Ukraina kämpar vårt krig – vad gör Europa?
När Ukrainas krig diskuteras i Europa återkommer samma fråga gång på gång: ”gör vi tillräckligt?”. I en paneldiskussion med Joakim Paasikivi, Anna Wieslander och Samantha Job är svaret tydligt. Nej.
Alasdair Ross inleder samtalet:
– Det är alltid djupt berörande att höra ukrainska representanter. Det här är inte bara en geopolitisk fråga – det är personligt smärtsamt att bevittna.
Han ställer en enkel men svår fråga: Gör Europa tillräckligt?
Text: Ulrica Segersten. ©InPress2026.
Alasdair Ross inleder med att ställa den enkla men svåra frågan: Gör Europa tillräckligt?
Joakim Paasikivi, senior geopolitisk rådgivare på Mannheimer Swartling, svarar utan omsvep:
– Nej. För att vi är idioter. Det är den korta versionen.
Den längre?
– Vi är extremt kortsiktiga och saknar självbevarelsedrift.
Han pekar på den liberala demokratins begränsningar.
– Politiker tänker på nästa val. Och att lägga pengar på det som uppfattas som ”någon annans krig” är politiskt riskabelt.
Men det är ett misstag, menar han.
– Vi beter oss fortfarande som om detta är Ukrainas problem. Vi hjälper – men vi säger aldrig fullt ut: det här är vårt krig, vår säkerhet.
”Billigare att betala nu än senare”
Anna Wieslander från Atlantic Council håller med.
– Den största utmaningen är att förklara att kostnaden blir mycket högre senare om vi inte agerar nu. I själva verket är stödet inte särskilt dyrt, säger hon.
– I relativa termer är det inte dyrt. Ukraina slåss vårt krig.
Men Europa är splittrat.
– Vi är 27 länder. Vissa ligger nära Ryssland och har historiska erfarenheter av invasion. Andra är längre bort och ser hotet annorlunda. Det gör enigheten svår.
– Norden, Baltikum och Polen har gått före. Den stora utmaningen är att få med andra: Spanien, Grekland, Ungern.
”Det är svart eller vitt”
Samantha Job, Storbritanniens Sverige-ambassadör, ser kriget som en moralisk klarhet.
– Det här är inte en komplicerad fråga. Det är svart eller vitt.
Svårigheterna kommer senare, menar hon.
– De svåra frågorna handlar om hur kriget ska avslutas. Men vad kriget är, det är kristallklart.
Hon betonar att Storbritannien aldrig lämnat Europa.
– Brexit betydde inte att vi lämnade europeisk säkerhet. Tvärtom. Vi är stolta över att ha stått i frontlinjen, militärt, ekonomiskt och politiskt.
Job lyfter Sveriges tydliga röst.
– Det är kraftfullt att se Sveriges utrikesminister fråga: var är resten av er?
Hon syftar på att Europa fortfarande betalar enorma summor för rysk energi.
– Europa betalar mer till Ryssland för energi än vi ger Ukraina. Det ser inte bra ut.
Ross pekar på motståndet hemma i Europa.
– Europa har gått igenom bankkris, covid och energikris. Väljare upplever att välfärden försämras. Hur får man med befolkningen på långsiktig upprustning?
Anna Wieslander är tydlig:
– Det finns inga genvägar. Politiker måste våga ta samtalet. Säkerhet känns abstrakt tills den inte gör det.
Hon lyfter Sverige som exempel.
– Totalförsvaret finns nu i gymnasieskolans undervisning. Elever lär sig vad kris och krig betyder.
”Varför använder vi inte ryska pengar?”
Samantha Job återkommer till en fråga hon menar är självklar:
– Varför använder vi inte de frysta ryska tillgångarna? Det handlar inte om skattepengar. Det är angriparens pengar.
Hon varnar också för att kriget riskerar att normaliseras.
– Vi kan inte låta Ukraina hamna på sidan tre eller fyra i våra tidningar.
Putin har en tydlig plan
Det finns inget mystiskt med Putins planer, men Väst verkar däremot sakna en plan, säger Svitlana Zalishchuk, Ukrainas ambassadör i Sverige på Världen 2026-konferensen i intervju med Alasdair Ross.
Och hon pekar på rysk informationskrigföring.
– Ryssland investerar aktivt i att splittra våra samhällen genom desinformation och politisk påverkan.
Resiliens handlar därför om mer än militär styrka.
– Det är demokratisk motståndskraft.
Ross frågar om Europas sammanhållning är hotad. Joakim Paasikivi är oväntat optimistisk.
– Faktiskt är jag mindre oroad än för två år sedan.
Han kallar Europas agerande en framgång.
– EU har klivit fram bättre än många tror. Gemensam finansiering och försvarssamordning är verkliga framsteg.
Men hoten runt Europa växer.
– Ryssland är akut. USA skapar osäkerhet. Kina påverkar handel och energi.
Frågan är inte om Europa rör sig.
– Utan om vi rör oss snabbt nog.
”Europa måste stå på egna ben”
Anna Wieslander ser en nödvändig framtidsfråga:
– Europa måste börja planera för en verklighet där USA spelar en mindre roll.
Det tar tid.
– Sådana investeringar tar decennier.
Samantha Job avslutar med en tydlig signal:
– Att Europa står på egna ben är positivt.
Och hon vill se ett närmare samarbete mellan EU och Storbritannien.
– Vi vill bygga europeisk försvarsförmåga tillsammans med Norge, Storbritannien och andra. Annars riskerar Europa att missa innovation och kapacitet.
Paneldeltagarna
Joakim Paasikivi Senior geopolitisk rådgivare vid Mannheimer Swartling.
Samantha Job Storbritanniens ambassadör i Sverige.
Anna Wieslander Chef för Atlantic Councils verksamhet i Norden och expert på europeisk säkerhet.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
