Artikel ur The Economist 24 mars 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Om USA väljer att avsluta sanktionerna mot Ryssland, får landet ändå svårt att bedriva handel utan Europas stöd. Större delen av den ryska centralbankens frysta tillgångar finns i Europa och de ryska bankerna skulle vara avskurna från Swift.
Vladimir Putin tycks tro att julafton kan komma tidigt i år. Kreml hoppas på en snabb normalisering av relationen med USA, och har därför frågat ryska bolag vilka sanktioner de vill att Onkel Sam lyfter allra först. USA verkar angeläget. Vita husets sändebud Steve Witkoff har uttryckt att lättnader kan komma när man når en vapenvila i Ukraina. Den 25 mars gick Ryssland med på att säkerställa säker passage i Svarta havet – om väst lyfter sanktioner mot företag som påstås bidra till den ryska jordbruksindustrin, däribland en bank som också har hjälpt till att finansiera rysk oljeexport.
Väst har fler sanktioner mot Ryssland än mot de sex nästkommande länderna på listan, sammantaget (diagram 1). Bara USA har infört nästan 6 500 sanktioner sedan februari 2022, när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Europa har ännu fler (diagram 2). Många av dem straffar personer i Putins närhet genom att frysa deras tillgångar i väst. Andra riktar in sig på ryska industrier som energi, vapen och finans, och blockerar tillgång till teknik, västerländska marknader och betalning i dollar. Det är dessa Kreml vill bli av med.
Även om USA verkar vilja ha lättnader, är det tabu att diskutera sådant i Europa. Det är möjligt att Europa väljer att behålla sanktionerna även om USA lyfter sina. En del geopolitiska experter anser att det inte skulle spela någon större roll. Tillgång till amerikansk teknik, valuta och betalningsnätverk, menar de, är vad Ryssland verkligen är ute efter. Men vår analys tyder på att de har fel. Utan europeiskt stöd skulle Rysslands handel, tillgång till betalningssystem och utländska investeringar förbli allvarligt begränsade.
Ta handeln till att börja med. Om USA avslutar sanktionerna kan det blåsa liv i varuhandeln länderna emellan, som minskade med 90 procent mellan 2021 och 2024. Redan före invasionen var den handeln dock värd relativt blygsamma 35 miljarder dollar. En eventuell återhämtning vore lika blygsam. Jämförelsevis handlade Ryssland med EU före kriget till ett värde av 258 miljarder euro. Om Europa står fast uteblir den handeln.
Ryssland kan hoppas på större effekt om USA upphör med sanktioner mot energiexporten, Kremls främsta inkomstkälla. USA står bakom ett G7-pristak som förbjuder försäkringsbolag, rederier och banker inom gruppen att medverka till försäljningen av rysk råolja, såvida den inte säljs för mindre än 60 dollar per fat. Innan Joe Biden avgick svartlistade han dessutom 155 tankfartyg som har transporterat olja för rysk räkning. Men Kreml har hittat nya fartyg, nya hamnar, och pristaket har haft mindre effekt än man hoppats. Efter en nedgång i januari har oljeexporten återhämtat sig till 3,5 miljoner fat per dag, vilket är högre än 2021. Lättade sanktioner skulle inte ge någon större extra skjuts.
Möjligheterna på naturgasområdet är också begränsade. Lyfta sanktioner mot Arctic LNG 2, Rysslands storsatsning på flytande naturgas, kan bidra till att omleda viss export, men troligen inte förrän 2026, då ett globalt gasöverskott väntas. Och det var Putin som 2022 stängde Rysslands största pipeline till Europa. Även om Ryssland vill börja sälja igen, är det Europa som avgör om det finns köpare.
Men hävandet av amerikanska exportförbud då? Sedan 2022 har Ryssland kringgått restriktioner genom att köpa kinesiska kopior och omdirigera varor via Centralasien. Många av de värdefulla produkter man inte lyckats ersätta – exempelvis högteknologiska maskiner – kom tidigare från Europa. Vissa ”dual-use”-varor, med både civila och militära tillämpningar, kommer främst från USA. Men exportförbud för vapendelar kan kvarstå även om andra restriktioner hävs.
Ett annat område där Ryssland hoppas på framsteg, är internationella betalningar. Att ryska banker uteslutits från Mastercard och Visas kortnätverk, betalningssystemet Swift, samt det ”korrespondent”-nätverk som hanterar dollartransaktioner i USA, har skapat friktion i utrikeshandeln. Så har till exempel ryska företag hindrats från att föra tillbaka hårdvaluta från Kina och Indien, de främsta köparna av rysk olja, vilket har försvagat rubeln. De blockerar också Rysslands tillgång till 274 miljarder euro i tillgångar som ägs av landets centralbank och förvaras i väst.
Om USA släpper sanktionerna skulle sådana problem minska, men inte upphöra. Större delen av den ryska centralbankens tillgångar finns i Europa och förblir sannolikt frysta. De flesta ryska bankerna skulle fortsatt vara avskurna från Swift, med bas i Belgien. De kan också få svårt att få tag på dollar om amerikanska banker tvekar inför att genomföra betalningar på grund av europeiska sanktioner. Tre år av krig har förvandlat Ryssland till en ekonomisk svart låda. Rysslands medlemskap i Financial Action Task Force, en global anti-penningtvättsorganisation, har suspenderats. Landet påverkas också av splittrade regelsystem i väst, vilket i sig kan avskräcka banker från att ta ryska kunder.
Det som då finns kvar är utlandsinvesteringarna, som minskat med 43 procent sedan slutet av 2021. Utländskt ägande av rysk statsskuld har praktiskt taget upphört (diagram 3). Hopp om en vändning har bidragit till att stärka rubeln med 20 procent sedan Trumps tillträde. Förnyade inflöden skulle stärka valutan ytterligare och ge respit för ryska banker, som idag är statens huvudsakliga långivare. Den ryska realekonomin har också gott om utrymme för investeringar. Flyg- och elektroniksektorerna behöver fräschas upp. Bil- och logistikföretag saknar maskiner och pengar. Vostok Oil i norra Ryssland har ett av världens största planerade projekt för oljeutvinning. Där krävs 15 nya orter, 3 flygplatser, 3 500 km kraftledningar och mer därtill, till en beräknad kostnad av 110 miljarder dollar.
Mindre kapitalintensiva företag kan vara lockade att återvända. Enligt en råvaruhandlare vattnas det i munnen hos tjänsteföretag inom oljeutvinning. Men de flesta skulle förmodligen fortsätta tveka inför att investera i Ryssland, även om USA:s sanktioner upphör. Sanktionerna kan komma tillbaka – om Ryssland bryter sina löften, eller med en ny president i Vita huset. Många investerare i Ryssland förlorade sina tillgångar efter invasionen, och den ryska staten kan komma att konfiskera dem igen. Det kan skada bolagens anseende. Aktieägare kan göra uppror. Alla dessa risker, för att komma åt en ekonomi mindre än Texas. Oavsett allt annat kan potentiella investerare få svårt att hitta en ansedd bank som vill hantera transaktioner till och från Ryssland.
Lättade amerikanska sanktioner lär knappast förändra Rysslands ekonomi. Europa kan till och med försöka sabotera avspänningen, även om det riskerar att väcka Trumps vrede. Europeiska tillsynsmyndigheter kan meddela utländska banker att om någon av deras Rysslandsrelaterade överföringar visar sig ha kopplingar till europeisk verksamhet, blir de straffrättsligt ansvariga. Många utomeuropeiska transaktioner passerar Dublin, Frankfurt eller London i något skede.
Nya vägar för rysk krigsekonomi
Putin tror att landets framtid finns i handeln med Kina och Indien. Vad kan gå fel?
Man kan från europeiskt håll besluta att skrota pristaket på olja och istället förbjuda europeiska rederier och finansföretag från inblandning i rysk oljehandel. Man kan förbjuda tankfartyg som konstaterats ha transporterat rysk olja från att lägga till i hamnar på kontinenten. Ett mer drastiskt alternativ vore att stänga ute köpare av rysk olja i tredje land, och de företag som tillhandahåller banktjänster för dessa, från europeiska finansiella tjänster och EU:s inre marknad. Ett sådant beslut skulle innebära stora kostnader och riskera kraftiga motreaktioner, inte minst från Trump, som kan se européernas motsträvighet som ett sätt att undergräva hans förhandlingar. Europa kommer bara att överväga sådana sanktioner om det fredsavtal USA föreslår är avskräckande.
Trumps tjänstemän har ännu inte diskuterat sina sanktionsplaner med EU. ”Det är helt idiotiskt”, rasar en källa förtrogen med ledande europeiska makthavare. För Ryssland har Europa alltid varit viktigare än USA. Med Trumps vokabulär innebär det att Europa har bra kort på hand. Om de känner sig förbisedda och hotade, kan de frestas att spela ut dem.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2025.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
