Gästkrönika av Mark Carney: En tid av rörlig geometri
Kanadas premiärminister Mark Carney skriver att nostalgi är inte en strategi i tider som dessa. Vi behöver skapa pragmatiska koalitioner byggda kring gemensamma värderingar snarare än gemensamma institutioner.
Det internationella systemet har fått sprickor. Rysslands invasion av Ukraina, dödläget i FN, växande amerikansk merkantilism och en lamslagen världshandelsorganisation har bidragit till att den ordning som uppstod efter kalla kriget med multilaterala institutioner, regler och konventioner har kollapsat.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Det internationella systemet har fått sprickor. Rysslands invasion av Ukraina, dödläget i FN, växande amerikansk merkantilism och en lamslagen världshandelsorganisation har bidragit till att den ordning som uppstod efter kalla kriget med multilaterala institutioner, regler och konventioner har kollapsat.
Det gamla systemets säkerhet, välstånd och motståndskraft var till stor del avhängigt USA:s engagemang. När den oumbärliga nationen förändrar sin inställning till globala institutioner, har bräckligheten i systemet avslöjats. Men ett nytt nätverk av samarbeten har börjat växa fram.
Vi går in i en tid av ”rörlig geometri” med överlappande, pragmatiska koalitioner byggda kring gemensamma intressen och ibland gemensamma värderingar, snarare än gemensamma institutioner.
Det kan tyckas märkligt att använda en ingenjörsterm för att beskriva utrikespolitik, men inom båda domänerna är målet att bygga. I en föränderlig värld av internationella angelägenheter är en term som beskriver anpassningsbara mekanismer en passande beskrivning och en användbar handlingsguide.
Koalition av frivilliga
Ett tydligt exempel på rörlig geometri är ”Coalition of the willing”. Koalitionen består av nationer som har gått samman för att stödja Ukraina. Nato och dess allierade har gett Ukraina stort stöd i försvaret mot den ryska aggressionen.
Men varken FN eller Nato är anpassat för att tillhandahålla säkerhetsgarantier efter konflikter. Däremot har den ändamålsenliga alliansen snabbt nått imponerande resultat.
Multilateralismens nedgång följs av ökad plurilateralism.
På bara sex månader har koalitionen börjat planera för markstöd i väntan på en vapenvila, vilket skulle ha varit omöjligt i större multilaterala forum.
I Europa förenar den nya SAFE-pakten de nationer som vill påskynda försvarsupphandlingarna. Med minskad byråkrati och gemensamma upphandlingar gör SAFE det möjligt att snabbt bygga upp ländernas försvar. Det påskyndar kapacitetsutvecklingen, stärker den nationella försvarsindustrin och utökar den strategiska autonomin.
Samtidigt samlar Kanada likasinnade nationer i en allians för att minska riskerna för störningar i handeln med viktiga mineraler. Målet är att säkra och diversifiera försörjningskedjor genom att investera i gruvdrift och lagerhållning, och skapa standardbaserade marknader för att skydda mot framtida brister.
Små, snabba nätverk
Vi kan förvänta oss allt fler liknande allianser. Även små nätverk kan åstadkomma mycket genom minskad byråkrati, med rörlighet, snabbhet och stärkta gemensamma strategiska intressen som resultat.
Tuffa tider kräver pragmatiska svar. Länder som normalt inte betraktas som ”likasinnade” kommer i allt högre grad att samarbeta där de delar mål och värderingar i specifika frågor. En ny klimatallians kan till exempel vara en blandning av handelsregler förankrade av EU, teknikstandarder centrerade i Kina och Indien, och naturbaserade lösningar grundade i Brasilien.
I stället för att skapa ett enda reformerat, regelbaserat handelssystem skulle en mosaik av delavtal och kreativa ”dockningssystem” mellan block kunna utvecklas.
Ihopslagning av två block
Ett alternativ är att sammanföra två av världens största handelsblock, EU och det Asiencentrerade CPTPP. Att reformera WTO skulle kunna ta årtionden. Men att sammanföra grupper av länder som delar en tro på frihandel – grundad på arbetsrätt, miljövård och datasuveränitet – är en snabbare väg mot framsteg.
Även om ökad rörlig geometri kan skapa fragmentering och ojämlikhet för dem som lämnas utanför, bör farhågor uppvägas av fördelarna med snabbhet, anpassningsförmåga och genomslagskraft.
Sådana koalitioner kan i framtiden visa sig vara mer motståndskraftiga än det nuvarande systemet med nav och ekrar, där allt är avhängigt en stark mitt. Rörlig geometri behöver inte vara statisk. Framgångsrika koalitioner lockar nya medlemmar.
Nostalgi är inte en strategi. Vi får inte längta tillbaka till en försvunnen värld. Vi måste fokusera på att bygga något bättre. Multilateralismens nedgång följs av ökad plurilateralism. De stater som utnyttjar rörlig geometri genom att skapa nya nätverk och bygga pragmatiska allianser kommer att klara sig bäst i den nya eran.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
