Ur 1843 The Economist, 10 januari 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Västs sanktioner verkar bita dåligt – i alla fall på ryska elitens vanor. Den extravaganta livsstilen fortsätter bland de rika – medan vanliga ryssar som inte har dollar eller ”rätt bankkort” får det allt mer knapert.
Moskvavintern är festsäsong. Nyligen berättade en vän om en överdådig tillställning på en nattklubb som han deltagit i. DJ:ar spelade hypnotisk, psykedelisk trance-musik, champagnen flödade och röda strålkastare svepte över det pulserande dansgolvet. Kriget i Ukraina har pågått i två år och Moskvaborna verkar ha återgått till att ägna sig åt hedonistiska utsvävningar.
Festprissarna på nattklubben fick anstränga sig för att överrösta den dunkande musiken när de tipsade varandra om hur man tjänar pengar i den nya ryska ekonomin. Eftersom det är svårt att få tag på dollar, har det skapat nya möjligheter för transaktioner i rubel. Nya byggprojekt har dragits igång. Samarbetspartner i väst vill fortsätta göra affärer. Och man hittar nya kunder i Kina och Indien.
Min europeiske vän är affärskonsult och han slogs av de rika ryssarnas entusiasm. Det här var människor som normalt skulle ha åkt skidor i Courchevel vid den här tiden på året. ”De vet att det lär ta 25 år innan de får återvända till de franska alperna”, sade han. ”Men fram till dess kan de åka till Dubai eller festa här, där stämningen är hög.”
Den berättelse som regimen försöker sälja in inför det väntade omvalet av president Vladimir Putin under 2024, handlar om landets krigsframgångar. De lyckas presentera överraskande många belägg för det här narrativet.
”De vet att det lär ta 25 år innan de får återvända till de franska alperna. Fram till dess festar de här.”
Europeisk affärskonsult i Ryssland
I motsats till vad vissa förutspådde, har den ryska ekonomin inte fallit samman – trots de ojämförligt hårda sanktioner som infördes under 2022. Försäljningen av olja och gas till väst sjönk kraftigt, men det uppvägdes av högre energipriser och av att det fanns nya köpare i Asien. Rubeln föll kraftigt under 2023, men har sedan dess stabiliserats. De stora krigssatsningarna har samtidigt skapat jobb. Inflationen biter sig fast och en avmattning förväntas under 2024, då centralbanken håller räntorna höga för att motverka den. Men förra året kunde Putin skryta med att ekonomin hade växt med mer än 3 procent – inte helt utan grund.
Ryssland måste fortfarande importera många produkter, vilket blir dyrare med en svag rubel. Men människor som inte är fattiga verkar kunna absorbera prisökningarna, åtminstone så här långt. När de ryska bankerna kopplades bort från de internationella banksystemen, drabbades leveranskedjorna inledningsvis av vissa störningar.
Men medelklassen i Moskva hittade sätt att kringgå hindren och kan nu köpa västerländska varumärken via internet utan några större problem. Den digitala marknadsplatsen USmall anger priserna på iPhones och barnkläder från Ralph Lauren i rubel. Varorna kan köpas från tredjepartsleverantörer och betalas med ryska bankkort.
Butikerna i Moskva har gott om designerprodukter på lager. De flesta västerländska lyxvarumärken slutade leverera till ryska butiker 2022. Men när jag besökte TSUM, den ryska motsvarigheten till Harrods, strax före jul, visade en säljare stolt upp de senaste handväskorna från Gucci, Chanel och Louis Vuitton för kunderna. Väskorna var inköpta i Europa av en ”personal shopper”, som sedan tog med dem tillbaka till Ryssland i sitt privata bagage. Det var ont om varor från den senaste säsongen på hyllorna, men det fanns ändå tillräckligt många exemplar för att skylten ”2023–2024 års kollektion” inte skulle vara helt missvisande.
En del av varorna var begagnade. Säljaren visade en app som butiken utvecklat för att göra det enkelt för ryska kunder att sälja vidare lyxprodukter som de inte vill behålla. Begagnade Gucci-väskor är inte heller direkt billiga. Men med Moskvabornas lite invecklade logik kan det ändå kännas som ett fynd på grund av fluktuationerna i valutakurserna för rubel och euro. ”En bra affär för ryska konsumenter”, sade säljaren irriterat.
Den överdådiga konsumtion som pågår i Moskva just nu känns både bräcklig och utstuderad. Även om Kreml gärna framhåller att Ryssland är en nation som hålls samman av gemensamma värderingar och som kämpar tillsammans i motgång, verkar stämningen i huvudstaden handla mindre om motstånd och mer om förnekelse.
Nyligen ansåg myndigheterna att den uppsluppna vinterfest som nyligen hölls på en annan nattklubb bröt mot den allmänna ordningen. Värdinnan fotograferades iklädd en kroppskedja av diamanter och det var knappast mobilisering i krigstid som präglade tillställningen. ”Z”-loggan, en symbol för att man stöder invasionen av Ukraina, syntes tidigare överallt i Moskva. Nu är den nästan helt borta. Rekryteringsaffischer på busshållplatserna med retuscherade bilder på soldater i ny stridsutrustning är de enda visuella påminnelserna om kriget. ”Alla är trötta på det nu”, berättade en ung person i karriären för mig. ”Vi har gått vidare.”
Rysk elit i exil
Utvandringsvågen dränerar Ryssland – och lyfter de nya hemländerna. De som har gått i exil tar med sig sina vanor, sina nätverk, sin organisationsförmåga och sina värderingar.
Trots det frenetiska festandet finns det tecken på att invasionen av Ukraina kan ha påverkat den ryska ekonomin på mer långtgående sätt. Sallad Olivier, en majonnäsindränkt röra på rotfrukter, korv och kokta ägg, är en standardrätt på alla bord i samband med olika högtider. Den här vintern steg plötsligt priset på ägg kraftigt. Ingen vet riktigt varför, men det kan bero på att det råder stor brist på arbetskraft inom jordbruket på grund av att många arbetare är inkallade eller har lämnat landet.
I vissa regioner har människor inte råd att köpa en kartong med sex ägg och köper dem därför styckevis. En pensionär ställde till och med en fråga till Putin om äggpriset i samband med presidentens årliga frågestund för allmänheten. Putin lovade att titta närmare på saken.
Mot slutet av förra året publicerade centralbanken siffror som bekräftade skeptikernas oro: ryssarna hade växlat in sina rubel mot hårdvaluta i lika stora volymer som under de första, panikartade krigsmånaderna 2022. En del av den här aktiviteten är mindre oroväckande. Det finns anekdotiska belägg för att vissa växlar rubel till dollar för att kunna vara först med att köpa tillgångar när den lokala valutan gör ännu en kortsiktig djupdykning. Att hålla koll på växelkursen är en rysk hobby. Men många verkar också vilja ha sitt sparande i euro eller dollar.
Vid en första anblick är det ett riskfyllt val, ryssarna är teoretiskt sett avskurna från banksystemet i väst och med pengar i madrassen riskerar man att bli bestulen. Men också här finns det ett knep, en företagare berättar att ryssarna har börjat föra över sparande i hårdvaluta till nyöppnade bankkonton i Armenien och Kazakstan. Vissa webbplatser i väst blockerar ryska webbläsare, men medelklassen i Moskva kan ansluta via en VPN-tjänst och därigenom dölja sin identitet för att fritt flytta dollar via internet.
Sedan kriget började har de ryska myndigheterna blockerat många utländska webbplatser som Facebook och Instagram. VPN-tjänster har blivit en livlina för ryssar som vill ta del av annan information än det officiellt sanktionerade narrativet. Myndigheterna har slagit till mot VPN-leverantörer och därmed har de här tjänsterna blivit alltmer instabila. En vän berättar, att många i den ryska medelklassen inte litar på de lokala nyheterna och därför har köpt eget serverutrymme i Västeuropa. På så sätt kan de surfa fritt och säkert på internet.
Om de använder en VPN-tjänst för att dölja sin identitet kan medelklassen i Moskva nu surfa fritt och överföra dollar via internet.
Genom sådana utstuderade manövrer kan Moskvaeliten fortsätta leva ett relativt bekvämt liv. Nyligen var jag på en fest i en takvåning. Det var som en rysk vykortsscen: en snöstorm virvlade utanför de stora fönstren och Prokofjev ljöd från högtalarna. Gästerna smuttade på franska och italienska viner, och fyllde tallrikarna med rysk kaviar från buffén.
Dessa välbeställda människor utstrålade patriotism i en lättversion. Några av dem var tillräckligt gamla för att minnas Sovjettiden och undvek instinktivt alla politiska diskussioner. Om man trots allt pratade politik, var det i kod. De kritiserade inte regeringen, men till skillnad från nattklubbsmänniskorna använde de sig inte av de färdiga fraserna. Ingen nämnde kriget, även om det var underförstått varje gång man pratade om hur jobbigt det var numera att behöva byta flyg flera gånger när man besökte vuxna barn i Italien och Storbritannien.
Det här är en väljargrupp som Putin måste hålla sig väl med på lång sikt. Alla gäster var inte lika nöjda med hans vision av Rysslands framtid. ”Jag försöker bestämma mig för om mina barn ska utbilda sig i Storbritannien eller USA”, sade en vd. ”Det blir definitivt inte i Kina eller Ryssland.”
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, mars 2024. Översättare: Helén Gustafsson
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
