

Ur The Economist, 21 februari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Den moderna tävlingslöpningen gick in i en ny era 2016 när Nike började erbjuda elitlöpare en prototyp av en löparsko. De nya skorna var utformade så att de såg ut som Nikes offentligt tillgängliga toppmodell Zoom Streak 6, men sulorna hade en revolutionerande ny design. Idrottare som använde prototypskorna tog hem alla tre medaljerna i herrarnas maraton vid OS i Rio de Janeiro samma år. Vanliga löpare kunde få tag på dem 2017 när företaget presenterade Zoom Vaporfly 4% (siffran avser effektivitetsvinster som uppmätts i laboratorietester) – den första riktiga superskon.
”De flesta superskor följer samma mönster”, förklarar Jens Jakob Andersen, grundare av RunRepeat.com, en webbplats som testar träningsskor på vägarna och dissekerar dem för att avslöja deras hemligheter. De har vanligtvis böjda sulor som är tillverkade av en styv kolfiberplatta mellan lager av specialkonstruerat fjädrande skum. Resultatet blir ofta mycket tjocka skor – upp till 40 millimeter höga vid hälen, vilket är det högsta tillåtna för tävlingsskor. Vanliga träningsskor är vanligtvis runt 25–35 millimeter höga.
Dessa funktioner gör det lättare att springa. Labbtester har visat att motionslöpare förbrukar mindre syre och känner sig mindre trötta när de joggar i premiumskor jämfört med vanliga skor. Platta sulor uppmuntrar till ett något längre steg, vilket innebär färre steg per kilometer. Och en mjuk bas, som absorberar stötar innan man studsar upp igen, sänker belastningen på benmusklerna. Genom att minska den energi som krävs för att hålla normalt tempo gör superskorna att löparen kan lägga mer kraft på att springa fortare.
Resultaten är tydliga. Vår analys visar att av de 50 snabbaste maratontiderna för män är endast 9 från tiden före 2017, medan motsvarande siffra för kvinnor bara är 3. Under de åtta år som gått sedan Nike Vaporfly lanserades, har mer än tre gånger så många maratonlopp för män genomförts på under två timmar och fem minuter jämfört med de åtta föregående åren. Före superskorna hade endast 26 damlopp sprungits på under 2:20. Bara under 2024 var det 35 stycken. Högteknologiska träningsskor anses kunna kapa mellan en och fyra minuter av elitens maratontider.
Vanliga löpare gynnas också. 2019 analyserade New York Times maratontider i verkligheten för att mäta de hastighetsvinster som kan hänföras till Nikes Vaporfly eller Next% – de ledande skorna vid den tiden. Med hjälp av data från Strava, en fitnessapp där användarna lägger upp detaljer om sina träningspass, fann de att löpare som använde superskor fullföljde loppen 4–5 procent snabbare än de som använde vanliga skor, även efter kontroll av förmåga och träning. Analysen visade också att löpare som använde premiumskorna hade 73 procents större chans att sätta personligt rekord.

Men den extra hastigheten är inte billig. Adidas toppmodell, Pro Evo 1 – som användes av Etiopiens Tigst Assefa vid maraton i Berlin 2023 när hon slog rekord – kostar 500 dollar och marknadsförs som en sko som bara ska användas i ett enda lopp. När milen blir fler tappar de flesta superskor snabbt greppet och skummet i sulan försämras, vilket dämpar den karaktäristiska spänsten.
Så med ett stort lopp i antågande och pengar att spendera på nya skor kanske löparen funderar över den bästa skostrategin. Enligt Jens Jakob Andersen bör superskor gås in lite: han föreslår att man använder dem 20–50 kilometer före loppet för att minska risken för skavsår och förbättra prestandan på tävlingsdagen. Vissa skum får mer stuns efter en liten tids användning. Att köpa ett par nya skor till varje lopp är en dyr vana, men det kan vara värt det för dem som desperat jagar ett personbästa.

Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2025. Översättare: Elisabet Flodin
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."