Partikapitalismen i Kina
Kommunistpartiet kopplar greppet över Kinas teknikföretag.
Ur The Economist, 20 november 2021, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Med statliga investeringar håller kommunist-partiet entreprenörerna i schack med mer än 130 000 privata företag som samfinansieras av staten. Och investerare i väst har dessutom ovetande hängt med i utvecklingen. Detta hotar dock Kinas tillväxt.
Man skulle lätt kunna missta det för ett av världens mest tekniktillvända investmentbolag. China Internet Investment Fund, CIIF, har nämligen en aktieportfölj som världens riskkapitalister bara kan avundas. Fonden är delägare i ett dotterbolag till Pekingbaserade ByteDance, moderbolag till sociala mediefenomenet TikTok och Twitter-kopian Weibo. Fonden äger också aktier i koncernen SenseTime, en av Kinas mest framstående aktörer inom artificiell intelligens, AI, och den populära videotjänsten Kuaishou. Listan på investeringar är med andra ord som ett branschens ”Vem är vem?”.
Men det verkligt förbluffande är investeringsvillkoren. CIFF:s 1-procentiga andel i ett dotterbolag till ByteDance ger nämligen fonden befogenhet att utse en av tre styrelseledamöter i den grupp som förfogar över nyckellicenserna till den kinesiska marknaden för videoklipp. Man har även slutit ett liknande avtal med det New York-noterade Weibo. För endast 10,7 miljoner yuan (1,5 miljoner dollar) har CIIF fått en ägarandel på 1 procent. De här företagen behöver således knappast mer kapital. CIIF planerar dessutom för en fond på 100 miljarder yuan – tillräckligt för att kunna konkurrera med stora riskkapitalföretag i Silicon Valley. De verkar dock inte särskilt intresserad av den enorma avkastning som investeringarna säkerligen kommer att ge.
Anledningen är att CIIF, grundad för bara fem år sedan, inte är någon typisk investerare. Fonden ägs nämligen till största delen av Kinas mäktiga tillsynsmyndighet för internet, Cyberspace Administration of China, CAC. Det är ungefär som att USA:s federala kommunikationskommission skulle få rabatterade andelar i teknikkoncerner som Facebook och Twitter. Och därtill möjlighet att utse styrelseledamöter, för att sedan kunna styra dem i önskad riktning.
Till attack mot tekniksektorn
CIIF:s investeringar är vidare symptomatiska för den nya statskapitalism som nu växer fram i Kina. Med president Xi Jinpings goda minne har tillsynsmyndigheterna de senaste åren satt igång en intensiv attack mot tekniksektorn. Man anser nämligen att den har fått för stort inflytande och rört sig för långt bort från kommunistpartiets kärnvärden. Teknikmagnater som Jack Ma, medgrundare av e-handelsjätten Alibaba, har tyglats. Man har ritat om hela affärsmodeller på order från högre ort. Man kan säga att inriktningen för den kinesiska ekonomin är förändrad.
Att en kommunistisk regim tvingar en fri marknad att böja sig för staten är precis vad man kan förvänta sig. Statliga investeringar i privata företag är inte heller något nytt. ”Garantifonder”, massiva statliga investeringsinstrument som styr pengar till halvledare och andra priorierade områden, har blivit en del av investeringslandskapet. Men inblandningen har ökat kraftigt de senaste 20 åren.
Privata företag med statligt anknutna investerare ökade sin andel av allt registrerat kapital i Kina från 14,1 procent 2000 till 33,5 procent 2019. Det visar en forskningsrapport av Chong-En Bai vid Tsinghua-universitetet i Peking, Chang-Tai Hsieh från Booth School of Business i Chicago och två andra akademiker. Även om antalet statligt kontrollerade investerare inte har ökat, så har de gjort betydligt fler affärer med privata företag (se diagram 1). Därför kan man bäst beskriva dagens kinesiska företagslandskap som ett statligt-privat handelskomplex. 2019 hade mer än 130 000 privata företag bildat samriskbolag med statsägda aktörer, en ökning från 45 000 vid millennieskiftet.
Kraftig stigning av offentliga investeringar
Foto: Chicago Booth
Explosionen av statligt finansierade privata företag har sedan dess stått för nästan hela ökningen av nyregistrerat aktiekapital i Kina. De offentliga investeringarna i privata företag steg kraftigt från 9,4 miljarder dollar 2016 till 125 miljarder dollar 2020. I år ser de dock ut att sjunka, enligt uppgifter från forskningsföretaget Dealogic (se diagram 2).
Företagens tillväxt i Kina är med andra ord omöjlig att separera från staten. Det är framför allt teknikbranschen som har hamnat i fokus. Sektorn har länge hållits tillbaka av regleringar, och ibland har en och annan frontfigur inom tech tryckts ned några pinnhål. Nu verkar man tycka att man behöver ta till än hårdare tag för att hålla entreprenörerna i schack.
Att öka regeringens inflytande över privata företag genom finansiella intressen har blivit ett verktyg för att kontrollera dem. Det har länge ryktats om statliga ”gyllene aktier”: små investeringar som ger hög grad av kontroll. Men det är först på senare tid som inblandningen blivit offentlig i bolag som Weibo och ByteDance. Det är troligt att den här sortens statliga investeringar kommer att öka, säger Nana Li från intresseorganisationen Asian Corporate Governance Association.
Globala investerare som en gång spenderat stora summor för att ta sig in på den blomstrande kinesiska marknaden har ovetande hängt med. Amerikaner och andra känner sig troligen inte särskilt bekväma med det nya upplägget. Och fler kan komma att påverkas. CAC, den yttersta kraften bakom de statliga investeringarna i startup-företag, fick nyligen befogenhet att granska de stora kinesiska teknikkoncernernas utländska aktielistor.
Partiet har stärkt sitt grepp
Vad innebär den nya ordningen för de företag som är berörda? CIIF:s ordförande Wu Hai har förklarat att fonden ingår i ”Kinas landslag”, en sammanfattande benämning på de viktigaste statsägda företagen. Kommunistpartiet har öst finansiellt och politiskt stöd över CIIF-företag, säger Sun Xin vid King’s College i London. Men han tillägger att samma investeringar har lett till att bolagens regelefterlevnad granskas hårdare. Och dessutom till att partiet har stärkt sitt direkta grepp om företagsledningarna.
”Det verkligt stora misstaget vore snarare att förlora kontrollen över företag som agerar i strid mot partiets ideologi.”
Nis Grünberg, vid tankesmedjan Mercator Institute for China Studies i Berlin.
CIIF:s mål skulle inte fungera som införsäljning av ett riskkapitalbolag. Fonden har åtagit sig att inte sträva efter ”överdriven lönsamhet” i sina investeringar. Det känns som ett eko av de statliga topptjänstemännens senaste skrivelser om den ”ohämmade tillväxt” och ”oordnade kapitalexpansion” som de anser präglar kinesiska teknikkoncerner. Fondens fokusområden är AI-chip, robotteknik, kvantdatorer och blockkedjor. Dessa sammanfaller med just de sektorer som regeringen har pekat ut som prioriterade i sin 14:e femårsplan, ett av statens viktigaste styrdokument. Företagen har utan tvekan noterat detta.
ByteDance har hävdat att CIIF-investeringen inte har gett fonden särskilt mycket inflytande över verksamheten. Om detta är sant har företaget ändå av egen vilja valt att slaviskt följa den nya statliga politiska inriktningen. TikToks ägare har officiellt begränsat arbetstiderna till 10–19 på vardagar. Förändringen kom efter att staten hade skällt ut Jack Ma och Alibaba för att uttryckligen stödja ”996”-kulturen, det vill säga att arbeta 9–21 sex dagar i veckan. Alibaba är ett av de företag vars grundare har valt att avgå till följd av repressalierna.
Informella kontakter har blivit viktigare
I takt med att Xis statliga kontroll av techjättarna visar sig allt tydligare, blir även de potentiella nackdelarna uppenbara. Det gäller till exempel den inbyggda fyrkantigheten i partiets alltmer dogmatiska metoder. Under de senaste 20 åren har kontakten mellan företag och lokala myndigheter varit ytterst viktig för den kinesiska ekonomiska modellen. Historiskt sett har förbindelserna handlat om affärer, inte om partiideologi.
Men på senare tid verkar lokalregeringarna ha blivit alltmer upptagna av ideologiska övningar, säger Chang-Tai Hsieh från Booth School of Business. Det handlar bland annat om frekventa ”studiemöten”, där partifunktionärer samlas för att läsa och diskutera fördelarna med Xi Jinpings tänkande. Det har blivit svårare att knyta kontakter mellan statliga och privata företag. Nu krävs informella kontakter med högre ledare, säger han.
Rädsla att förlora kontrollen
Foto: Gavekal Research
Ett annat problem är den låga riskbenägenheten bland de nya statsanknutna aktieägarna. Ekonomen Arthur Kroeber beskrev nyligen Kinas modell som en ”riskkapitaliststat”. Modellen efterliknar en stor investerare som tar små andelar i nystartade företag. CIIF är bemannat av chefer som har erfarenhet av investeringar i teknik och nystartade företag. Ändå har staten en riskvilja som en ängslig byråkrat. Chefer i den privata sektorn som arbetar med statligt anknutna företag beskriver tjänstemännens växande rädsla för att göra misstag. Att förlora statens pengar på investeringar verkar inte vara den främsta farhågan, säger Nis Grünberg vid tankesmedjan Mercator Institute for China Studies i Berlin. Det är istället att förlora kontrollen över företag som agerar i strid mot partiets ideologi.
Alltså har vi ett rätt obehagligt framtidsperspektiv med en ny era av Xis partikontroll över ekonomin. Statskapitalisterna är rädda för inte kunna leva upp till ideologiska diktat, vilket riskerar att sänka avkastningen och kväva företagens dynamik. CIIF:s styrelseledamot i ByteDance har ingen tydlig affärserfarenhet i sitt CV, enligt Li, men däremot en gedigen bakgrund inom kommunistisk propaganda. För att lyckas med affärer i Kina nuförtiden kan kunskaper om hur man undviker att hamna i konflikt med partiet visa sig ovärderliga.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, maj 2022.
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
