Det är först när vaccinerna inte får avsedd effekt som man inser hur viktiga de är. Covid-19-pandemin visade hur snabbt ett nytt virus kan spridas under tiden som forskarna försöker ta fram nya vaccin. Virus som muterar snabbt kan också ta sig förbi befintliga vaccinskydd. Det årliga vaccinet mot säsongsinfluensa är framtaget utifrån en kvalificerad gissning från forskarnas sida om vilka virusvarianter som kommer att dominera, baserat på vilka virus som cirkulerade under föregående säsong. Under 2025 utvecklade H₃N₂-varianten flera mutationer efter det att WHO hade valt vilka varianter som skulle ingå. Därmed blev vaccinet mindre effektivt. Det ledde till att influensasäsongen både i Amerika och Europa inleddes tidigt och blev svårare.
Ur The Economist, 1 april 2026, översatt av InPress. ©2026 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Nya bredspektrumvacciner kan ge skydd mot hela virusfamiljer och framtida pandemier. Forskare utvecklar vaccin som riktar sig mot stabila virusdelar eller stärker immunförsvarets generella beredskap.
Det är först när vaccinerna inte får avsedd effekt som man inser hur viktiga de är. Covid-19-pandemin visade hur snabbt ett nytt virus kan spridas under tiden som forskarna försöker ta fram nya vaccin. Virus som muterar snabbt kan också ta sig förbi befintliga vaccinskydd. Det årliga vaccinet mot säsongsinfluensa är framtaget utifrån en kvalificerad gissning från forskarnas sida om vilka virusvarianter som kommer att dominera, baserat på vilka virus som cirkulerade under föregående säsong. Under 2025 utvecklade H₃N₂-varianten flera mutationer efter det att WHO hade valt vilka varianter som skulle ingå. Därmed blev vaccinet mindre effektivt. Det ledde till att influensasäsongen både i Amerika och Europa inleddes tidigt och blev svårare.
De här bristerna är en oundviklig följd av vaccinernas funktionssätt. De tränar immunförsvaret på att känna igen specifika egenskaper på patogenernas yta. Men egenskaperna kan förändras. En lösning kan vara att snabba på produktionen av vaccin så att den håller jämna steg med nya varianter.
Det finns dock en annan strategi. Vad skulle hända om man kunde ta fram vacciner som skyddar mot en hel virusfamilj, som influensa eller coronavirus, och inte bara mot vissa varianter? Och en ännu mer spännande lösning skulle vara om ett enda vaccin skulle kunna skydda mot många olika familjer av virus, bakterier och till och med allergener.
De flesta vacciner verkar genom att ”träna upp” den del av immunförsvaret som svarar på infektioner baserat på minnet av tidigare möten. Detta ”anpassningsbara” system består främst av B- och T-celler beväpnade med receptorer som känner igen specifika antigener – molekyler på ytan av virus eller bakterier.
När en ny patogen dyker upp i kroppen hittar de immunceller som har motsvarande receptorer som den främmande angriparen och börjar föröka sig. Denna process kan ta flera dagar. Under tiden sprids infektionen. Efter den första exponeringen finns dock en del av dessa immunceller kvar i kroppen som minnesceller.
Vacciner utnyttjar detta genom att i förväg presentera en ofarlig version av en antigen. I coronavirusvacciner är detta en del av spikproteinet. I influensavacciner är det normalt hemagglutininproteinets huvuddel, som ger influensavirus deras ”H”-klassificering (till exempel H₁N₁). Båda dessa proteiner gör det möjligt för virusen att ta sig in i värdceller. Detta är dock också de delar av viruset som är mest benägna att mutera, vilket gör att patogener kan ta sig förbi minnescellerna.
Ett sätt att göra vacciner mer effektiva mot olika virusvarianter är att utforma dem så att de riktar in sig på egenskaper som inte förändras lika ofta.
Pamela Bjorkman vid California Institute of Technology, Caltech, och hennes kollegor har utvecklat ett coronavirusvaccin som består av en ”mosaik” av små molekylära fotbollar med 60 ytor. Varje yta är täckt av ett fragment av spikprotein. I en version av vaccinet är åtta olika undersektioner av spikproteinet slumpmässigt arrangerade på ytorna, ett från SARS-CoV-2, covid-19-viruset, och resten från olika sarbecovirus, en grupp SARS-liknande virus som återfinns hos djur.
När det testades på möss och makaker skapade vaccinet en immunreaktion mot delar av spikproteinet som är gemensamma för alla virus i provet. Immunsystemets B-celler har två armar som vardera bär en receptor, och de binder som starkast när båda armarna kan fästa mot samma mål. När B-cellerna, som riktar in sig på de bevarade, det vill säga minst föränderliga, delarna av spikproteinerna, mötte mosaikvaccinet band de som bäst. Dessa B-celler skalades sedan upp inne i kroppen och sparades som minnesceller. Forskarna upptäckte att detta vaccin skyddade djur mot det ursprungliga SARS-viruset, som inte ingick i mosaiken.
Den här typen av komplexa molekyler är svåra att tillverka och anpassa för användning på människor. För att komma runt detta utvecklar forskarna en mRNA-version, budbärar-RNA, av vaccinet som, när det administreras, ger instruktioner till djurets egna celler att sätta samman vaccinet. RNA-strängarna
kodar för flera varianter av spikproteinet, samt för instruktioner om hur man skapar en mosaikboll med hjälp av cellens eget membran.
Här ingår en molekyl som transporterar spikproteinfragmenten till cellens yta och en annan molekyl som utnyttjar cellens eget maskineri för att få en del av membranet att knoppas av i bubbelliknande vesiklar. I praktiken innebär detta att små mosaikvaccinbollar skapas från cellens egen yta.
Andra forskare tillämpar liknande idéer på influensa. Forskare vid Duke University har skapat 80 000 variationer av influensaproteinet hemagglutinin och injicerat denna blandning i möss och illrar. Deras vaccin gav ett brett skydd mot olika influensavarianter genom att tvinga immunförsvaret att utveckla svar mot proteinets bevarade skaftdel, istället för den variabla huvuddelen. ”Det blir ett slags schack matt”, säger Nicholas Heaton, som ledde studien. ”Viruset kan inte ta sig förbi.”
Ett antal försök med bredspektrumvacciner på människor är redan på gång. Men projekten stöter på politiska utmaningar. Den amerikanske hälsoministern Robert F. Kennedy Jr. vill se forskning om vacciner som fokuserar på det han beskriver som ”naturlig immunitet”. Han har också uttalat sig skeptiskt om mRNA.
Många av de mest lovande bredspektrumssatsningarna just nu är dock beroende av mRNA. En studie, som finansierats av Kennedys administration, provar ett influensavaccin tillverkat av blandningar av hela inaktiverade virus. Vissa forskare är skeptiska till att det kommer att generera en bred respons mot olika varianter.
Den här typen av bredspektrummetoder bygger på samma principer som konventionella vacciner: att träna det adaptiva immunförsvaret att känna igen specifika egenskaper hos en patogen, men främst sådana som är mindre benägna att förändras. I en ny studie från Stanford University använde dock forskarna en annan metod. Istället för att träna immunförsvaret att memorera vissa patogener, ville de försätta lungorna i ett konstant beredskapsläge. Det skulle möjliggöra snabba reaktioner på nästan alla angripande mikrober.
Denna metod förlitar sig delvis på det medfödda immunförsvaret, en snabbare men mindre specifik uppsättning försvarsmekanismer bestående av celler inklusive makrofager, som kan omsluta patogener och förstöra dem. Man utgick länge från att det medfödda immunförsvaret saknade minne, men nyare forskning tyder på att det inte stämmer.
Denna insikt kom från en osannolik källa: det hundra år gamla tuberkulosvaccinet Bacillus Calmette-Guérin, BCG. Forskare har länge känt till att när BCG-vaccinet började användas minskade dödligheten kopplad till andra typer av infektioner dramatiskt. Detta ledde i sin tur till att forskarna upptäckte att det medfödda immunförsvaret faktiskt kan tränas. BCG-vaccinet justerar till exempel i vilken utsträckning som vissa gener i immunsystemets celler är aktiverade eller inaktiverade. Dessa anpassningar gör att cellerna håller hög beredskap. Det får också T-celler att ta sig till lungorna, där de använder signalmolekyler, kända som cytokiner, för att fortsätta aktivera det medfödda immunförsvaret.
Stanford-teamet ville återskapa denna effekt. De tog fram ett vaccin i form av en nässpray som kombinerade två komponenter. Den första var en molekyl som triggade cellerna i det medfödda immunförsvaret så att de omedelbart aktiverades. Den andra var ett oskadligt äggprotein som fungerade som en antigen. Detta fick T-celler att ta sig till lungorna, där de fortsatte att aktivera de medfödda immuncellerna under flera månader.
Teamet placerade en droppe av vaccinet i nosen på möss fyra gånger under loppet av flera veckor. De kom fram till att möss som vaccinerats på detta sätt var skyddade mot SARS-CoV-2 och relaterade coronavirus. Virusnivåerna i mössens lungor var cirka 700 gånger lägre än hos ovaccinerade djur. Effekterna dröjde sig kvar under åtminstone tre månader. Därefter utförde teamet test med bakterier och kom fram till att mössen även klarade att hantera smitta av Staphylococcus aureus och Acinetobacter baumannii. Deras reaktion på allergener försvagades också. ”Det är en fantastisk studie”, säger Mihai Netea, professor i immunologi vid Radboud University i Nederländerna, som inte var delaktig i studien.
Men även om det kan verka spännande, krävs fortsatt mycket forskning. Forskarna vid Stanford hoppas snart kunna testa sitt vaccin på människor och söker för närvarande ekonomiskt stöd för en fas 1-studie. De anser att deras vaccin överensstämmer med hälsominister Kennedys önskan om bredspektrumvacciner baserade på ”naturlig immunitet”. Men även om man tar sig förbi de politiska hindren kan det finnas biologiska gränser. Resultaten från studier på möss kan inte alltid överföras till människor. Det finns också en enorm genetisk variation i människors immunförsvar.
De flesta forskare betraktar dessa typer av bredspektrumvacciner som komplement till traditionella antigenspecifika vaccin. ”Traditionella vacciner har prövats och testats i tvåhundra år”, säger Bali Pulendran, som ledde Stanford-studien.
Universalvacciner är kanske inte lika långverkande och ger kanske inte ett lika starkt skydd mot specifika varianter. Men om ett nytt virus skulle överföras till människor eller en muterad influensavariant utvecklas i början av vintersäsongen, skulle ändå många vara tacksamma för att de finns.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
