Artikel ur The Economist explains, 7 februari 2025, översatt av InPress. ©2025 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Tänk dig den perfekta staden. Gatorna är fyllda med butiker och kaféer. Skolor, museer och teatrar nås till fots. Grönområden utgör lugna oaser. Vissa städer, till exempel Köpenhamn, Paris och Tokyo, fungerar redan på det här sättet. Dessa promenadvänliga städer, som ibland kallas ”15-minutersstäder”, erbjuder allt som lokalbefolkningen kan behöva inom ett kort avstånd. En studie som nyligen publicerades i tidskriften Nature Cities, visar vilka städer som är bäst på det här.
Matteo Bruno med kollegor vid Sony Computer Science Laboratories i Rom, har beräknat promenadvänligheten i mer än 10 000 städer i världen. Först kartlade de hur lång tid det tar för invånarna i olika stadsdelar att nå ”viktiga bekvämligheter”, som skolor, sjukhus, restauranger och butiker, till fots. Därefter räknade de ut ett genomsnitt för hela staden.
Inte helt oväntat är europeiska städer de mest fotgängarvänliga. I en rankning av städer med över en halv miljon invånare ligger 45 av de 50 bästa i Europa. Milano har förstaplatsen. Den genomsnittliga Milanobon når bekvämligheter på en 7-minuterspromenad, och 98 procent av stadens befolkning bor i 15-minuterskvarter. I Asien hör Kyoto i Japan och Taiwans huvudstad Taipei till de mest promenadvänliga städerna.
Nordamerikanska städer saknas helt på topp 50-listan. Många av dem är utformade med bilen i fokus, med bostadsområden som breder ut sig långt från centrala bekvämligheter. Vancouverborna har regionens kortaste promenadavstånd, men hamnar först på 53:e plats i världen. Manhattan rankas som mycket promenadvänligt, men andra delar av New York City drar ner genomsnittet.
Forskarna ville också ta reda på hur städer kan göras mer promenadvänliga. Paris ligger exempelvis redan bra till: det tar de flesta parisare i genomsnitt bara 8 minuter att nå viktiga bekvämligheter till fots, och 93 procent av dem bor i 15-minuterskvarter. Men forskarna utvecklade en algoritm för att avgöra hur stadens nuvarande bekvämligheter skulle kunna flyttas för att ytterligare förbättra promenadvänligheten. De kom fram till att genom att omorganisera städerna lite skulle den genomsnittliga gångtiden kunna minskas med 2 minuter och 97 procent av befolkningen skulle kunna bo i 15-minuterskvarter. Det handlar om hur stadsplanering kan göra städer mer promenadvänliga, inte om det skulle vara ekonomiskt vettigt. Att locka butiker och restauranger till lugnare stadsdelar kan kräva statliga incitament.
Forskarna gjorde samma sak med ytterligare 53 städer (se diagram). Av dessa var 34 redan 15-minutersstäder för de flesta invånarna, men ytterligare 10 skulle kunna bli det. I Rio de Janeiro, till exempel, är servicen koncentrerad till kustnära stadsdelar. Om delar av den flyttas inåt landet kan den genomsnittliga gångtiden minskas från 25 till 15 minuter. På samma sätt bor ungefär hälften av Melbournes befolkning i 15-minutersområden, men forskarna räknade med att siffran skulle kunna öka till cirka 90 procent om bekvämligheterna var bättre spridda.
Tyvärr är det osannolikt att vissa städer någonsin kommer att bli ett paradis för fotgängare. På platser med stora förorter skulle det krävas en hel del nya bekvämligheter för att uppnå 15-minutersstatus. Om Atlanta ska bli lika promenadvänligt som en tätbefolkad stad som Berlin skulle det till exempel krävas ungefär tolv gånger så många viktiga bekvämligheter som det finns nu. Små förändringar kan ändå löna sig, mycket forskning har visat att mer promenadvänliga städer har friskare invånare och renare luft. Och ökad gångtrafik gynnar också lokala butiker och kaféer.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2025. Översättare: Elisabet Flodin
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
