Statliga subventioner kan bromsa grön omställning
Analytiker oroar sig för att nya lagar kan bromsa den gröna omställningen.
Artikel 5/5 ur specialrapporten Homeland Economics, 2 okt. 2023, översatt av InPress. ©2023 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Politikerna tror att de har knäckt koden. Gamla förslag för att hantera klimatförändringarna, exempelvis koldioxidbeskattning, har visat sig otillräckliga. Den globala genomsnittstemperaturen är alltså på väg att nå högre än 2°C över förindustriella nivåer. Därav följer det enda verkligt nya inslaget i hembygdsekonomin. Industripolitiken ska nu inte bara stärka försörjningskedjor och fördelningspolitik, utan också påskynda den gröna omställningen.
Lösningen stavas subventioner. Dessa finns redan i stor skala och har rönt vissa framgångar. Sedan Tyskland införde generösa subventioner för solel i början av 2000-talet, har priset på solenergi sjunkit som ett resultat av större kunnande, stordriftsfördelar och kinesisk industripolitik. Under det senaste decenniet har Tysklands solenergiproduktion fördubblats varje år.
Gröna sektorer gynnas i USA. Men producenter i andra länder tappar så till den grad, att ”IRA kan bromsa den gröna omställningen på global nivå”.
Subventionerna är i dag något större och fler är på väg. USA:s Inflation Reduction Act, IRA, innehåller stöd på mellan 400 och 1 000 miljarder dollar under det kommande decenniet till solenergi, högkapacitetsbatterier, utrustning för vätgasproduktion och annan förnybar energi. Japan vill bidra med 150 miljarder dollar i subventioner inom sin omställningspolitik. Enligt Internationella energirådet har stater aviserat över 1 300 miljarder dollar i subventioner till grön energi sedan 2020.
De nya subventionerna skiljer sig från dem som utlöste solrevolutionen. Tyskland hoppades att mer solenergi skulle innebära fler tillverkningsjobb, men de utformade inte stöden därefter och fick därför solpaneler, men inga jobb. Detsamma har gällt för de flesta subventioner; de har varit inriktade på installation, inte tillverkning. De nya stöden inriktar sig på båda sakerna och riskerar att bromsa omställningen snarare än att påskynda den.
Lektion för makthungriga
House of the Dragon och Shogun handlar båda om svärd och sammansvärjningar, men den ena sticker ut som mer relevant.
Subventionerna innehåller ett stort antal ”krav på inhemskt innehåll”. Amerikaner som vill ha hela IRA-stödet på 7 500 dollar för en elbil, måste köpa en som till stor del tillverkats i Nordamerika. Kanada erbjuder stöd till elbilstillverkare som etablerar sig i landet. Många länder i Latinamerika satsar stort i ett försök att få igång inhemsk industri för grön vätgas. Mer av sådant är nog att vänta. Oppositionsledaren i Storbritannien, Keir Starmer, lovar att Labour vid makten ska ge 200 000 nya jobb genom förslag som kombinerar klimat- och välfärdspolitik.
Klimatargumentet för subventioner till arbetstillfällen och kapacitet är, ytligt sett, lockande. Alla planer för en fossilfri ekonomi kommer dock att skapa en del förlorare. För att bli politiskt framgångsrika måste planerna därför också skapa vinnare, vars inflytande och övertygelse överväger förlorarnas. Om miljontals fler får jobb inom grön energi kan det också ge dem ekonomiska incitament att stå emot fossilindustrins försök att vrida klockan tillbaka.
Storbritannien. Foto: UK Parlament
Trots det innebär gröna subventioner enorma risker. Ny forskning om IRA av ekonomer vid Europeiska centralbanken, ECB, blottar några av farhågorna. Ett problem uppstår när utländska företag hindras från att leverera till en inhemsk marknad. När utländska företag tappar kunder kan de gå miste om stordriftsfördelar. De kan också gå miste om importvaror som styrs om till den inhemska marknaden. Utöver förlorad tillgång till den amerikanska marknaden, finns det då ont om utrymme för att istället handla sådana varor med andra utländska företag.
ECB:s forskning ger oss data om vem som vinner och förlorar på IRA. Föga förvånande gynnas gröna sektorer i USA. Men producenter i andra länder tappar så till den grad, att ”IRA kan bromsa den gröna omställningen på global nivå”. Det är en slående konsekvens. De subventioner och krav på inhemskt innehåll som införs även i andra länder, kan ge ännu större negativa konsekvenser.
Det finns ytterligare ett problem som ECB:s rapport inte tar upp – tiden. De globala koldioxidutsläppen måste minska snabbt. Men det tar åratal att bygga upp inhemsk kapacitet inom grön energi och transporter, konstaterar Samantha Gross vid tankesmedjan Brookings Institution. Man kan inte bygga en batterifabrik över en natt. ”Hittills har makthavare [i USA] signalerat att de prioriterar mesta möjliga inhemska industriutbyggnad framför mesta möjliga utsläppsminskning”, hävdar Dan Wang på konsultbolaget Gavekal Dragonomics. Sedan kommer frågan om innovation. Om inhemska företag skyddas från konkurrens är de mindre pressade att hitta de senaste, renaste sätten att tillverka solpaneler.
Väger fördelarna med de nya gröna subventionerna upp nackdelarna? Det är svårt att säga. Kanske kommer de att ge upphov till starka gröna intressegrupper som kan slå fossilbränslelobbyisterna på deras planhalva. Men subventionerna kan vara ineffektiva – och de erbjuds i mängder. Det handlar i allra högsta grad om en satsning på det näst bästa alternativet. Men när det kommer till klimatpolitiken, kan världen kanske inte hoppas på mer än så.
Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om, mars 2024. Översättare: Jesper Sandström
Läs fler artiklar från samma nummer här.
Så här jobbar Världen Om med kvalitetsjournalistik: Vi väljer ut artiklar. analyser, data och intervjuer från The Economist som täcker in geopolitik, vetenskap, livsstil, affärer och kultur. The Economist har funnits sedan 1843 för att "stärka kampen för intelligent upplysning i syfte att motverka okunskap som hindrar framsteg och utveckling."
