År 1894 skickade president Grover Cleveland soldater till Chicago, trots guvernörens och borgmästarens invändningar. Sedan åberopade han upprorslagen Insurrection Act för att undertrycka strejker och protester. Hans drag påskyndade det våld som det skulle förhindra.
Från The World Ahead 2026 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
År 1894 skickade president Grover Cleveland soldater till Chicago, trots guvernörens och borgmästarens invändningar. Sedan åberopade han upprorslagen Insurrection Act för att undertrycka strejker och protester. Hans drag påskyndade det våld som det skulle förhindra.
Två år senare hade Cleveland blivit en paria – den enda presidenten före Donald Trump som blivit omvald efter att först ha förlorat ett val. Ett bittert presidentval mellan William Jennings Bryan och William McKinley underströk klyftorna och problemen under USA:s gyllene era. En era som led mot sitt slut, men inte för att McKinley vann. Den sjönk under vikten av ackumulerade problem och avbrutna lösningar.
Vilka lärdomar ger det oss idag? 1894 genljuder i den nuvarande ”gyllene eran”. Men det finns tydliga och stora skillnader mellan de två perioderna. Båda uppstod efter hårda tider – det amerikanska inbördeskriget och kalla kriget.
Segrar över rivaliserande system ledde till euforiska förutsägelser om ledarskap och konsensus, men istället följde revolutionära perioder utan vare sig revolutionär politik eller någon dominerande social vision. Under båda omvandlades ekonomin.
Under den första blev en nation av oberoende producenter och slavar till en nation av missnöjda lönearbetare.
Under den andra revs 1900-talets skyddsnät upp och en gigekonomi, kännetecknad av osäkerhet, växte fram.
Båda epokerna var perioder med tekniska framsteg, ekonomisk tillväxt och paritet mellan partierna. Massinvandring skapade en blandad befolkning och kompenserade för sjunkande födelsetal.
Men under den förgyllda ytan lurade politisk förlamning, korruption, grov ekonomisk ojämlikhet, raskonflikter, minskande materiellt välbefinnande och misstro mot politiker och institutioner.
Historien följer bara en lag – den går inte bakåt.
Stor rivalitet mellan partierna ledde till att få bestående politiska bragder blev av. Obamacare kan vara den enda lagstiftning från den andra gyllene eran som varit konstruktiv snarare än destruktiv. I USA hyllar man Jacksons och Roosevelts eror, men inte Clevelands era, och förmodligen inte Trumps heller.
Båda tidsperiodernas politik var bakåtsträvande. Under USA:s första gyllene tid hade antimonopolismen anhängare i båda partierna. Deras analys av erans problem var korrekt, men de var bakåtsträvande och saknade en värld med gratis arbetskraft, småproducenter och protestantiska normer. MAGA-rörelsen strävar också efter en återgång till ett svunnet USA. Arvet efter båda perioderna är problem – inte lösningar.
Charles Francis Adams var vd för Union Pacific Railroad. Han beskrev 1800-talets affärsmagnater på ett sätt som är träffande än i dag. De var ”ekonomiskt mäktiga”, men ”girigbukar och affärsmän” som var ”oattraktiva och ointressanta”.
Under den första gyllene eran sipprade lösningar upp till ytan, med blockerades av domstolarna. Fast de återkom senare. Under 1900-talet fick nya byråkratier makt och självständighet. En producentbaserad ekonomi övergick till en konsumentbaserad. För att ta sig förbi domstolarna krävdes ändringar i konstitutionen: att ersätta tullar med inkomstskatter, införa direktval av senatorer och ge kvinnor rösträtt.
Under den nuvarande gyllene eran görs försök att krossa några av de reformerna – och äldre reformer från Rekonstruktionstiden. Men även deras kortsiktiga framgångar utmynnar i ett misslyckande. Historien följer bara en lag
– den går inte bakåt.
Ledtrådar till USA:s framtid finner man i landets problem. Vissa av dem är politikerna överens om: många medborgares ekonomiska problem, korruption och politisk och ekonomisk orättvisa. Andra utmaningar, som klimatkrisen och svårigheten med statlig finansiering, kan inte undvikas genom förnekelse.
Den progressiva eran efter USA:s första förgyllda tid hade brister med svek mot svarta amerikaner och invandrare, men den var ändå framåtblickande. Den byggde på idéer från båda partierna, och man skapade institutioner, snarare än förstörde dem.
Den nuvarande gyllene eran upphör när en ny rörelse överger dagens politik och tacklar de uppenbara problemen från det senaste halvseklet.
Perioder efter gyllene eror är epoker där politiken hinner ikapp revolutionär förändring.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
