Ur The Economist, Of Mars and Venus 13 mars 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Män och kvinnor har alltid haft olika syn på världen. Men det slående är att klyftan i politiska åsikter har vidgats i takt med att unga kvinnor – till skillnad från unga män – blir påtagligt mer liberala. The Economist har analyserat opinionsundersökningar från 20 rika länder. Resultatet visar att åsiktsklyftan mellan killar och tjejer växer.
På en trendig matmarknad i Polens huvudstad Warszawa diskuterar två kvinnliga ingenjörer hur svårt det är att träffa en trevlig, upplyst man. Paulina Nasilowska fick en stor löneförhöjning för några år sedan. Hennes pojkvän frågade: ”Har du prasslat med din chef?”. Han är nu en före detta pojkvän.
Paulinas väninna, Joanna Walczak, minns en man hon mötte på Tinder som avslöjade att han var en ”rödpiller”-kille, en anspelning på filmen ”Matrix” som syftar på någon som ser verkligheten klart. I ”manosfären”, en global nätcommunity med arga män, betyder det att man har insett att män är förtryckta. Han ansåg att hushållsarbete och barnomsorg var kvinnosysslor, och att kvinnor inte kunde vara ledare. Det var deras första och sista dejt.
Som så många andra unga polska kvinnor stöder Paulina och Joanna vänsterliberala partier som tar kvinnofrågor på allvar och lovar att legalisera abort. De klagar över att unga polska män hellre stödjer högern, ibland till och med extremhögern. Som i valet förra året. Då valde 18–29-åriga män i första hand Konfederacja, ett parti som hyllar marknadsekonomi, monarki och traditionella sociala värderingar. ”Mot feminister. Till försvar för riktiga kvinnor” är ett av dess slagord. Omkring 26 procent av de unga männen stödde partiet – mot bara 6 procent av de jämnåriga kvinnorna.
Unga polska män klagar också. Feminismen har gått för långt, säger två brandmän i 20–30-årsåldern i en liten stad. Lukasz berättar att han brukade kunna gå på dans i en by och träffa ”kvinnor som var hustrumaterial”. Nu för tiden ”håller alla på att lägga upp skamlösa bilder på sig själva på sociala medier”, säger han beklagande. ”Alla medier är vinklade och drar kulturen åt vänster”, gnäller Mateusz. Ingen av männen vill uppge sitt efternamn. Folk erkänner inte längre att män och kvinnor ofta vill göra olika sorters arbete.
I en stor del av de rika länderna blir åsikterna bland unga män och kvinnor alltmer polariserade. The Economist har analyserat opinionsmätningar från 20 rika länder, med hjälp av European Social Survey, America’s General Social Survey och Korean Social Survey. För två årtionden sedan var skillnaden liten mellan män och kvinnor i åldern 18–29 år när de själva fick placera sig på en tiogradig skala från mycket liberal till mycket konservativ. Men av vår analys framgår att gapet 2020 hade vuxit till 0,75 (se diagram 1). Som jämförelse är det ungefär dubbelt så stor åsiktsskillnad som mellan personer med eller utan högskoleexamen.
Med andra ord var de unga männen 2020 bara något mer benägna att beskriva sig som liberala än som konservativa – gapet var bara 2 procentenheter. Unga kvinnor var däremot mycket mer benägna att dra åt vänster än åt höger. Här var gapet rejält, 27 procentenheter.
I alla de stora länderna som vi granskade var unga män mer konservativa än unga kvinnor (se diagram 2). I Polen var gapet 1,1 på en skala 1–10. Det var saftiga 1,4 i USA, 1,0 i Frankrike, 0,75 i Italien, 0,71 i Storbritannien och 0,74 i Sydkorea. Män och kvinnor har alltid haft olika syn på världen. Men det slående är att klyftan i politiska åsikter har vidgats, i takt med att unga kvinnor – till skillnad från unga män – blir påtagligt mer liberala.
För unga kvinnor är framgångarna som nåddes av tidigare generationer feminister – som kraftigt ökade möjligheter på arbetsplatser och i det offentliga livet – något som hör till det förflutna. De fokuserar på pågående orättvisor, från mäns våld mot kvinnor till hårda abortlagar i vissa länder, inkomstskillnader och kvinnors oproportionerligt stora ansvar för barn och hushåll. Många män håller i stort sett med dem. Men en påfallande stor och röststark grupp gör det inte. Unga kvinnors ivriga liberalism kan komma från en känsla att det återstår mycket kamp och att motståndet kommer att vara hårt.
Klyftan avspeglas inte helt i röstresultat, men den märks. En mätning visade att 72 procent av unga amerikanska kvinnor som röstade i kongressvalet 2022 stödde en demokratisk kandidat. Motsvarande siffra för unga män var 54 procent. 2008 fanns det knappt någon märkbar klyfta. I Europa, där många val erbjuder en uppsjö av partier, är det troligt att unga kvinnor stödjer dem längst ut på vänsterkanten, medan unga män snarare föredrar högerpartier, ibland även de mest radikala.
Foto: Milner Moshe
I det franska presidentvalet 2022 var unga män klart mer positiva än kvinnorna till Eric Zemmour, en kandidat som har skrivit en bok som rackar ned på Simone de Beauvoir, Frankrikes mest kända feminist. I det tyska förbundsdagsvalet 2021 noterades den hittills största vänster-höger-klyftan mellan unga kvinnor och män, enligt Ansgar Hudde vid Kölnuniversitetet. Det högerextrema portugisiska partiet Chega, som fick stora framgångar i valet i mars 2024, hade sin kraftigaste bas bland unga och outbildade män. Och Sydkorea valde 2022 en öppet antifeministisk president. Mer än 58 procent av männen mellan 20 och 30 röstade på honom – medan en lika stor andel av de jämnåriga kvinnorna stödde hans motståndare.
Åsiktsskillnaderna mellan könen märks också i hur de ser på varandra. Personer i 27 europeiska länder tillfrågades om de höll med om att ”främjandet av kvinnors och flickors rättigheter har gått för långt eftersom det hotar männens och pojkarnas möjligheter”.
Föga förvånande var det fler män än kvinnor som instämde. Men det märkbara var att unga män var mer antifeministiska än äldre män, vilket strider mot den gängse uppfattningen att varje generation är liberalare än den förra. Gefjon Off, Nicholas Charron och Amy Alexander vid Göteborgs universitet använder en holländsk analogi för att illustrera skillnaden mellan unga (18–29) och gamla (65+) europeiska män. I den här frågan är klyftan lika stor som mellan genomsnittliga anhängare av Geert Wilders högerextrema Frihetspartiet och landets vänsterliberaler.
Liknande mönster syns i andra utvecklade länder. Även om fler unga brittiska män anser att det är svårare att vara kvinna, 35 procent, än att vara man, 26 procent, så är de mer benägna än äldre brittiska män att tycka att det är svårare att vara man än att vara kvinna. Unga brittiska kvinnor tror oftare än sina mödrar på motsatsen. Nära 80 procent av sydkoreanska män i 20-årsåldern anser att män är diskriminerade. Knappt 30 procent av män över 60 håller med, och ligger därmed i nivå med såväl unga som äldre kvinnor.
I Kina frågar opinionsmätningarna inte hur folk röstar, men de har noterat en liknande skillnad mellan unga män och kvinnor när det gäller könsroller (se diagram 3). Yue Qian vid University of British Columbia och Jiaxing Li vid Shanghais medicinska universitet studerade mätdata för 35 000 kineser. I sin analys upptäckte de att unga män var mycket mer benägna att instämma i påståenden som ”män bör främst satsa på karriären, medan kvinnor bör prioritera familjen” och ”när ekonomin är dålig, bör kvinnliga anställda avskedas först”.
Unga kinesiska män hade inte särskilt annorlunda åsikter än äldre män, medan unga kvinnor hade långt mer jämställda åsikter än sina mödrar. Claire, som är marknadsundersökare i Peking, och som använder ett engelskt namn för att vara anonym, säger att hon vill ha en partner som behandlar henne som en jämlike och delar hushållsarbetet. ”Jag tror att de flesta kinesiska män inte skulle klara de kraven”, suckar hon. Dr Qian påpekar att när kinesiska par går till ”äktenskapsmäklarnas hörn” i parker, så skryter de om sina söners jobb och utbildningar, men döljer sina döttrars framgångar av rädsla för att stöta bort potentiella friare.
Vad är det som händer? De troligaste skälen till den växande klyftan är dels utbildning; unga män får idag mindre av det än unga kvinnor. Dels erfarenhet; utvecklade länder har blivit mindre könsfokuserade, något som män och kvinnor upplever olika, samt filterbubblor där sociala medier ökar polariseringen. I demokratier är det dessutom många politiker på högerkanten som skickligt underblåser unga mäns missnöje, medan många på vänstersidan knappt erkänner att unga män har verkliga problem.
Men det har de, och utbildning är det största bekymret. Även om männen i toppen klarar sig bra, har många av de övriga det kämpigt. I rika länder är det 28 procent av pojkarna, men bara 18 procent av flickorna som inte klarar miniminivån i läskunnighet enligt Pisas tester av högstadieelever. Och kvinnor har gått om män på universiteten (se diagram 4). Inom EU steg andelen män 25–34 år med högskoleutbildning från 21 till 35 procent mellan 2002 och 2020. För kvinnor var ökningen kraftigare, från 25 till 46 procent. I USA är klyftan ungefär lika stor, 10 procentenheter fler unga kvinnor tar universitetsexamen.
Skillnader i utbildning leder till skillnader i åsikter. Det är troligare att de som läser på universitet anammar en liberal och jämlik syn på världen. Utbildningsklyftan medför också skillnader i hur män och kvinnor uppfattar liv, arbete och kärlek. Förenklat uttryckt: när en kvinna i ett rikt land lämnar universitetet, hittar hon sannolikt ett skrivbordsarbete och kan försörja sig själv. Men när hon ger sig ut på dejtingmarknaden, förutsatt att hon är heterosexuell, upptäcker hon att liberala, välutbildade män är en bristvara, eftersom det finns fler kvinnliga än manliga högskoleutbildade. Charelle Lewis, en 26-årig vårdarbetare i Washington D.C., klagar över att jämnåriga män mentalt är ”som småpojkar”.
Dejtingmarknaden kan också vara dyster för män som inte studerat vidare. Ambitiösa kvinnor ratar dem. Den unge polske mjölkbonden Michal Pazura pausar från arbetet med att pumpa traktordäck och minns en flickvän som ”inte gillade lukten” på gården, och lämnade honom för att flytta till en stad. ”Jag ville ha en traditionell, stabil livsstil. Hon ville ha kul.”
Manliga bönder har så svårt att hitta en partner att realityprogrammet Bonde söker fru är ett av de populäraste på polsk tv, liksom i många andra länder. ”Det är svårt att säga vad unga kvinnor letar efter hos en man nuförtiden”, säger den polske brandmannen Lukasz. Förr nöjde de sig med en man som hade ”stabil inkomst, kunde fixa saker i huset … och hade körkort”, minns han.
Kommer åsiktsklyftan att påverka hur många av dagens unga som till slut bildar familj och får barn? Det är för tidigt att säga. Men för dem som anser att den rika världens störtdykande födelsetal är ett problem, är de tidiga tecknen nedslående.
I USA har Daniel Cox, Kelsey Eyre Hammond och Kyle Gray vid Survey Centre on American Life kommit fram till att generation Z, vanligen definierat som personer födda mellan slutet av 1990-talet och början på 2000-talet, har sina första kärleksförhållanden flera år senare än millenniegenerationen, födda mellan 1980 och slutet av 1990-talet, eller Generation X, födda 1965–1980, och löper större risk att känna sig ensamma. Dessutom är generation Z-kvinnorna, till skillnad från äldre kvinnor, dramatiskt mer benägna än jämnåriga män att beskriva sig själva som ”queer” – 31 procent av kvinnorna mot 16 procent av männen. Det återstår att se om denna dåliga matchning kommer att bestå, och hur den i så fall påverkar framtidens familjebildningar.
Motreaktionerna mot feminismen kan vara särskilt starka bland unga män eftersom det är de som känner sig mest hotade att kvinnornas framsteg. Bättre jobb för kvinnor behöver inte betyda sämre jobb för män – men många män tror det. Äldre män är mindre bekymrade, eftersom de sannolikt redan har ett etablerat yrkesliv eller är pensionerade. Yngre män har tvärtom bara hunnit börja, så det är ”troligast de som ser konkurrens från kvinnor som ett potentiellt hot mot deras framtida livsresa”, menar forskarna Off, Charron och Alexander.
I en studie kom de nyligen fram till att unga europeiska män är särskilt benägna att ogilla kvinnor och anse att feminismen har gått för långt om arbetslösheten nyss har stigit inom deras område och de upplever att samhällets institutioner är orättvisa. Antifeministiska synpunkter, tillägger de, är något som ofta förebådar högerextrema och auktoritära åsikter.
Allt manligt muttrande är inte grundlöst. I en del länder tenderar skilsmässodomstolar att gynna mödrar i vårdnadstvister. I andra är pensionsreglerna skeva. Män börjar jobba tidigare och är yngre när de dör, men pensionsåldern för kvinnor i rika länder är i genomsnitt något lägre. I Polen är den fem år lägre, så en polsk man får räkna med att arbeta tre gånger längre än han kommer att leva som pensionär, medan förhållandet för kvinnor är 1,4 gånger längre, konstaterar Michał Gulczyński vid Bocconi-universitet i Milano.
Det tycker många män är orättvist. Den polske brandmannen Mateusz påminner om när någon frågade en politiker på vänsterkanten hur hon, som är så mån om lika rättigheter, ställer sig till lika pensionsålder. ”Hon bytte ämne”, fnyser han.
En annan sak som särskilt påverkar unga män är värnplikten. Det är de som först kallas in; kvinnor är ofta undantagna. I Sydkorea, där militärtjänst är obligatoriskt för män och ökänt ansträngande, eldar det på den manliga irritationen. I Europa är värnplikt inte längre vanligt, men Rysslands invasion av Ukraina har gjort unga män i grannländer, som Polen, mer oroliga för att de ska bli inkallade, säger Gulczyński.
Sociala medier, den lins som unga människor alltmer använder för att betrakta världen genom, kan ha ökat på polariseringen. Först låter de folk bilda ekokammare. När homogena grupper av likasinnade diskuterar ett ämne, brukar de bli mer extrema, eftersom individer söker bekräftelse genom att upprepa gruppens kärnbudskap i allt starkare termer och förkasta dem som ifrågasätter det.
När grupper av frustrerade unga män kopplar upp sig sjunker konversationen ofta ned i kvinnohat. I mansdominerade kinesiska nätforum är frasen ”feministhora” vanlig, tillsammans med en bild där tecknet för knytnäve satts in i ”feminist” för att få det att låta mer aggressivt.
När en man ansluter sig till en arg nätgrupp är trycket att stanna där starkt. Benjamin, som är student i Washington D.C., säger att han brukade vara en ”rödpiller-kille” som ”jobbade som städare, käkade på McDonald’s och vältrade sig i självömkan”. Han såg föreläsningar på nätet om hur han skulle blåsa upp sitt självförtroende och ragga upp kvinnor. När han lämnade manosfären hånade hans vänner honom som ”blåpiller”, någon som luras av etablissemanget, eller en ”cuck”, en svag man.
För det andra fångar algoritmerna in användarna med innehåll som förskräcker eller vredgar, och får världen att verka både mer skrämmande och orättvis än den är. Kvinnor som klickar på metoo-historier får fler sådana. Detsamma gäller män som klickar på berättelser om män som blivit felaktigt anklagade för våldtäkt. Båda grupperna kan få överdrivna uppfattningar om vilka risker som de själva löper.
”Man går till ett gym för att träna och en kvinna råkar komma inom ens synfält, man tittar på henne och plötsligt är man känd på Tiktok för att vara typ sextrakasserare”, säger Kahlil Rose, en 28-årig konservativ man i Atlanta. Det har inte hänt någon han känner. Men han har sett det i sin mobil, så det är något han tänker mycket på. Benjamin, studenten i Washington, bidrar med ett lika dystert perspektiv: ”Män i min ålder är rädda för att gifta sig eftersom de hör varnande berättelser: ’hon vänsterprasslar, ansöker om skilsmässa och tar allt han har arbetat ihop’”.
Kvinnor möter en annan värld på nätet. Julia Kozik, student i Warszawa, följer ett tips hon såg på TikTok. När hon åker taxi tar hon ett av sina hårstrån och lägger under sätet ifall hon blir bortförd och polisen behöver DNA-bevis. ”För det mesta undviker jag män till varje pris”, säger hon.
Den politiska vänstern har gjort en hygglig insats för att övertyga kvinnor om att den bryr sig om deras problem. Men den har inte räknat ut hur man talar till män, hävdar den liberala akademikern Richard Reeves i boken Of boys and men. Progressiva antar ofta ”att ojämlikhet mellan könen bara kan slå åt ena hållet, det vill säga till kvinnornas nackdel”. Och de klistrar etiketter som ”toxisk maskulinitet” så urskillningslöst att de antyder att det är något medfött fel med att vara man.
Men det lär knappast locka omogna pojkar och män att ifrågasätta sitt beteende, utan snarast skicka dem till nätets manosfär där de kommer att övertygas om att de inte har gjort något fel och att liberalerna är ute efter dem.
En del högerpolitiker har däremot hittat sätt att nå de missnöjda männen. Donald Trump är ett uppenbart exempel. Han odlar ”en bild av virilitet och manlighet”, hävdar Daniel Cox på organisationen Survey Centre on American Life. Trump lockar unga män som inte följer nyheterna genom att dyka upp på ultimate fighting-tävlingar. Han brukar ”stå på männens sida i kulturella konflikter”.
2018 förnekade han att det här som han sa var en förflyttning av bevisbördan vid våldtäkt och sexuella övergrepp: ”Det är en väldigt skrämmande tid för unga män i Amerika när man kan bli skyldig till något man kanske inte är skyldig till … Det är en av de mycket, mycket dåliga saker som händer just nu”. Progressiva kan avfärda detta som tal i egen sak av en serieförövare. Men det finns skäl att tro att Trumps machobeteende ”slår an en sträng hos unga män”, säger Cox.
Ingendera sidan har lyckats ta itu med de underliggande problemen som driver män och kvinnor åt olika håll. Det viktigaste är att beslutsfattare måste fundera mer på hur skolan ska fungera för underpresterande pojkar. Reeves föreslår att man anställer fler manliga lärare och som standard låter pojkar börja skolan ett år senare, eftersom de mognar långsammare än flickor. Eftersom ”avsegregeringen av arbetsmarknaden varit nästan helt ensidig”, skulle staten kunna biffa upp yrkesträningen för att förbereda unga män för jobb som de nu skyr, inom till exempel hälsa, utbildning och administration. Om sådana reformer hjälper fler pojkar och män att anpassa sig till en värld i förändring, skulle det gynna både män och kvinnor.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2024.
Översättare: Elisabet Flodin
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
