Sjunkande skolresultat i rika länder
Skolan måste hitta tillbaka till grunderna, menar Mark Johnson.
Artikel 1/3 ur specialrapporten Schooling’s stagnation, som finns i sin helhet på www.economist.com, 7 juli 2024, översatt av InPress. ©2024 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Vad handlar artikeln om?
Skolresultaten i ett antal rika länder fortsätter att sjunka enligt internationlla jämförelsesiffror. Sjunkande kunskapsnivå kan på sikt bli riktigt dyrt.
Redan innan covid-19-pandemin kastade ut miljontals barn ur klassrummen, satt USA:s skolor fast i gamla hjulspår. I 50 år har man på nationell nivå följt elevresultaten i matte och läsförståelse genom ”National Assessment of Educational Progress”, en uppsättning referensprov som ibland kallas ”landets betygsdokument”. Under huvuddelen av de 50 åren syntes en ihållande förbättring. Men resultaten planade ut under tidigt 2010-tal. 2020 hade de börjat sjunka.
Provresultaten i många andra rika länder visar också på nedslående trender. I två decennier har analytiker vid OECD, en sammanslutning av mestadels rika länder, låtit 15-åringar i dussintals länder göra jämförbara prov för det som kallas Pisa, Program for International Student Assessment.
2018 visade dessa prov att en typisk 15-åring inom OECD inte var skickligare i matematik, läsning eller naturvetenskap än elever i samma ålder under 2000-talets början. Inom naturvetenskap och läsning förbättrades resultaten generellt fram till 2009 respektive 2012, sedan föll de tillbaka. Inom matematik hade de i stora drag planat ut. Så var fallet, trots att utgifterna per elev hade ökat.
Pisa är inte den enda källan till internationella jämförelsesiffror. Prov som med några års mellanrum anordnas av International Association for the Evaluation of Educational Achievement, en organisation med bas i Nederländerna, ger ibland mer positiva resultat. Men även där syns att resultaten i ett antal rika länder var oförändrade eller sjunkande under åren innan pandemin.
Förra året publicerade ekonomerna Nadir Altinok och Claude Diebolt data där de analyserar resultat från en rad olika internationella jämförelser, för att försöka avgöra hur länders respektive skolsystem har utvecklats över tid. Deras siffror tyder på att kvaliteten på skolundervisningen i en grupp av 20 rika länder ökade ganska snabbt under 1980- och 90-talen, men att utvecklingen sedan har stannat av.
Problemet är inte att det verkar omöjligt med förbättring nuförtiden. På senare år har några av världens bästa skolsystem fortsatt göra framsteg. I Singapore – vars tonåringar slog alla andra i den senaste omgången Pisaprov som genomfördes 2022 – förbättrades resultaten även under pandemin. Men sådana asiatiska stjärnskott står i kontrast till västländernas skolsystem, som når små framgångar, eller i vissa fall, befinner sig i farligt förfall.
Under det senaste decenniet är det få länder vars resultat har fallit lika hårt och hastigt som Finlands. En gång sågs de som förebilder för skolreform, men idag framstår de betydligt mer alldagliga. Andra OECD-länder som ser ut att vara på tillbakagång är Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Nya Zeeland (se diagram).
Man kan dela in de flesta förklaringarna till utebliven framgång i två kategorier. Dels finns det de som menar att eleverna förändras på sätt som gör det svårare för skolorna att fortsätta nå framsteg. Med denna syn är utplanande siffror ett rimligt resultat, eftersom skolorna får anstränga sig bara för att bli kvar på samma nivå.
Den ökande migrationen kan spela en viktig roll i detta. I Tyskland fördubblades andelen tonåringar som är första eller andra generationens invandrare mellan 2012 och 2022, från 13 till 26 procent. Stora ökningar syntes också i Storbritannien, Österrike och Schweiz. De helt nyanlända är ofta fattigare än sina jämnåriga, och det är mer sannolikt att de talar ett annat språk i hemmet.
En mer allmän slutsats av det argumentet är att de senaste decenniernas två ekonomiska kriser tynger ned skolresultaten. Under åren efter den stora finanskrisen ökade både andelen barn i relativ fattigdom och boende i hushåll med mindre än hälften av disponibel medianinkomst i 20 av de 33 OECD-länder där sådana uppgifter fanns tillgängliga. Ännu 2018 var fattigdomen större i 13 länder av dessa 33, än tio år tidigare. Barn lär sig mindre om de är sjuka eller hungriga, eller om stökig hemmiljö hindrar dem från att dyka upp till varje lektion. Barn som hamnar på efterkälken i skolan på grund av sådana svårigheter, kan misslyckas med att komma ikapp även om föräldrarnas ekonomi förbättras.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Vissa pekar också på att ångest och annan psykisk ohälsa ökar bland barn. 2022 gav cirka 18 procent av tonåringarna, på frågan om hur nöjda de var med livet, en fyra eller mindre på en tiogradig skala. Det är en ökning från 11 procent 2015, enligt data från OECD. Det har blivit populärt att lägga skulden på sociala medier, men siffrorna ger ännu inte stöd för sådana slutsatser. Det finns desto större fog för att skärmarna påverkar studierna. Fler än 60 procent av eleverna i den rika världen uppger att de ibland störs av sin telefon eller surfplatta under lektionstid. De elever som uppger att de lägger mycket tid på att pilla med telefoner och plattor i skolan, har sämre provresultat än andra i internationella jämförelser.
Den andra kategorin förklaringar handlar om att politikerna struntar i pedagogikens grunder, eller ägnar sig åt missriktade reformer. Att höja nivån i skolan är svårare än att driva fram förbättringar på de flesta andra politikområden, menar Montse Gomendio, tidigare utbildningsminister i Spanien. Politiska konflikter om skolan är mer intensiva och ”asymmetriska” än inom andra politikområden.
Elever och deras familjer agerar sällan samordnat: därför blir det lättare för lärarfacken att motstå förändringar inom exempelvis utbildning och uppföljning av lärare, som hade kunnat ge bättre resultat. Makthavare uppmanas att lägga politiskt kapital på reformer vars effekt kanske inte syns på flera år.
”Att höja nivån i skolan är svårare än att driva fram förbättringar på de flesta andra politikområden.”
Montse Gomendio, tidigare utbildningsminister i Spanien
Sådana hinder är mindre oöverstigliga när allmänheten lägger stor vikt vid skolfrågorna. Men i rika länder händer just det inte längre lika ofta. På tidigt 2000-tal ledde Tysklands dåliga resultat i internationella jämförelser till en upprördhet som drev på förändring, och under åren därefter sköt resultaten åter i höjden. Under det senaste decenniet har de dock fallit igen – men den här gången har allmänheten engagerat sig mycket mindre, menar Ludger Wößmann, utbildningsekonom vid Ludwig Maximilian-universitetet i München.
Att fostra stjärnelever är den mest pålitliga vägen till ekonomisk tillväxt.
I vissa skolsystem skapar betygsinflationen falsk trygghet. 2019 var det typiska betygssnittet för en amerikansk gymnasieelev 3,11, en ökning från 2,94 20 år tidigare. Enligt en nyligen genomförd studie från ACT, som ansvarar för antagningsproven till högre utbildning, försämrades provresultaten mellan 2010 och 2021, trots att lärarna delade ut högre betyg. Skolorna blev mer generösa under pandemin, och verkar ha fastnat i det beteendet. Amerikanska elever når ungefär samma betyg som 2019 – trots att ingen betvivlar att de, på grund av pandemins påverkan, har halkat efter ännu mer.
Långsam utveckling i skolan leder till stora kostnader. I den mån testerna lyckas mäta elevernas mest grundläggande färdigheter, är de stagnerande resultaten en katastrof. Ungefär en fjärdedel av 15-åringarna inom OECD saknar grundläggande kunskaper i matte, läsning och naturvetenskap, enligt de krav som fastställts av Pisa. Det innebär att 16 miljoner tonåringar har svårt med räkneuppgifter, eller svårare än de borde ha att förstå innebörden av enkla texter.
Foto: Cathy Gregory, Photography
Stora mängder forskning visar att fostrandet av stjärnelever är det mest pålitliga och hållbara sättet att skapa ekonomisk tillväxt. För några år sedan skapade professor Wößmann och Eric Hanushek, ekonom vid Stanford, en modell för att visa på de positiva effekter som kan följa av att höja matte- och naturämneskunskaperna i arbetskraften med motsvarande 25 poäng i Pisa-proven, vilket ungefär motsvarar gapet mellan tonåringarna i USA och det mer framgångsrika Storbritannien. De fann att detta skulle öka den årliga BNP-tillväxten i rika länder med en halv procentenhet. Enligt deras beräkningar skulle en sådan kunskapshöjning bland ungdomarna, från och med 2030, kunna göra ett land 30 procent rikare än det annars hade varit, vid nästa sekelskifte.
Skolsystemen måste ruskas om. Ju längre de lämnas åt sitt öde, desto svårare blir det att skaka liv i dem. I USA finns en känsla av uppgivenhet kring skolreformer, vilket gör stiftelser och filantroper mindre benägna att investera i experiment som hade kunnat hjälpa. Folk blir allt mer beredda att strunta i nyheterna om dåliga provresultat och intala sig själva att mätningarna orättvist missgynnar vissa grupper av barn. Spektakulära reformer med svag evidens får stöd, medan tråkigare lösningar blir förbisedda.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om oktober 2024.
Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
