EU:s avregleringsgiv hotar gröna kliv
EU jagar konkurrenskraft med avreglering i rekordfart. Kritiker varnar för att panik och kortsiktighet riskerar att rasera klimatambitioner och långsiktigt försprång, skriver Jill Bederoff, Dagens Industri.
Det är torsdag den 12 februari. På slottet Alden Biesen i östra Belgien har ledarna för EU:s alla 27 medlemsstater samlats. Syftet med heldagsmötet kunde inte vara tydligare, regionens konkurrenskraft måste öka för att möta hotet från USA och Kina. Och det är bråttom. Investeringar måste attraheras, regelhinder avskaffas och nya handelsavtal ingås.
Text: Jill Bederoff, Dagens industri. Publicerad i Världen Om. ©2026 Bonnier News Business. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
EU vill stärka konkurrenskraften genom avreglering. Kritiker varnar för att den gröna given och klimatledarskapet monteras ned i panik och kortsiktigt. Civilsamhället ser lobbyism och bristande konsekvensanalyser bakom en kursändring som kan underminera hållbar
omställning.
Det är torsdag den 12 februari. På slottet Alden Biesen i östra Belgien har ledarna för EU:s alla 27 medlemsstater samlats. Syftet med heldagsmötet kunde inte vara tydligare, regionens konkurrenskraft måste öka för att möta hotet från USA och Kina. Och det är bråttom. Investeringar måste attraheras, regelhinder avskaffas och nya handelsavtal ingås.
”Vi är i ett rätt unikt läge. Jag tror att de allra flesta är överens om vad det är som är problemet”, sade Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé till Dagens industri inför mötet.
Men alla mynt har två sidor, och så även detta. På andra sidan myntet finns de som fortsatt värnar om den hållbara omställning som EU gått i bräschen för och det försprång som den skulle kunna ge upphov till, om den inte monteras ned innan den fått effekt.
Samma vecka som högnivåmötet i Belgien får Stockholm besök av Frans Timmermans, en av de främsta företrädarna för EU:s gröna giv och klimatpolitik, för att ta emot 2030-sekretariatets pris till Jakob Lagercrantz minne. Motiveringen lyfter särskilt fram vikten av mod, långsiktighet och uthållighet, ledord som ersatts av panik och kortsiktighet.
”Det som händer nu är verkligen jätteproblematiskt. EU har under många årtionden byggt upp ett globalt ledarskap, inte minst på klimattoppmötena där Frans Timmermans och andra företrädare för EU drivit på”, säger Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.
”Det har blivit en del av EU:s varumärke och konkurrenskraft. Med den inbromsning vi ser nu tappar vi det försprånget. Inte minst på fordonssidan, där Kina springer förbi EU:s bilindustri trots att det finns massor av ambitiösa företag i Europa som hör av sig och ber om tuffa krav som de vet stärker deras konkurrenskraft.”
Bakom scenförändringen finns omvärldsfaktorer som geopolitisk osäkerhet med upprustning som följd, ett USA som inte längre går att lita på och ett Kina som rullar på allt snabbare. Men också en ny politisk spelplan i EU från 2024 till 2029.
”När extremhögerns populism och klimatförnekande kombineras med Moderaternas partigrupp EPP:s enorma fokus på tillväxt och gör det kortsiktigt, då kan de mötas. Men om EPP skulle vara mer fokuserade på långsiktig, stabil tillväxt, även på 10–20 års sikt, så borde de ju inte vilja ha någonting med högerpopulisterna att göra. Men gång på gång, framför allt kring frågor som handlar om miljö, klimat och mänskliga rättigheter, väljer EPP öppet eller mer eller mindre dolt, att samarbeta med ytterhögern”, säger Pär Holmgren.
Oliver Hoedeman
”EU överger den europeiska gröna givens konkurrensstrategi, som skulle hjälpa europeiska företag att ligga i omställningens framkant.”
Det är inte bara det europeiska regelverket som monteras ned, utan också kraven i de handelsavtal som tecknas i rask takt för att kompensera för en allt mer osäker USA-marknad. Och när det stöter på motstånd, för att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer högre krav, kallas de för nationalister och buntas ihop med ytterhögern, berättar Pär Holmgren.
”Men vi vill ju se mer globalt och internationellt samarbete, riva murar och hjälpas åt. Så långt ifrån nationalism och protektionism som man kan komma. När vi hamnar i samma slutsats som ytterhögern gör vi ju det utifrån helt olika analyser. Vi gröna ser handelsavtalen som väldigt viktiga verktyg för att kunna ställa krav på motparten, som exempelvis att leva upp till Parisavtalet, förändra och förstärka synen på mänskliga rättigheter eller minska användningen av antibiotika i djuruppfödningen.”
Han ifrågasätter det narrativ som media, men framför allt högergrupperna, sprider om att europeiska bönder klagar på för tuff miljölagstiftning.
”Alla bönder som jag har träffat under mina sex år som EU-parlmentariker, pekar på att risken för en osund och orättvis konkurrens ökar om vi tillåter andra länder att använda mycket mer antibiotika och hormoner i sina djur.”
Men det är inte bara politiska företrädare som med oro ser på den historiskt snabba avregleringsagendan i EU. Under fjolåret lade EU-kommissionen fram inte mindre än 10 omnibus-förslag som syftar till att förenkla regelverket, varav de flesta avser hållbarhet. Civilsamhällesorganisationerna, de ickestatliga aktörerna som på engelska kallas NGO:s, kämpar också med näbbar och klor för att göra sina röster hörda.
”Att konkurrera med lägre standarder är ingen vinnande strategi för Europa. EU överger, utan en ordentlig faktabaserad analys, den europeiska gröna givens konkurrensstrategi, som syftar till att hjälpa europeiska företag att ligga i framkant i energiomställningen och den bredare ekologiska omställningen”, säger Olivier Hoedeman, koordinator på Corporate Europe Observatory, CEO, i Bryssel.
Han lyfter även den så kallade Bryssel-effekten. Termen, som myntades 2012 av Anu Bradford, professor vid Columbia Law School, beskriver hur EU:s regelverk och standarder blir globala normer, även utanför unionen, då multinationella företag av ekonomiska skäl väljer att följa EU:s stränga regler på alla marknader för att få tillgång till den stora inre marknaden.
”Det är ett faktum att vissa industrisektorer lider av hård internationell konkurrens. Det beror dock inte på överreglering, som förespråkarna för avreglering hävdar, utan främst på höga energipriser och på EU:s misslyckande att utveckla en stark industripolitik med motsvarande offentliga investeringar i motsats till Kina och USA under Biden”, säger Olivier Hoedeman.
Draghi- och Letta-rapporterna, som släpptes under 2024, har haft ett mycket stort genomslag i debatten genom att föreslå en kombination av storskaliga strategiska offentliga investeringar och avreglering med syftet att öka regionens konkurrenskraft.
”Men i praktiken driver dock EU:s beslutsfattare framför allt vidare avregleringsdelen, samtidigt som man fortsatt misslyckas med att enas om de åtgärder som krävs för storskaliga strategiska offentliga investeringar”, säger Olivier Hoedeman.
Att fokus hamnat på avreglering förklarar han med att industrilobbygrupper som European Round Table for Industry och Business Europe sedan Rysslands invasion av Ukraina bedrivit omfattande kampanjer för att övertyga kommissionen och EU:s regeringar om att överreglering är ett huvudproblem.
Att industrin och näringslivet lobbar mot EU för att påverka regelverket är inget nytt, men takten i avregleringarna är uppseendeväckande, menar Margarida Martins, policychef för miljölagstiftning på European Environmental Bureau, EEB, i Bryssel.
”Vissa civilsamhällesorganisationer har lämnat in formella klagomål till EU:s ombudsman för att de konsekvensbedömningar och konsultationer som ska göras med intressenterna innan nya regler eller regelförenklingar kan ske, inte har gjorts för omnibus-förslagen”, säger Margarida Martins.
”Och nu ger de sig också på de riktlinjer som ska säkerställa att EU inför lagar som är evidensbaserade, transparenta och ändamålsenliga, Better Regulation Guidelines. Just nu är det mycket som hamnar under rubriken politisk brådska, vilket får till följd att det blir väldigt otransparent varför lagstiftningen ser ut som den gör och vilka intressen den egentligen tjänar.”
Samarbete är sedan länge ett tillvägagångssätt för civilsamhällesorganisationerna att göra sin röst starkare, men nu söker de även stöd från allmänheten. Ett av många exempel på det sistnämnda är kampanjen Hands off Nature, som i skrivande stund samlat över 180 000 underskrifter.
”Skogarna glesas ut, floderna torkar, det vilda djurlivet försvinner. Vi förlorar ren luft och vatten och de grönområden vi är beroende av. Och ändå håller de europeiska lagar som har skyddat vår natur på att i det tysta monteras ned, under det falska löftet om ”förenkling”. Vår natur är under attack, det tänker vi inte tillåta”, står det att läsa på kampanjens sajt.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om mars 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
