Går EU för långt i jakt på färre regler?

EU:s reglering av artificiell intelligens, AI, står inför en möjlig kursändring. I centrum finns arbetet med en så kallad digital omnibus, ett initiativ för att förenkla, förtydliga och samordna regelverken kring AI. Enligt svenska EU-parlamentarikern Arba Kokalari (M) handlar processen inte om avreglering, utan om att skapa tydligare spelregler som både skyddar användare och stärker Europas innovationskraft. Som chefsförhandlare i Europaparlamentet för AI-delen av reformpaketet beskriver hon arbetet som en bred översyn av EU:s regelverk.

Text: Per-Olof Lindsten, Dagens industri. Publicerad i Världen Om. ©2026 Bonnier News Business. Alla rättigheter förbehållna.

Är EU överreglerat eller riskerar unionen i stället att gå för långt i sin jakt på färre regler? Den frågan står i centrum för en allt mer polariserad debatt.

För Brigitte Pircher, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, som forskar om EU:s regelstyrning och administrativa kapacitet, är utgångspunkten tydlig: problemet är inte främst mängden regler, utan hur de utformas och genomförs.

”Vi har mycket reglering i EU. Men frågan är hur vi hanterar den. Debatten blandar ihop regel­förenkling, avreglering och bättre implementering”, menar Brigitte Pircher.

Hennes forskning pekar på att EU:s regelmassa har vuxit kraftigt samtidigt som staters administrativa kapacitet inte ökat i samma takt.

”Vi ser ungefär fyra gånger mer reglering i dag än på 1990-talet. Resultatet blir ofta implementeringsproblem och sämre policyutfall.”

Brigitte Pircher menar att den politiska diskussionen präglas av begreppsförvirring. Hon skiljer mellan tre dimensioner: regelförenkling som innebär tydligare regler och mindre dubbelrapportering, avreglering, att helt ta bort regler, samt bättre genomförande  genom effektivare implementering utan sänkt ambitionsnivå.

”De här tre delarna måste diskuteras mer rationellt. I stället har vi en het debatt om avreglering.”

Brigitte Pircher

Docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Hennes forskning undersöker EU:s institutioner, beslutsfattande och implementering, med fokus på socialpolitik, den inre marknaden och demokratisk legitimitet. 
Foto: CBS

Ideologiska skiljelinjer spelar också in. Vänsterpartier betonar ofta skyddsregler för arbete och sociala rättigheter, medan borgerliga aktörer oftare lyfter företagens administrativa bördor och konkurrenskraft.

Men enligt Brigitte Pircher saknas tydligt empiriskt stöd för det återkommande argumentet att mer reglering i sig hämmar innovation.

”Den mer rationella diskussionen handlar om regelkvalitet och lagdesign, inte bara mängd.”

Ett centralt problem är vad Brigitte Pircher kallar ”regel­kaskader”, där olika regelverk kolliderar.

”För företag händer det ofta att en regel säger en sak och en annan något annat.”

Samtidigt påminner hon om att regleringar är politiska verktyg för samhällsutveckling.

”Man får inte glömma att regleringar också är uttryck för politiskt handlande och svar på utmaningar som finns. Så regler i sig är inte helt negativt.”

Historiskt har EU:s arbete med ”bättre lagstiftning” handlat om transparens och demokratisk legitimitet. I dag dominerar i stället fokus på kostnadseffektivitet och konkurrenskraft.

”Sociala och miljörelaterade regler riskerar i dag att prioriteras ned. Det är en farlig utveckling.”

Själv leder hon ett forskningsprojekt inom Horizon Europe om EU:s strategi att kompensera nya regler genom att avskaffa gamla, den så kallade ”one in, one out”-principen.

”Där konstaterar vi att det absolut är en administrativ överbelastning. Men när det handlar om ”en in, en ut” visar det sig att det har ingen tydlig effekt. Strategin minskar inte regleringen som var tanken.”

Samtidigt saknas enligt henne ofta analys av kostnaderna när regler saknas. Hon pekar på finanskrisen 2008 som ett exempel på riskerna med otillräcklig reglering för banker och finanssektorn, och liberaliseringen och avregleringarna av mycket i våra samhällen under 1990-talet.

”Frågan om vad det kostar att inte reglera saknas nästan helt i EU-debatten.”

Ett vanligt argument i debatten är att näringslivet vill ha färre regler. Brigitte Pirchers intervjuer med företag ger en mer nyanserad bild.

”Många säger, vi vill ha konkreta regleringar, bra regleringar, smarta regleringar som vi kan lita på så vi är säkra på att vi vet vad som gäller de kommande 20 åren. Men de är inte eniga om långtgående avreglering.”

Tydliga regelverk kan i stället minska osäkerheten för investeringar.

”Osäkerhet kan vara ett stort problem för konkurrenskraft och innovation.”

Under Gieorgia Meloni har Italien avskaffat tiotusentals regler på kort tid. Foto: Vincenzo Pinto/AFP/TT

Utvecklingen i Europa speglar enligt Brigitte Pircher en bredare internationell trend. Hon pekar på att Tyskland intensifierat arbetet med att minska byråkrati och att Italien under premiärminister Giorgia Meloni avskaffat tiotusentals regler på kort tid.

”EU kallar det regelförenkling, men det går i praktiken i riktning mot avreglering.”

Frågan blir därför var gränsen går. Brigitte Pircher frågar sig hur långt vi kan gå utan att urholka sociala rättigheter eller miljöskydd.

Hon menar att diskussionen ytterst handlar om vilken samhällsutveckling EU vill se.

”Regleringar handlar också om framsteg. De är svar på nya utmaningar”, säger Brigitte Pircher och efterlyser en mer långsiktig analys av avregleringens konsekvenser.

”Frågan är vilka kostnader som uppstår i framtiden som vi inte ser i dag”.

Denna text publicerades ursprungligen i det tryckta magasinet Världen Om mars 2026.
Läs fler artiklar från samma nummer här.