Artikel ur The Economist 27 februari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Från att arvens värde som andel av BNP sjönk under 1900-talet, har arvens värde stigit kraftigt de senaste åren – till 10 procent av BNP. Under 2025 kommer folk i den rika världen att ärva cirka 6 000 miljarder dollar.
En ogift förmögen man; fyra eller fem tusen om året. Vilken härlig utsikt för våra flickor!”
I Stolthet och fördom behövde Jane Austen inte förklara för 1800-talsläsaren vad Mr Bingleys ”fyra eller fem tusen om året” betydde, eller varför det gjorde Mrs Bennet upphetsad. Och det säkraste sättet att bli rik var inte att arbeta hårt, utan att gifta sig med rätt person.
Snabbspola till i dag, då rika länder börjar påminna om Austens värld. Arv är tillbaka – och kommer att ställa ekonomin och samhället på ända.
Statliga statistikorgan publicerar nästan inga uppgifter om arv, eftersom deras mätningar inte är anpassade för att spåra enorma engångsutbetalningar. Därför har The Economist samlat akademiska bedömningar om det årliga ”arvsflödet” – värdet av det som folk lämnar vidare till sina arvingar i form av konstverk, kontanter, fastigheter och liknande – för ett antal länder (se graf 1).
År 1900 uppgick arv av bland annat stora aktieportföljer och gods till mer än 20 procent av BNP i vissa länder. Arvens värde sjönk sedan under 1900-talet, tills de nyligen åter steg kraftigt. Mot slutet av 2010-talet var arvens värde i genomsnitt 10 procent av BNP.
I år kommer folk i den rika världen att ärva omkring 6 000 miljarder dollar. I många länder stiger också andelen av förmögenheter som kommer från arv. Under 2023 blev 53 personer enligt banken UBS dollarmiljardärer genom att ärva pengar, vilket inte är långt ifrån de 84 som blev det genom sitt arbete.
Som andel av nationell produktion har det årliga värdet av arven i Frankrike fördubblats sedan 1960-talet. I Tyskland har de trefaldigats sedan 1970-talet. I Storbritannien är de dubbelt så viktiga som inkomsterna för dem som föddes på 1980-talet, jämför med generationen innan. Arven i Italien är nu värda mer än 15 procent av BNP – kanske tillräckligt för att få dagens Mrs Bennet att skicka sina döttrar till palatsfester i Rom. Det är bara Irland som går emot utvecklingen mot arvsvälden; där är åtminstone testamentena blygsamma och har inte vuxit särskilt mycket på sista tiden.
I USA lämnar de döda i dag efter sig 20 dollar för varje 100 dollar som arbetsgivarna betalar i lön. Och även om sådana siffror är slående, underdriver de övergången till ett arvsvälde, en ”inheritokrati”. Den genomsnittliga familjestorleken har minskat kraftigt på senare år. Ett visst arv delas därför mellan färre personer. Med brittiska siffror beräknar vi att de senaste decenniernas minskade födelsetal har ökat beloppet som tillfaller den genomsnittlige arvtagaren med ungefär 60 000 pund (750 000 kronor), eller 24 procent. Att ha en bror eller syster kan vara trevligt, men det har sitt pris.
Sjunkande arvsskatt ökar också andelen av det legat som en arvinge får behålla. I början av 1900-talet svarade intäkterna från arvsskatter för en avsevärd del av den totala skatten som togs ut i USA och Storbritannien (se graf 2). Men under seklets andra hälft vände sig politikerna mot dessa skatter. En del påverkades av lobbying. Andra befarade att förmögenhetsskatter i en globaliserad värld skulle få de rika att flytta sina bopålar. Många länder, som Kanada, Indien, Norge och Ryssland, har avskaffat dem helt. Många i USA skulle oerhört gärna vilja att deras regering gjorde likadant. Mer än 20 amerikanska delstater dumpade sina förmögenhetsutjämnande skatter mellan 1976 och 2000.
The Nest om hur syskon hanterar ett arv. Foto: Craig Hudson/TT
Populärkulturen skvallrar om arvets växande betydelse. Tv-serien Succession kretsar kring osämjan inom en syskonskara som försöker ta kontroll över sin fars medieimperium. Filmen Crazy Rich Asians följer våndorna och vedermödorna hos en kvinna som gift in sig i en dynasti från Singapore. Skönlitteratur – från The Nest av Cynthia d’Aprix Sweeney till John Lancasters Capital behandlar frågor som uppstår när man ärver stora belopp. I den senare romanen får en person ett hus i London: ”Ekvationen var för enkel och för nedslående. I debetspalten hade hon förlorat sin mor, i kreditspalten hade hon nu en enorm mängd kontanter.”
Arvsväldets uppsving återspeglar tre faktorer: stigande förmögenheter, förändrad demografi och långsammare ekonomisk tillväxt. Efter första och andra världskriget kollapsade värdet av förmögenheter i förhållande till nationalinkomsten. Många av Europas byggnader var förstörda. Hög inflation urholkade värdet av kontanter och statsobligationer. Politikerna fick smak för höga förmögenhetsskatter och förstatliganden. Många rika familjer, som släkten Vanderbilt, såg sina förmögenheter skingras.
Sedan dess har särskilt bostäder blivit mer värdefulla, delvis på grund av restriktiv planreglering, vilket hämmar tillgången. Värdet av fastigheter som ägs av britter har stigit från lite drygt 1 000 miljarder pund (130 procent av BNP) i mitten av 1990-talet till nära 7 000 miljarder pund (270 procent av BNP) de senaste åren. Förmögenhetsskatter är illa sedda, aktiemarknaden har blomstrat, medan inflationen – åtminstone tills nyligen – har varit låg. Tack vare kapitalförvaltare och indexfonder har de rika blivit bättre på att undvika Vanderbiltarnas öde.
Den andra faktorn är demografi. Baby-boomers i efterkrigsgenerationen har samlat på sig förmögenheter eftersom de klev in på marknaden just när huspriser och aktiekurser började rusa. Tyskar över 65 års ålder utgör en femtedel av befolkningen, men äger en tredjedel av landets förmögenhet. Amerikanska baby-boomers, som också utgör en femtedel av invånarna, äger hälften av landets nettovärde – 82 000 miljarder dollar (se graf 3). Nu börjar den åldersgruppen dö, och lämnar stora tillgångar till sina arvingar.
of Economics.
Foto: gabriel-zucman.eu
Ekonomisk tillväxt är den tredje faktorn. 2014 bevisade Thomas Piketty på École d’économie de Paris och Gabriel Zucman, som då var på London School of Economics, att länder med långsammare tillväxt samlar större förmögenheter i förhållande till nationalinkomsten. Folk bygger på sina besparingar i en ganska stadig takt, men BNP stiger inte lika snabbt. På grund av de senaste årens svaga ökning av både befolkning och produktivitet, har den rika världens BNP-tillväxt avtagit avsevärt. Enligt våra data tycks de snabbast växande länderna, som USA och Irland, vara mindre drabbat av arvsvälde än de långsammaste, som Tyskland och Italien.
Arvsboomen kan i sin tur förstärka trenden mot långsammare ekonomiskt tillväxt. Precis som på Honoré de Balzacs tid är det bästa sättet att bli rik i allt högre grad inte att arbeta, utan att göra ett gott parti när man gifter sig. ”Man måste uthärda tio års elände … och slicka domstolsgolvet med sin tunga”, säger en person i Pappa Goriot, när han mästrande förklarar att bara en idiot skulle välja en lön framför ett arv.
På 2000-talet har den översta procenten av franska arvtagare åter större inkomster än den procent som har högst lön. De ekonomiska följderna kan bli stora. Om folk fokuserar mer på äktenskapsförmedling än på att grunda företag, blir innovationen lidande. I den rika världen är redan entreprenörskapet sedan länge i förfall.
Växande arv ökar klyftorna mellan folk på toppen och i botten. Siffror från USA:s centralbank visar att en amerikan som tillhör de 5 procent bäst avlönade har i snitt fått långt över 50 000 dollar i arv, mot cirka 5 000 dollar för en medelinkomsttagare. Hero Ashman vid University of California i Berkeley och Seth Neumuller vid Wellesley College bedömer att förmögenhetsöverföringar mellan generationer står för en fjärdedel av förmögenhetsklyftan mellan svarta och vita amerikaner.
Arvsboomen skapar särskilt stor ojämlikhet på fastighetsmarknaden, oavsett om förmögenhetsöverföringen sker under livet eller efter döden. Forskning på USA av finanstjänstföretaget Legal & General pekar på att om ”Mammas och pappas bank” var ett företag, skulle den vara ett av landets tio största bolåneinstitut. Generöst stöd från släktingar ökar i sin tur graden av husägande bland unga – kanske med en tredjedel eller mer, enligt en rapport av Eirik Eylands Brandsaas på Federal Reserve. Samtidigt är de som saknar välgörare förlorare.
Dessa insikter har en viktig innebörd för äktenskapsmarknaden. Vårt råd är tydligt: du bör hitta dagens Mr Bingley med ”fyra eller fem tusen om året” snarare än någon som är smart och jobbar hårt.
Betrakta två unga kvinnor: ”Förmånstagaren Frida” och ”Arvslösa Anna”, som båda bor i London och tillhör den bäst betalda tiondelen av stadens invånare (100 000 pund om året). Med den lönen borde båda kunna köpa en av de tio procent dyraste bostäderna i staden. Men den kostar 1,2 miljoner pund. Lyckligtvis har Frida fått ett sådant hus av sina föräldrar. Anna har inte samma tur. Även om hon jobbar hårt och sparar hälften av sin inkomst efter skatt, kommer hon knappast att kunna betala lånen på en så dyr bostad. Vem gifter du dig helst med?
Arvsboomen har redan stjälpt äktenskapsmarknaden över ända. I de förmögnare delarna av USA talar 20–30-åringar öppet om behovet av att gifta sig rikt. Ekonomer diskuterar fenomenet med ”assortativ parning”, där människor bildar par med sådana som liknar dem. De flesta undersökningar fokuserar på utbildning eller inkomst, men nyare forskning visar att även arvingar tenderar att gifta sig med varandra. Etienne Pasteau, som tidigare verkade vid École d’économie de Paris, och Junyi Zhu på Bundesbank, gör bedömningen att arv har två och en halv gånger större inverkan än arbetsinkomster när det gäller att förklara tyska äktenskapsval. Enligt en annan rapport från Danmark, blir arvsfrågan en allt viktigare förklaring till hur personer väljer partner.
Zoomers är rikare än du tror
Millenniegenerationen var fattigare i det här skedet av livet. Detsamma gällde babyboom-generationen.
Arvsboomen lär växa ett tag till. Enligt våra beräkningar kommer dödsfallen inom efterkrigsgenerationen att stiga fram till 2036, när 1,5 miljoner av dem drar sin sista suck i USA. Värdet på fastigheter och aktier kommer förmodligen också att öka, och bygga på pengahögen som ska slussas vidare till nästa generation. I en värld med högre räntor kan den som ärver och placerar pengarna på banken eller i statspapper klara sig riktigt bra som rentier. Under tiden fortsätter regeringar att sänka arvsskatter snarare än att höja dem. Under de närmaste åren kan världen få se uppkomsten av en arvsklass som blir ännu mer bestående än överklassen på Jane Austens tid. Vilken härlig utsikt – för en del.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om juni 2025. Översättare: Johan Erséus
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
