finns en brist på experter inom fusion. Peter Roos svarar att utmaningen snarare ligger i att hitta rätt system­ingenjörer: ”Fusion handlar inte bara om att förstå fysiken, utan om att bygga ett system av system. Vi i Norden, och särskilt Sverige, har en lång historia av att utveckla komplexa ingenjörssystem. Och det är vad 90 procent av arbetet med en fusionsreaktor handlar om. Fusion kräver en bred kompetensbas: ”Det handlar inte bara om fysiker och ingenjörer. Vi behöver även projektledare, jurister, ekonomer och byggnadsarbetare. KTH har program för att utbilda framtida forskare, men vi måste också tänka på hela ekosystemet kring fusion.”

Alexander Norén reflekterar över Kinas roll i fusionens framtid: 

”Vi vet inte exakt hur långt Kina har kommit, men vi vet att de förmodligen har fler ingenjörer och mer finansiering än något annat land. När det väl blir uppenbart för världens ledare att fusion är en game changer, och att Kina kanske leder utvecklingen, kommer intresset för fusion att explodera globalt.”

Alasdair Ross avslutar diskussionen med en reflektion över fusionskraftens ekonomiska hållbarhet. Tekniken kostar fortfarande mer än den producerar. Samantha Job hänvisar till en rapport som visar att Storbritannien redan fått tillbaka nästan fyra gånger sin investering i fusion genom teknikutveckling och spin-off-effekter. ”Det kanske är lite generösa siffror, men visst verkar detta ha en lovande framtid.”

Diskussionen präglas av en känsla av både realism och framtidstro. Panelen är enig om att fusion har potential att förändra både energimarknaden och världspolitiken – men att det krävs fortsatt mycket forskning, finansiering och internationellt samarbete för att förverkliga visionen.