Kina stärker sin makt och sitt inflytande i världen

Bortom vackra ord om fred och solidaritet har Kina ett budskap till de länder som plågas av Donald Trump: ”Du vet var du har oss”. Men det löftet har två sidor.

Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

David Rennie, redaktör och kolumnist för The Telegram, The Economist

Bortom vackra ord om fred och solidaritet har Kina ett budskap till de länder som plågas av Donald Trump: ”Du vet var du har oss”. Men det löftet har två sidor. 

De som känner Kina bäst – grannländerna och deras viktigaste handelspartners– ser dem som en osentimental jätte, fast besluten att bli mäktigast i världen, och alltmer redo att använda sitt inflytande på vissa områden, exempelvis produktionen av sällsynta jordartsmetaller och permanentmagneter, för att utöva tvång och påtryckningar mot sina rivaler. Kinesiska makthavare och forskare knutna till staten talar öppet om behovet av att dominera global tillverkningsindustri i årtionden framöver. De förespråkar en ”realistisk” världsordning byggd på ”universell säkerhet” snarare än universella värderingar.

Kina förnekar inte att de agerar egennyttigt. Men de menar att stenhårt fokus på ekonomisk utveckling gör dem till en pålitlig – om än stundtals skrämmande – partner i oroliga tider, i kontrast till den nyckfulle, kaotiske Trump. Därmed inte sagt att Kina vill fylla varje tomrum, eller tränga ut USA i rollen som världspolis. Tvärtom, kinesiska diplomater fördömer de västländer som med hjälp av sanktioner, militär intervention och försvarsallianser upprätthåller den ”regelbaserade världsordning” som enligt Kina är täckmantel för liberala, västerländska värderingar. Till utvecklingsländerna erbjuder Kina en välbekant blandning av investeringar, lån, handel, infrastruktur­utbyggnad och yrkesutbildning, allt på Kinas villkor.

Trump på presidentposten är en möjlighet för Kina att vinna segrar i den globala ”kampen om narrativet”.

Ledande kinesiska experter på internationella relationer ser Trumps andra mandatperiod som en möjlighet att vinna globala strider om ”narrativet”. USA:s politiska omläggningar ger Kina ett flertal möjligheter att öka sitt inflytande. Tre områden sticker ut. 

För det första, grön teknik. Under sin första mandatperiod var Trump skeptisk till klimatförändringar och förnybar energi. Sedan han tillträdde på nytt har han skurit ned subventioner till grön teknik och kritiserat andra länder för att de avstår fossila bränslen. Här kommer Kina in i bilden, redan en dominerande leverantör av solpaneler, vindturbiner och avancerade batterier, och experter på att bygga de smarta elnät som behövs för att knyta ihop den gröna tekniken. 

Sedan har vi Afrika. 2025 införde Trump 30-procentiga tullar mot Sydafrika, samtidigt som republikanerna i kongressen hotade att begränsa den tullfrihet som erbjuds de fattigaste afrikanska länderna, enligt African Growth and Opportunity Act. I samma ögonblick klev Kina fram och erbjöd tullfrihet för 53 afrikanska länder. Det knorras dock lågmält inom många afrikanska regeringar om obalanserade handelsförhållanden, där kinesiska företag tar hand om råvarorna och skickar tillbaka färdiga produkter. 

För det tredje, Indien. Under Trumps första mandatperiod och Bidens därefter, närmade sig Indien försiktigt USA, utifrån en delad skepsis mot Kina. Situationen förvärrades av gränskonflikter mellan indiska och kinesiska trupper. Men under sin andra mandatperiod har Trump förödmjukat Indiens premiärminister, Narendra Modi, och infört strafftullar mot landets köp av rysk olja.

I september reste Modi till Kina för att träffa Rysslands president, Vladimir Putin, vid ett möte anordnat av Kinas ledare, Xi Jinping. Där samlades ledare för Shanghai Co-operation Organisation, en regional organisation som Indien ser tveksamt på. Kinesiska akademiker noterade dock att Mr Modis omfamnande av Kina är begränsat. Utöver att han avstod från att träffa övriga ledare i Peking i samband med en militärparad till minnet av 80-årsdagen av segern över Japan, markerade Modi genom att besöka Japan på väg till Kina. 

Trumps oförutsägbarhet hjälper alltså Kina i kampen med USA om globalt inflytande. Men samtidigt har Kinas riskovilliga diplomater svårt att hantera Trumps fladdriga statskonst. Xi kan inte ta politiska beslut på stående fot eller riskera en ”Zelenskyjfadäs” i ovala rummet med herr Xi i direktsändning. 

Men även om Kina gjort sig mindre beroende av export till USA, är de inte betjänta av en anarkistisk världsekonomi. Ett land med planekonomi och teknokrater som vill kontrollera de viktigaste leveranskedjorna kräver förutsägbarhet. Kina ser Trump som bevis för ett USA på dekis. Och de vill inte följa honom i fallet.