Ur The Economist 29 januari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
President Donald Trump gillar snabbmat nästan lika mycket som han älskar tullar. Vid en federal nedstängning under Trumps första mandatperiod bjöd han ett besökande lag i amerikansk fotboll på bankett med burgare och ”massa, massa pommes frites”. Enligt en medarbetare beställde han under valkampanjen 2016 ofta två fiskburgare och två Big Macs, men åt dem utan bröd.
Han brinner också för handelspolitik. Han har kallat ”tull” för språkets vackraste ord. Det återkom fem gånger i en nyligen publicerad sammanfattning av hans ”America First”-syn på handelspolitiken. Där fick också hans finansminister i uppgift att identifiera felvärderade valutor som bidrar till obalans i handeln eller ger USA:s handelspartners orättvisa övertag.
Går det att förena presidentens två passioner? Ja, vi tror tyvärr det. Sedan 1986 har The Economist använt Big Mac-priser runt om i världen som ett sätt att snabbt identifiera felvärderade valutor.
Vårt index bygger på principen om ”köpkraftsjustering”: värdet av en valuta ska avspeglas i vad man kan köpa för den. Om man behöver 10 dollar för att köpa något i USA och 40 yuan för att köpa exakt samma sak i Kina, då är dollarns köpkraft fyra gånger högre än yuanens. Växelkursen borde alltså vara 4 yuan per dollar.
En svaghet med denna teori är svårigheten med att hitta identiska varor att köpa i flera länder. McDonald’s löser problemet genom att servera en strikt standardiserad Big Mac världen över. ”Du vet vad du får”, som Trump en gång påpekade.
Den senaste utgåvan av The Economists Big Mac-index tyder på att många valutor runt om i världen är undervärderade mot dollarn. Det kostar 5,79 dollar att köpa en Big Mac i ursprungslandet, men bara 3,52 dollar, omräknat till yuan, att köpa samma hamburgare i Kina. Om Trump hade anordnat motsvarande burgarbankett i Peking snarare än i Washington, hade det blivit nästan 40 procent billigare. I Mexiko vore det drygt 20 procent billigare och i Kanada 6 procent. Undantaget är euroområdet. Euron är nu nästan 3 procent övervärderad mot dollarn.
Många länder har, som Trump påtalar, stora handelsöverskott till USA (se diagram). Dessa överskott beror ofta på landets roll i den globala leveranskedjan snarare än någon orättvis konkurrensfördel. Exempelvis kan länder där dyr elektronik monteras ha ett stort överskott gentemot USA, men stora underskott gentemot de länder från vilka dyra komponenter importeras. Trots det kan uppenbara överskott komma att väcka Trumps vrede och förkärlek för tullar.
Förvärras problemet av valutorna? De flesta av länderna med handelsöverskott har ökat snarare än minskat i konkurrenskraft under det senaste året, enligt vårt index. Det beror huvudsakligen på att deras valutor har försvagats gentemot dollarn. I flera fall beror det också på att Big Mac-priserna har stigit mindre där än i USA. I Sydkorea exempelvis, har priset förblivit oförändrat, medan det ökat med 10 cent i USA.
När Trump reagerar med tullar kan han skada USA:s konkurrenskraft än mer, genom högre priser och lägre efterfrågan på utländsk valuta. Trump älskar både tullar och snabbmat. Priset för den ena kärleken kan gå ut över den andra.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om april 2025. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
