Donald Trump kanske inte är så litterär av sig, men han hittade den perfekta metaforen när han sa att han skulle fira USA:s 250-årsdag med en fajt på Vita husets gräsmatta. Det kommande året blir det gott om parader, fyrverkerier och minnesmynt. Men det som bäst symboliserar tillståndet i USA under år två av Trumps andra mandatperiod blir MMA-buren som ska uppföras på Vita husets gräsmatta inför den 4 juli, och utmanarna i Ultimate Fighting Championship, UFC, som ska fajtas i den. Men metaforen håller inte fullt ut. Till skillnad från amerikansk politik har UFC regler som förbjuder kränkande språk och ”alla slags attacker mot skrevet”.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
James Bennett, kolumnist, The Economist
Donald Trump kanske inte är så litterär av sig, men han hittade den perfekta metaforen när han sa att han skulle fira USA:s 250-årsdag med en fajt på Vita husets gräsmatta. Det kommande året blir det gott om parader, fyrverkerier och minnesmynt. Men det som bäst symboliserar tillståndet i USA under år två av Trumps andra mandatperiod blir MMA-buren som ska uppföras på Vita husets gräsmatta inför den 4 juli, och utmanarna i Ultimate Fighting Championship, UFC, som ska fajtas i den. Men metaforen håller inte fullt ut. Till skillnad från amerikansk politik har UFC regler som förbjuder kränkande språk och ”alla slags attacker mot skrevet”.
Det årslånga firandet av USA:s kvartsmillennium ser inte ut att bara bli en metafor, utan även en tydlig bild av splittringarna inom landet. Två rivaliserande kommissioner planerar egna evenemang. 2016 skapade kongressen America250-kommissionen vars ledning utsågs bland medlemmar från både det demokratiska och det republikanska partiet. Paret Obama och paret Bush är hedersmedlemmar, och kommissionens uppgift är att skapa en icke-politisk framställning av USA:s historia. Även Trump-administrationen har representanter i kommissionen.
Men när Trump återvände till presidentposten inrättade han sin egen ”Task Force 250” för att ”hedra vår stora nations historia”. Han är ordförande och ledningen består uteslutande av personer i hans administration. Hur de två kommissionerna ska samordna är fortfarande oklart. Kommer Trumps arbetsgrupp att godkänna utställningen om George Washingtons slavar som planeras på hans gods i Mount Vernon? Anammar de ”avkolonisering” och ”HBTQI+” som rättesnören, vilket den andra arbetsgruppen har föreslagit?
År 1976 var USA:s institutioner i bättre skick.
Det förflutna har blivit ett partipolitiskt slagfält i USA. Trump menar att vänstern började bråket när de fällde statyer föreställande sydstatsgeneraler, och till och med Teddy Roosevelt. För Trump och hans anhängare innebär en del av att ”göra Amerika stort igen” att motverka den förvrängning av USA:s historia som de anser att vänstern inom den akademiska världen och media ägnar sig åt.
Trump säger att det pågått en ”samordnad” ansträngning under ett decennium för att ”skriva om vår nations historia” och skapa ”en känsla av nationell skam”. I mars 2025 utfärdade han en order om att granska hur USA:s historia framställs på historiska platser och på Smithsonians museer. Hans mål är att upphöja USA:s storhet och undanröja ”splittrande narrativ”. I september skrev Washington Post att regeringen hade beordrat att skyltar och utställningar relaterade till slaveriet skulle avlägsnas i många nationalparker.
När USA firade sin tvåhundraårsdag 1976 befann landet sig i en splittrande era med politiska mord, avslöjandena från Watergateskandalen och nederlag i Vietnam. Förtroendet för regeringen hade rasat, från 77 procent 1964, till mindre än hälften.
Men en tvåpartisankommission lyckades ändå enas och presentera patriotiska festligheter . Ett ”frihetståg” tuffade fram från stad till stad med dokument från nationens grundande, månstenar och andra bevis på nationella prestationer, och en flotta av stora fartyg seglade in i New Yorks hamn. President Gerald Ford, som var mitt uppe i en tuff presidentkampanj, uppskattade firandet.
Ford överdrev när han senare skrev att tack vare tvåhundraårsjubileet ”hade nationens sår läkt”. Men jubileet fick åtminstone kritik både av vänstern, för att ha dolt USA:s synder, och från högern, för att ha dröjt sig kvar vid dem. Misstron mot regeringen gick över partigränserna. Sedan dess har landet blivit djupt polariserat. I dag har det regerande partiets anhängare en mycket högre uppfattning om regeringens kompetens. År 1976 var USA:s institutioner i bättre skick – från kongressen till domstolarna och nyhetsmedia.
Och Fords regering hade mindre fantasi än Trumps. Till och med den ambitiöse utrikesministern Henry Kissinger sa till Ford att ”vi kan inte göra något åt det förflutna”. Trump skulle aldrig nöja sig med ett sådant nederlag. Han kanske inte är en bokslukare, som Kissinger, men han verkar ha förstått George Orwells devis, att den som kontrollerar nuet kan kontrollera det förflutna – och att den som kontrollerar det förflutna, kontrollerar framtiden.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
